Är jag efter min tid, när jag lever i minnen?

Är jag efter min tid, när jag upptäckt att vinterns jackmode är de smalbandade täckjackorna?De finns överallt. Var och varannan har dem i olika färger och olika varianter. Istället för Michelin-gubben, stramar jackan åt kring midjan och ger välbefinnande framför spegeln.

Jag har inte anpassat mig till modet, när jag vid 11-tiden plockar upp senaste numret av Folket i Bild – www.fib.se utanför Smedjan i Luleå. Redan från början, vet jag att det ska bli motigt att stå här som ensamvarg och när Jan, som brukar sälja Proletären kommer fram och säger att jag slipper konkurrens idag, eftersom han sålde slut sina tidningar innan julen, då jag ännu inte ens hade hunnit få tidskriften.

Människorna som går förbi är en ny generation som aldrig hört talas om FiB och de äldre verkar inte bry sig längre om en äldre man, som försöker prångla ut något.

Jag tänker på några ord från senaste FiB-styrelsemötet:  ”Du sitter fast i 1970-talet”. Jag ville visa motsatsen, trots att jag inser att nästan 50 år gått.
Skulle någon av oss 1968 gått ut på gatan på samma sätt som 1918? Är det så, att jag ”gått i barndom” och lever enbart på gamla minnen, när jag går till Kulturens hus och nynnar på den av Fria Pro-teaterns sånger, som råkar falla på läpparna?

Jag anser att vi kan ta vara på våra minnen och kunskaper. Vi är lika mycket värda, som de yngre även om vi bara når vår egen generation och möts i de diskussioner vi ännu inte avslutat.

På Kulturens Hus möter jag

(1) en danslärare, som mina barn haft. Hon har en av dessa moderna täckjackor med firmamärket Fjällräven. Då berättar hon, att nästan alla i Kina bär sådana vinterjackor! Jag berättar om vad mina söner gör och att den yngste nu läser mandarin=kinesiska med goda resultat på gymnasiet. Hon berättar, att hon för ett år sedan reste några veckor i Kina med sin dotter och blev helt fascinerad, även om Kina nog är världens mest kapitalistiska land, säger hon. Båda har vi dock ett stort Kina-intresse och vi pratar om att försöka ordna möten om Kina på gott och ont. På fiket sätter jag mig ned med

(2) en musiklärare jag känner, som ofta sitter på detta fik hon kallar för sitt dagis. Vi fortsätter samtala om bland annat Kina, där hon aldrig varit. Hon vill bjuda på kaffe. Jag tackar nej och äter en apelsin (ett äpple från Kina) jag har med mig. Kina-samtalet gör henne plötsligt hungrig och hon bestämmer sig för att gå och äta på Walldorf, som är hennes stamställe. På väg därifrån möter jag

(3)två vänner jag varit jultomte hos, för minst 30 år sedan. Jag tänker hur svårt det är att beskriva människor man känner. Hon är konstnär, han historiker. Vi har många gemensamma vänner, bland annat FiB-aktivister i Stockholm. De nämner några namn, när jag berättar, att jag varit ute och försökt sälja FiB och de köper julnumret, för första gången på många år. När vi pratar kommer

(4) en omtyckt läkare, som berättar hur nöjd han blev, när han lyckades få tag på den gamla barnbok han beställde av mig via bokbörsen – www.bokborsen.se Vi hinner inte prata desto mer. På fotstegen ser jag att han är på språng, när han önskar Gott Nytt År.

Under denna tur har jag även mött andra människor, som bär på sin livshistoria. En del prenumererar på min tidskrift Krattan: www.krattan.se andra har sett mig på teatern eller vid filminspelningen i onsdags förra veckan. Några har någon gång även prenumererat på FiB eller varit aktiva i någon av de organisationer jag varit med i. Av 5 tidningar har jag nu sålt två, de återstående blir nog sålda de resterande dagarna innan nästa nummer kommer ut.

Michelin-gubben är ute ur modet, nu gäller smalbandade täckjackor

Michelin-gubben är ute ur modet, nu gäller smalbandade täckjackor

 

 

This entry was posted in Bloggar, Byprofeten. Bookmark the permalink.

2 Responses to Är jag efter min tid, när jag lever i minnen?

  1. Bert says:

    Jag tycker inte att ‘vara efter sin tid’ är det rätta uttrycket, om du tillåter. Jag skulle snarare vilja tala om att med ålderns rätt – jag antar att vi är i samma åldersklass – äntligen våga känna sig fri från modets nycker. Och en massa andra förmenta behov och krav som kommersialismen ställer och väntar sig att vi okritiskt ska anamma. Vissa av dem är ju såna som man kan skratta ut direkt, andra såna till vilka man kan säga att tack men nej tack. Och så finns det ekologiska skäl, etiska, genuspolitiska osv osv.

    FiB / Kulturfront prenumererade jag faktiskt på för ett antal år sen, borde kanske göra det igen. Sajten finns ju som länk också på tigerns webbsajt. På tal om prenumerationer på papperstidskrifter så är ju distributions- och postningskostnaderna nuförtiden en avsevärd del av priset – jag prenumererar t.ex på Ny Tid för min dotter som bor i Amsterdam och då tillkommer postningskostnader på närmare 40 €.

    Krattan hade jag inte ens hört talas om, så jag gick in och tittade på den på nätet. Verkar ju sympatisk.

    På tal om äldre män som försöker prångla ut nåt, så gick det riktigt bra åtminstone på Narinkentorget i Kampen i Helsingfors där kvinnoorganisationerna i slutet av november hade ordnat en tillställning, ‘Ljus, inte våld’, som en del av en kampanj mot kvinnovåld där jag som profeministman också deltog. Vi delade ut stearinljus med kampanjsloganen och jag dessutom profeministmännens egen folder. Gick åt som smör på heta stenar, nästan. Men så var det ju gratis förstås.

    Lycka till med Krattan. Skulle gärna köpa ett lösnummer av dig men tänker inte resa till Luleå för det.

  2. Jag tillåter alla ord. Jag har varit med i FiB, sedan starten och blev tillfrågad om att sitta i styrelsen i våras. Jag såg det som ett viktigt förtroendeuppdrag och gjorde comeback efter 27 år. För några år sedan skrev jag en bloggbok: Skriver som en Kratta, som jag gav ut på http://www.vulkan.se Jag skickade även ett recensionsex till Ny Tid, som troligen bedömde den som inte nog viktig. Skicka adressen, så bjuder jag dig på ett provexemplar. Ska jag skicka till Ny Tids adress eller till din personliga? Du behöver inte prenumerera på all världens tidskrifter. Dock har jag en prenumerant i Finland, som ibland även medverkar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *