Samtycke inte viktigt i Finland ?

Strafflagens KAP 20 om sexualbrott ska ändras. Regeringen har skickat ett utkast till en riksdagsproposition på remiss till ett antal organisationer, bl.a Amnesty Internationals Finlandsavdelning, som sen 2004 kampanjerat för att allt våld mot kvinnor, sexuellt våld inräknat, ska ses som kränkningar av kvinnors mänskliga rättigheter.

Trots att man i utkastet föreslår ett antal förbättringar i KAP 20, har man dock inte vågat gå så långt som att definiera våldtäkt ( § 1) genom brist på samtycke. Enligt Amnesty missar man då det i regeringsprogrammet inskrivna målet med hela reformen, dvs att bättre trygga den sexuella självbestämmanderätten.

Dessutom har Finland relativt nyss, i maj 2011, undertecknat den s.k Istanbulkonventionen, den första juridiskt bindande konventionen i EU om genus- och närrelationsbaserat våld mot kvinnor. Den definierar dels kvinnors mänskliga rättigheter och vad staten måste göra för att trygga dem och dels de brott som ska bestraffas om rättigheterna kränks. Finland håller som bäst på att ratificera konventionen; i slutet av mars detta år skickades ett positivt betänkande på remiss till ett sjuttiotal olika instanser och organisationer och ratificeringsbeslut väntas i början av 2014.

Konventionen fastslår för det första att genus är socialt konstruerat. Den kriminaliserar genusbaserat våld mot kvinnor och flickor i samhället och i hemmet som brott mot eller kränkning av mänskliga rättigheter. Den definierar statens skyldigheter att förebygga och bestraffa våld och att skydda våldsoffren. Och den kräver att inga kulturella särdrag – inklusive religion och sk heder – längre ska få rättfärdiga undantag från lagstiftningen. Enligt konventionens artikel 36 som behandlar sexuellt våld inklusive våldtäkt förbinder sig staten att kriminalisera alla avsiktliga sexuella handlingar riktade mot en annan person utan dennes / dennas uttryckliga och frivilliga samtycke, oberoende av vilken relation förövaren har till honom / henne.

För det andra definierar konventionen de brott som ska kriminaliseras, dvs höra under allmänt åtal i den nationella lagstiftningen. Såna brott är till exempel fysiskt, psykiskt och ekonomiskt våld i parrelationer, stalking dvs förföljelse, tvångs- och arrangerade äktenskap, sexuellt våld, sexuella trakasserier, kvinnlig könsstympning och påtvingad abort eller sterilisering. Vid bedömning av sexuellt våld ska tyngdpunkten läggas vid offrets tolkning av om samtycke givits och inte utgå från förövarens åsikt om huruvida våld använts eller inte.

Enligt Istanbulkonventionen som Finland alltså har undertecknat och håller på att ratificera ska sexuellt umgänge utan samtycke bedömas som våldtäkt. Men när regeringen ska reformera strafflagens KAP 20 om sexualbrott så hukar man – samtycke blir kantänka besvärligt att leda i bevis. Eller hur tänker man egentligen i regeringen ?

Denna text publicerades den 17.9 som debattartikel i Hbl som en del i en inofficiell kampanj (Amnesty, kvinnoorganisationer, profeminister) avsedd att väcka diskussion om strafflagens KAP 20.

This entry was posted in Bert, Bloggar. Bookmark the permalink.

One Response to Samtycke inte viktigt i Finland ?

  1. Ernst Mecke says:

    ”Samtycke blir kantänka besvärligt att leda i bevis” – how VERY true!
    There is an old (presumably patriarchial) tradition which says that the word of a woman cannot really be relied on (nor do I think a man’s word should easily be relied on – but at least tradition demands that he SHOULD be reliable), and my own (compared to others, very limited) experience with women includes anyway not so few instances where women were claiming things which were simply not true (in error, by misinterpreting something, or simply for starting a fight because they felt like, or by ”re-interpreting” earlier agreements in their own favour … ; it has even happened that I was publicly accused in my job for something like sexual harassment – I say ”something like” because it was never made clear what I was actually accused of – by a woman to whom I had hardly ever talked and certainly no intention of making contact to). Thus, before writing any sweeping formulations into a law, I do think that one should think VERY carefully.
    I should not like a situation where men would be forced to turn to prostitutes and pay them by bank card (so that there were afterwards always convincing documentation that the sex was really by mutual agreement) …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *