Bastu alltså

Häromdan blev jag kontaktad av en svensk kille som höll på med en artikel om finsk manlighet och som undrade om jag hade några spontana tankar om kopplingen mellan finsk maskulinitet och bastu. Såhär svarade jag honom.

Ja finska män och bastu, det är nog ett kapitel för sig. Man kan, om man vill, se patologiska undertoner i finska mäns förhållande till bastu.

Bastuns ursprungliga funktion, den hygieniska, är väl den oftast använda – efter ett träningspass ute i naturen eller i gymmet – men kanske inte speciellt intressant.

Många finska män använder bastu som avstressande terapi, typ efter en tung arbetsvecka. En eller ett par bastuöl hör ju s.a.s till själva bastun men ofta blir det ju också starkare drycker. Och eftersom många finska män har dålig självkänsla och (därav följande ?) dåligt ölsinne så kan det bli aggressivt om man är flera och nåt går snett.

Om ingenting går snett så kan bastun fungera som socialt nätverk; man kan få nya vänner i bastun, man kan t.o.m bli förtrolig. I bastuns nakenhet har man med kläderna också lagt av åtminstone en del av de vanligaste defenserna. Här bör man ju nämna att blandad bastu inte är speciellt vanligt i Finland; det är vanligen först damerna som går i bastu och sen herrarna, som ju då kan sitta länge i bastun och bli förtroliga. Ett slags mansgrupp faktiskt. Nångång kanske t.o.m biktstol..

Men sen till bastuns mera patologiska dimensioner.

Mandomsprovet. I synnerhet om nån i sällskapet är utlänning eller annars inte verkar ‘äktfinsk’ så är det mera regel än undantag att det kastas bad så intensivt – t.o.m aggressivt – att den ena efter den andra får lov att antingen flytta sig nedåt på laven – mycket omanligt – eller fly ut, varvid de – förhoppningsvis då finnar – som uthärdat ler menande mot varandra.

Det har faktiskt ordnats mästerskap i bastubadande i Finland; till segrare utses den som kan sitta längst i en 110-gradig bastu där en automat kastar bad var trettionde sekund. För tre år sen var det en av finalisterna, en ryss, som dog i bastun. Hans medtävlare, en finne, fick bäras ur bastun med 70-procentiga brännskador och låg i koma på sjukhus i två månader. Tredje man utsågs till segrare, eftersom han förmått lämna bastun på egna ben. Efter denna händelse har bastumästerskap inte ordnats, så kanske det ändå finns hopp för den finska manligheten.

Också bastuns roll som patriotisk finskhetssymbol är patetisk med snudd på patologisk. Att svenska företag ofta lyckats bättre med sin marknadsföring av bastuugnar och -tillbehör har väckt irritation och förtrytelse, nästan som helgerånet att påstå att jultomten eventuellt kunde bo nån annanstans än på finska Korvatunturi – som ju egentligen är samiskt område.

Och sen är förstås allt detta en stereotyp, det finns naturligtvis finska män för vilka bastun enbart har en hygienisk funktion. Förhoppningsvis en växande skara.

This entry was posted in Bert, Bloggar. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *