Om trädgårdsodling

Allt oftare har jag på sistone kommit på mig själv med att söka efter nya infallsvinklar, eller ett nytt perspektiv. Den värld jag – och vi – lever i har börjat kännas så full av återvändsgränder, i bemärkelsen missförhållanden det inte går att göra något åt. Eller…? Detta ’eller’ står för möjligheten. Visst kan vi dra oss tillbaka och odla vår trädgård enligt Voltaires gamla beprövade och ack så ironiska recept. Det är ju bara det att få av oss har trädgårdar att odla, om vi ser det ur rent agrikulturellt perspektiv. Receptet pekar ju i en annan riktning också, förstås. Som jag förstått det och så som det är tillämpbart i höghusmiljö står trädgården för någonting i stil med själen, alltså en odling som inte nödvändigtvis behöver några yttre utensilier.

Så låtom oss alltså odla våra själsträdgårdar. Men frågan inställer sig hur? Nu skall jag inte gå in på möjligheterna typ meditation, retreat, andningsövningar eller långa promenader i novemberskogen. Alltid kan man hitta ett andningshål som förebygger totalfrustration. Det hemska är att ok, mitt eget liv kan jag lyckas se med ljusa ögon, men runtomkring, hur vi än vänder och vrider på det, pågår groteska hemskheter som vi inte kan meditera bort hur bra vi än lyckas meditera oss till kraft att hantera det egna livet.

Hemskt men sant, allt handlar om pengar. Så ser åtminstone min sanning ut och jag måste här genast bekänna färg och säga att vilken ekonom som helst kan täppa till munnen på mig med argument komponerade kring hur ekonomin är knuten till samhället och vice versa och vidare bortåt. Vidare har jag nog med modersmjölken insupit sanningen att pengar inte gör någon lycklig. Nåjo, att pengar i sig inte gör någon lycklig är sant, men sant är också att pengar – i sig – kan förhindra att många blir olyckliga. Den som myntade uttrycket måste ha varit mycket rik. Eller tjänstgjort hos en som inte ville dela med sig och därmed hade behov av att förringa det egna och få de som blivit utan att känna sig lyckligare med sin lott. Och myntaren levde nog för mycket länge sedan.

I dagarna har den alltemellanåt uppflammande indignationen över detta med orättvist strömmande pengar igen gjort sig påmind i nyhetsflödet. Jag vet inte om den elden sist och slutligen mattas av eller får näring av vår hysteriska konsumtionskultur där pendeln svängt till att indikera att allt kan köpas för pengar och vad du än behöver skall du ha pengar till det – om du inte vill stjäla.

Om du inte vill stjäla, hm. Slår mig att det vore intressant med en diskussion kring det begreppet. Jag kan bidra med ett par cirkasiffror, vilket visserligen känns nästan tautologiskt just nu men i alla fall: härom dagen fick tv-tittarna se hur chefslönerna inom en viss bransch varierar mellan sju och sjutton tusen euro i månaden. Det vi inte fick se var vad en potentiell chef, som inte varit rätt kvinna/man på rätt ställe vid rätt tidpunkt utan snuttjobbat i till-alltför-korta-för-att-räknas-skräddarsydda arbetsförhållanden, får i månaden. Inte för att jag förebrår nyhetssändarna för det, men onekligen hade det varit nyttigt att se vad en välfärdsfinländare av idag beräknas klara sig på och eventuellt blåsa under frågan hur vi kommit fram till en slik värdeskillnad mellan till och med människor med i princip lika utgångspunkter, rättigheter och skyldigheter. Det kusliga är att den i praktiken omsatta värdeskillnaden inte kan klassificeras som stöld – eller?

Men låtom oss uthålligt odla våra själsträdgårdar för att kunna samla krafter, bland annat för att diskutera begreppet stöld. Jag kunde avslutningsvis säga att jag vet, sorry, tradigt och ingenting nytt att komma med. Men som sagt, jag söker och efterlyser nya infallsvinklar, med sikte på Handling. Revolutionär(t)?

This entry was posted in Bloggar. Bookmark the permalink.

2 Responses to Om trädgårdsodling

  1. Bror says:

    Jag ser, att Bianca Gräsbeck stängt av möjligheten till kommentarer, därför kommenterar jag här hennes inlägg ”Om trädgårdsodling”.
    Min första association utifrån några ord är en bok ”Varken varken eller eller” av den svenske författaren Mats Berggren. Sedan vill jag komma in på frågan Basinkomst/Medborgarlön som jag skriver om i min tidigare blogg år 2008.

    Under 10-talet år drev vi som bokcafé och kulturförening i Luleå Tankarnas Trädgård, vars medlemstidskrift Krattan jag fortsatt med efter att bokcaféet lades ned 1995. Det var stans mest aktiva kulturförening med omkring 250 medlemmar, med utställningar och föredrag nästan varje vecka.

    Sedan har jag fortsatt även med mer ”agrikulturell” odling i liten skala.

    (Att Biancas kommentarfunktion var avstängd är uteslutande mitt fel - jag håller fortfarande på och lär mig WordPress - lägger nu så här i efterhand in Bror Kajsanjunttis kommentar och ber om ursäkt för fadäsen - och hoppas de inte blir fler / Bert, webmaster)

  2. Ernst Mecke says:

    Well, even if one is reduced to cultivating one’s själsträdgård, as long as one has a computer one can at least invite others to enjoy the results, not only by writing in this blog but also, e.g., by giving journalists feedback (luckily Hbl has the habit to have its journalists sign their articles with their name and their email address – a possibility which I am rather often making use of).
    While letting others have a taste of one’s thoughts it is recommendable to give things their real names – e.g. a liar is a liar, even if he happens to be a politician or an economist. There is no need to be very dramatic at length, one just should put the fitting term on that one essential point under consideration. Some will consider this of course impolite (or otherwise a sign of bad education), but I think that to be uppkäftig is part of being politically on the Left, and I think this a valuable aspect, quite worth considering and cultivating. Because, being polite just is a signal that the world is basically still in order (and that there is no real reason for the listener to actually DO something).
    As to stealing, I can only again recommend Ha-Joon Chang’s book ”23 Things They Don’t Tell You about Capitalism” (about which I was already writing that piece ”In Praise of A VERY GOOD BOOK” in this blog), where there is this long list of things which ”They Tell You”, supplemented by those things which ”They Don’t Tell You”. Those who tell are our neoliberal economists, and if one considers the German saying that ”half a truth is a whole lie”, then they are (about a large number of things) liars.
    Concerning stealing, one can also remind of the Inca empire: if there somebody was caught stealing, and it turned out that his reason for doing so was economical need, it was the representative of the government who was responsible for the district who was punished. The Inca empire was living quite well with these rules, but the Christian barbarians abolished them of course immediately … . Still, the Inca empire stands as an example that a society can in fact be more social than ours without collapsing economically.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *