Ny tid, med nya och gamla människor

FiB 1/2014

Ny tid med nya människor. Det finns inget som säger, att alla dessa nya ögon inte ser mig och undrar över vad det är för tidning jag säljer. De enda jag lyckats sälja Folket i Bild till är min egen generation, de som var unga 1972, då det första numret av FiB kom ut eller som jag mötte det kommande decenniet efter. Jag antar att detta gäller även de som säljer Ny Tid, den tidning jag här skriver för.

Ute är det närmare  -20 grader. Äntligen har vi fått vinter i Luleå där jag bor. Några år innan FiB/Kulturfront började ges ut stod jag på stan på samma plats, som då hette Domus och nu heter Smedjan. Nu finns inget kvar av Domus, som var Kooperativa Förbundets varuhus. Det är uthyrt eller sålt och Coop har flyttat sitt varuhus till Storheden en bit utanför centrum, som medför långa bil – eller bussturer. Så är trenden i Sverige och säkert också i Finland.

Då samlade jag in pengar till FNL och sålde Vietnambulletinen, samlade in pengar till de stejkande gruvarbetarna i Malmfälten Svappavaara, Kiruna och Malmberget 1969/70, drogs med i studiecirkel och blev medlem  i Clarté, senare i KFML, som blev SKP, som senare tog namnet Solidaritetspartiet, innan det lades ned. Det var oftast yngre människor som stod på stan med tidningar och skramlande insamlingsbössor. Vi kom även i kontakt med äldre och var de över 50 år, så såg vi dem som veteraner. De här gamlingarna var födda omkring 1920 och hade mycket att berätta. Det är de tidsperspektiven det fortfarande handlar om och nu är jag själv över 60 år, medan de flesta av gamlingarna från den tiden är döda.

Där jag står nynnar jag på orden… ”skramlande insamlingsbössor som hölls av en demonstrant”… och Balladen om Rune Henry Johansson, som Carsten Palmaer skrev 1975 efter att Vietnam befriats. Sången hittar du lätt på youtube: http://www.youtube.com/watch?v=aTIZ64iJOEI.

Att så mycket hann hända på 5 – 10 år! 1964 var den första Vietnamdemonstrationen på Hötorget i Stockholm, där polisen ingrep mot Sköld Peter Matthis och Åsa Hallström, som studerat bland annat Vietnamfrågan i Clarté. Vietnamrörelsen växte och jämfördes med Solidaritetsrörelsen för Spanien och de internationella brigaderna under 1930-talet.

1968 blev ett märkesår, och en bekant ställde mig frågan om något sådant hänt före eller efter i historien. Var den ungdomsrörelsen bara ”en parentes i historien”? Går jag om kring som en sista ”revolutionsromantiker”, som inte ser att tiderna förändrats?

Några år efteråt var en mamma med dotter på Domus för att köpa kläder. Utanför stod jag och samlade pengar. Flickan blev nyfiken på oss och många år senare, 1995, fick jag läsa berättelsen, skriven av Katrin Öhgren i Tankarnas Trädgårds tidning Krattan nr 3/1995, som jag numera är redaktör för. I berättelsen ”Elins dröm” skriver hon:
”I augusti träffade Elin mannen. Hon blev presenterad för honom, men när hon tog i hand och såg honom i ögonen kände hon genast, att hon borde akta sig… ett antal månader senare fick Elin se ett gammalt fotografi av honom och plötsligt slog det henne att hon faktiskt hade sett honom tidigare och hon visste när och var.
En gång i slutet av 60-talet hade Elin följt med sin mor in till stan för att köpa nya kläder. Utanför Domus hade det stått två killar med FNL-bössor. När Elin nyfiket börjat gå fram till dem för att få veta vad det handlade om hade hennes mor snabbt huggit tag i henne och dragit in henne i affären med orden:
– Det där är ingenting för dig!
Efter en segdragen klädprovning hade de kommit ut ur affären, killarna var borta, men inte minnet av dem. Under årens lopp, när folk sa till henne, att något inte var för henne, tänkte hon på den gången, och nu tjugofem år senare hade hon lärt känna den ene utav dem.
Det fascinerande var att hon i midsommarnattsdrömmen hade sett honom, som han såg ut nu, inte som han sett ut då.”
Ödet hade fört dem samman och idag är hon mor till mina två söner, som i år blir 18 och 17 år.
Vi möttes i kampen mot EU 1994 och åren efteråt arbetade hon som, lönebidragsanställd på Bokkaféet Tankarnas Trädgård

Hur gick FiB- försäljningen? Till sist kom en kvinna och köpte tidningen, efter att först hämtat ut pengar från bankomaten. Strax innan jag går ser jag en liten flicka, som frågar sin mor medan hon ser på mig: ”Vad är det där?”
Jag hör inget svar, när de drar vidare.

”Droppen urholkar stenen
det går långsamt men det går
att övertyga Johansson
tog många långa år
och varje slant som Johansson
i bössan stoppat in
blev en droppe i havet
som dränkte en stormakts krigsmaskin”.
(Ur Fria Proteaterns Balladen om Rune Henry Johansson, skriven av Carsten Palmaer 1975).

Vi lever i en Ny tid, vi behöver nya möten och nya arbetsformer. Det är dock viktigt, att vi tar vara på våra minnen och tidigare erfarenheter!

This entry was posted in Bloggar, Byprofeten. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *