sanningen gör ont

Låt mej dela med mej om mina tankar i fallet Ayman Mohyeldin, reportern som kanske är för ärlig för sitt eget bästa, men vars ärlighet är väsentlig för oss.

Första gången jag såg Ayman var i slutet av januari 2011. Han var mitt i Kairo, mitt i den egyptiska revolutionen; jag satt klistrad framför TV:n i min lägenhet mitt i Helsingfors. Jag och min partner vakade med honom, följde med hans flera timmar långa direktsända reportage från en stad i uppror. Vi visste att det här var stort. Vi sov med TV:n på och i dagar väntade vi och hoppades att Mubarak skulle avgå. Ayman var ofta i ett mörkt rum, eller ute på en balkong med staden i bakgrunden. Vi hörde skott i mörkret. Vi såg bilder av kameler rida in i folkmassorna. Vi fick se hur den desperata presidenten/diktatorn flög sina stridsflygplan lågt över det egna landets huvudstad. Ayman var där med oss. Ibland blev han arresterad, men han kom alltid tillbaka.

Efter den egyptiska revolutionen började Ayman jobba för det amerikanska TV-bolaget NBC (National Broadcasting Company). Där fortsatte han rapportera från Egypten, men också från det syriska inbördeskriget och upproret i Ukraina. Senast har han befunnit sej i Gaza där han igår i första hand bevittnade mordet av fyra lekande palestinska barn. Han publicerade en artikel på NBC:s hemsida där han delade med sej vad han sett: bilder, tankar och videoklipp. Det är svårsmält material, precis som journalism i krisområden ska vara.

Idag fick vi höra att NBC beordrat honom att lämna Gaza, p.g.a. ”security concerns”. NBC har inte kommenterat beslutet, så man kan bara spekulera. Förmodligen avser de oro för Aymans säkerhet, men samtidigt som han sändes bort, skickades en annan reporter till Gaza, en reporter som i motsats till Ayman inte pratar det lokala språket, arabiska. Hur det är mindre farligt har ingen ännu förklarat.

Under dagens lopp har det spekulerats om orsakerna till Aymans omlokalisering. Många undrar varför en utmärkt journalist med de bästa förutsättningarna att kunna rapportera från ett krisområde tas bort, dagen efter att han framgångsrikt delat med sej av en av de största, fortgående katastroferna i konflikten mellan Israel och Palestina: döda palestinska barn. Det är svårt att komma på orsaker som inte låter som konspirationsteorier.

Under dagens lopp skrev Ayman också på sina Twitter- och Facebook-konton om vad som pågick och om sina upplevelser. Följande text skrev han på båda sidorna men tog senare bort den:

(Ungefär: Talesmannen för USA:s utrikesdepartement sade just att Hamas i sista hand bär ansvaret för Israels beskjutning och dödande av 4 pojkar som var kusiner i åldern 9-11 för att Hamas inte accepterade vapenstilleståndet. Diskutera.)

Var texten för kritisk och kan den ha något med omlokaliseringen att göra? I mina ögon är den inte ens kritisk, den är faktisk, saklig. Och om de stora medierna anser att fakta som sätts in i dess kontext är för mycket kritik för regeringar att hantera, då är något mycket, mycket fel.

Men som sagt, det är bara spekulationer. Tills vi får veta, om vi får veta, orsaken till att Ayman beordrades bort från Gaza av kanalen han jobbar för kan vi inte göra annat. För det är ett konstigt val från NBC:s sida, och med tanke på den djupt skeva rapporteringen från konflikten i Israel och de ockuperade områdena i västerländsk media är det inte överraskande att allt fler tror att NBC valde bort smärtsam och kritisk rapportering framom sådan som passar deras makthavare bättre.

På den sociala mediasidan Twitter har ”hashtaggen” (#, som används för att etikettera skrivna meddelanden) #LetAymanReport (låt Ayman rapportera) blivit mycket populär då användare av social media uttrycker sin oro om partisk rapportering i s.k. gammelmedia. Vad än orsakerna må vara, så låt folk fortsätta vara kritiska och misstänksamma. Att ifrågasätta den tredje statsmakten är alltid viktigt, åtminstone om vi anser oss leva i en demokratisk del av världen.