Ett streck i debatten tack

Det demokratiska Sverige bjöd under veckan vårt största fascistiska parti på en rejäl summa pengar och en vecka i rampljuset. Det är inte första gången som det liberala Sverige bjuder sina värsta fiender på reklamkampanjer som annars skulle kostat dem skjortan.

Det var då Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson skulle signera sin propagandabok Satis Polito (som han själv inte kan uttala, men som är latin och betyder tillräckligt polerad) som sextioåriga Irene som kastade en tårta i hans ansikte. Alltihop filmades av Sverigedemokraternas eget produktionsbolag (Smalben Produktion). Sverigedemokraten Chang Frick sålde sedan filmen till Aftonbladet för ungefär 11 000 kronor (någon har nämnt 30 000 kronor, men detta har förnekats). Pengarna gick förstås rakt ned i SDs partikassa, trodde de i vart fall – i själva verket ser det ut som om deras blogg Avpixlat blåst dem på pengarna .

Nu är så kallad tårtning här i Sverige en inte särskilt ovanlig spontan missnöjesaktion. Många är politikerna här i landet som vid något tillfälle fått ett bakverk upptryckt i ansiktet; även kung Carl XVI Gustav har gjort denna delikata erfarenhet; andra kända tårtningar har skett av socialdemokraterna Leif Pagrotsky, Bosse Ringholm och  Folkpartiets Marit Pålsson. Vanligen har reaktionen på en tårtning varit humoristisk och varat en dag eller två; något som alltså inte gäller Jimmie Åkesson.

Skälet är att SD i högre grad än andra spelat martyrrollen i svenskt politiskt liv, och de har anställt PR-konsulter som förstår hur man ska gå till väga för att exploatera den ständiga underdogen Jimmie Åkesson (han tillhör de rikaste ledamöterna i riksdagen, och är därför självklart ingen underdog utan bara en rasistisk korrupt politiker).

Idén är alltså att partiets företrädare beter sig så provocerande som möjligt; om någon reagerar på provokationen så börjar de som småbarn lipa; Mamma massmedia rycker med expressfart in på mobboffrets sida (i själva verket är de inga offer utan mobbare); politiker och intellektuella från höger till vänster tror regelmässigt, vanligen, att de de citerar VoltaireMonsieur l’abbé, je déteste ce que vous écrivez, mais je donnerai ma vie pour que vous puissiez continuer à écrire: jag avskyr din åsikt men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den, som filosofen inte alls skrev  i det famösa brevet till le Riche, Och plötsligt är alla eniga om att en spontan karnevalesk handling – är ytterst förkastlig.

Den här gången lyckades SDs spindoktorer bättre än vanligt; att kasta en tårta liknades vid att kasta stenar, bomber och vid att skjuta ned folk; I våra morgonsoffor satt kända partiföreträdare med gravallvarliga miner och menade att tårtningen av Jimmie Åkesson var ett ”terroristdåd i det lilla” andra menade att den sextioåriga kvinna som spontant kastat en tårta nästa gång kommer att kasta en bomb – och vet ni vad? vårt etablissemang köpte den logiska kedjan utan att dra på munnen.

Och innan någon visste ordet av så hade vårt som bäst aningslösa (som värst medlöpande) etablissemang bjudit det svenska fascistpartiet på gratis löpsedlar, intervjuer i Ekot och kultursidor i en hel vecka. Det är nästan imponerande.

Strategin att skapa massor av uppmärksamhet kring rena nonsenshändelser och ickefrågor är klassisk fascistisk metod, som SD utövar ständigt effektivare. Den kan röra att flytta Tintin-böcker tio meter mellan barnavdelningen och serieavdelningen, förra året var det pepparkaksgubbar och några sekunder ur en Disney-film; hela tiden spelar man kränkta vita män, i marknadsföringssyfte för att på så vis skapa sympati för sina egna rasistiska mobbingfasoner; att det påstått demokratiska partiet Sverigedemokraterna de facto företräder sin politik med glåpord, järnrör, hot, hat och våld, kan på något sätt sublimeras i underdogrollen. Våra riksdagspartier påstod utan att blinka att detta parti är demokratiskt.

Om man helt enkelt skulle skapa en skala för massmedierna som kunde underlätta proportionaliteten i nyhetvärderingen; det vill säga särskilt påpeka:

  • att de tårtor som dödar folk – gör det genom förgiftning i Aghata Christie-deckare. Ett nybakat bakverk från en känd konditorkedja innehåller i regel inget gift, och man inte är gluten- eller laktos-intollerant då alltså.
  • Den spontana folkliga protestformen att kasta en tårta är definitionsmässigt därför inte ett ”terroristdåd i det lilla.”
  • Tårtningen av Åkesson var spontan – det fanns ingen taktik bakom att tårta fascistledaren – därför kan vi slutligen lämna invändningen att det inte var så taktiskt att tårta honom bakom oss.
  • En medelålders dam utgör vanligen inget hot mot demokratin
  • Om demokratin inte står pall för en tårta så flyttar jag omedelbart till Finland

 

Wisti_tårta

 

This entry was posted in Bloggar, Joacim. Bookmark the permalink.

3 Responses to Ett streck i debatten tack

  1. Bert says:

    Välkommen till Finland ! Här finns också andra exilsvenskar..

  2. Pingback: Fascistiska Sverigedemokraterna försöker tysta kritikerna | Tigern

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *