En fredlig tiger

Det är så roligt att ha samarbete med Ny tid igen. Som gammal tiger började jag skriva för Folktidningen redan på Georg Backlunds tid. Det fortsatte jag med i flera år under tre chefredaktörer.

Sen blev det en paus på många år då jag närmast sysslade med annat skrivande, biblioti – jag har varit yrkesbibliot – och fredsarbete.

Fredsarbetet har jag fått hemifrån. Min far, Tor Therman, rektor för Zilliacuska skolan, hörde till krigsoppositionen under fortsättningskriget och han har berättat hur han och andra likasinnade smög omkring i det mörka, mörklagda Helsingfors och delade ut flygblad. Efter kriget hamnade han med i krigsansvarighetsdomstolen och det var en enorm etisk utmaning. De dömande insåg att för stränga domar var både orättvisa och omänskliga. Om de åtalade dömdes för milt kunde rättegången flyttas till Moskva med dödsdomar som följd. Om det här moraliska dilemmat har Bengt Ahlfors skrivit en viktig pjäs, 1945, där huvudpersonen just är en rektor i Tölö.

För mig har fredsarbetet aldrig varit konfliktfyllt, däremot roligt och omväxlande, som att ordna diskussioner och demonstrationer, skriva debattartiklar, sitta på möten och resa till fredsevenemang i olika länder. Mitt första store fredsmöte blev minnesrikt. Jag deltog i världens första fredsolympiad 1989 i Aten. Det var uppenbart Giorgos Papandreous PR-grej och skötebarn, men allt va väl ordnat och lite påkostat. Det var rena teatern då han kom in med pukor och trumpeter under öppningsceremonin. Men annars var programmet mångsidigt och givande med bra föredrag och diskussioner. Jag fick flera vänner och en ny insikt i internationellt fredsarbete. Här ingick också exkursioner till Olympia – där jag slapp idrotten, och till Delfi. Men vad Pythia sa till mig tänker jag inte avslöja.