Djurkött

För ungefär en vecka sedan fick jag ett e-postmeddelande från en aktivistgrupp som uppmanade mig att skriva på en adress för att få sex med djur illegaliserat i Danmark.

Då jag såg mejlet tänkte jag att ”kom igen, bara för att det är lagligt betyder väl inte att folk gör det”. Men jag började läsa mejlet i alla fall och blev illamående. Mejlet handlade om att det verkligen finns djurbordeller i Danmark, Tyskland, Holland och Norge. Jag hittade också någon artikel om det på PETAs hemsidor som behandlade ämnet. Just då jag trodde jag att jag hade någon koll på hur eländig människan är som varelse, blev jag igen illamående av att konfronteras med ytterligare en ondskefull sak människan gör mer eller mindre systematiskt. Jag betraktar existensen av djurbordeller som skäl nog för att kalla det systematiskt.

Senast jag mådde så här illa var då jag kollade in skandalen kring jul som handlade om angorakaninpälsen som såldes på bland annat Zara. Jag tittade på videoklippet som skickade runt då. Det var lika hemskt och brutalt som en riktigt riktigt brutal våldtäkt. Man rev alltså pälsen från en kanin som var fast bunden vid en träbänk. Jag grät flera dagar lite från och till efter det. Innan jag sett det där videoklippet visste jag inte ens att kaniner kunde skrika. Nu vet jag det. Jag kom också över några videoklipp från Kina där man flådde pälsdjur levande. Djuret sprattlade medan man flådde det. Jag mådde ännu värre. Jag hade till dess på något sätt föreställt mig att det fanns någon gräns för hur grymma människor kan tillåta sig själva vara. Men nej. Jag visste inte vad jag skulle göra men jag skrev ett mejl åt en kinesisk kvinna jag kände i Shanghai som jobbar som journalist. Hon svarade mig aldrig.

Jag mådde illa över hur långt profitjakten tillåts gå. Och vi här i den här delen av världen går och köper gulliga angoravantar åt våra barn och tillåter oss att inbilla oss att det som händer i Kina inte har någonting med oss att göra.

Det hjälper inte att man lite bedövar sitt dåliga samvete med att bojkotta en affär då och då. Problemet ligger inte i individuella affärer och märken. Problemet ligger i oss, och en allmän girighet. Problemet ligger i att vi tillåter oss konsumera sådant vi inte har någon relation till. Vi vet inte varifrån det kommer, vem som tillverkat det, eller vilka processer ”produkten” gått igenom innan vi står och jämför priser vid disken.

Men för att återgå till ämnet jag började inlägget med. Djursex. En fråga man antagligen ställer sig är ifall man mår illa för att det handlar om någonting smutsigt eller är det helt enkelt så att man mår illa av samma anledning som när man ser en kanin få sin päls avriven medan den fastbunden skriker av smärta. Tyvärr tror jag att man har en tendens att tycka att människor är sjuka i skallen främst för att de gör någonting så smutsigt som att ha sex med djur snarare än att det sjuka ligger i att någon avpersonifierar en annan på det där sättet.

Jag vill hävda att vi inte kan nöja oss med en slutsatsen att det sjuka ligger i sex+djur. För det första, det här handlar inte om sex med djur utan det är (systematiska) övergrepp på djur. För det andra är det samma grymhet som avspeglas i det här som när man för sin egen likgiltighet eller glädjes skull plågar andra varelser. Man helt enkelt inte bryr sig om hur andra har det, eller rent av njuter av att orsaka en annan lidande.

Det finns inte lagar som effektivt skyddar djur. Fallen där någon har kidnappat människor och låst in dem i åratal chockar människor och gärningsmannen blir bestraffad. Men med djur kan man göra så. Hela vår köttproduktion går ut på att man kan göra så, låsa in dem på livstid. Och de flesta äter kött. Tänk att man kan kalla någonting för köttproduktion. Djur, levande varelser, precis som vi tvingas leva trångt, ibland utan dagsljus, som måste äta, sova och ”leva” i smuts, deras barn tas ifrån dem för att vi tar oss rättigheten att kalla det för köttproduktion- och mjölkproduktion.

Köttproduktion är ett talande ord. Vi ser inte djur som levande varelser, vi ser dem som ting, en klimp man kan stå vid disken och jämföra priset på. Vi bryr oss mer om vi betalar 3 € eller 2 € för våra kycklinglår än att det har varit en levande varelse som aldrig blev betraktat som just det; en levande varelse.

Med tanke på hur vi tillåter matindustrin fara fram med djuren är det egentligen föga förvånande att det finns djurbordeller i Europa. Ja tänk, här i vår civiliserade del av världen, inte i Långtbortistan! Våld är institutionellt (lagarna), begreppsligt (köttproduktion) och personligt (den individuella konsumenten). Hur mycket vi än vill inbilla oss att just vi inte har med saken att göra så har vi det.

De flesta chockas och äcklas antagligen om de får veta att det finns djurbordeller så jag försöker inte påstå att djurbordeller är vardag bara för att det är lagligt. Men jag tror också att människor chockas mer för att ”sex” är inblandat än för att det handlar om djurplågeri.

Jag hade visst fel då jag tänkte att bara för att sex med djur är lagligt gör människor inte så. Människor gör också många andra grymma saker också för att de betraktar djur som ting. Lagen bör även betrakta ”sex” med djur som djurplågeri. Och all slags djurplågeri bör vara straffbart, i sina systematiska former även mer så.

This entry was posted in Bloggar, Nana. Bookmark the permalink.

3 Responses to Djurkött

  1. Ernst Mecke says:

    Dear Nana,
    I do fully agree with your conclusion! As to the question what to do about the problem, there are anyway a few possibilities: (a) one can stop buying meat (which I did already) and cut down on the consumption of milk, eggs and similar (I have still some way to go before I can stop it altogether),also avoid animal products when buying clothes (fur, down, angora, even cut down on wool and leather); (b) in elections one can of course vote for politicians who see these problems, point them out as problems and even give the impression that they are willing (at best even able) to do something about them; (c) quite generally one can do whatever possible to fight neoliberalism (which is preaching a belief in numbers without any regards for, among MANY other things, animals), e.g. by reading, referring to, also giving as presents, the books of Ha-Joon Chang (”23 Things They Don’t Tell You about Capitalism”, Finnish edition ”23 Tosiasiaa Kapitalismista”), also mentioning them when writing to editors and authors of articles (one of my hobbies). And aside of this there are of course those more social activities like joining groups, formulate and sign petitions, etc. . And let’s hope that this way the problem will gradually become less.

  2. Kristin Olsoni says:

    Så bra att du tar upp frågan om det djurplågeri som pågår omkring oss på olika sätt och i olika grader i olika delar av världen, men alltid med samma motiv: man gör pengar på det. Girigheten är den värsta av dödssynderna och utvecklas i en spiral där känslodöden förr eller senare inträffar. De bilder och situationer du nämner är så avskyvärda att man är förstörd och djupt pessimistisk hela dagen efter att ha sett eller läst. Det är svårt att inte hemfalla åt den djupaste pessimism rörande mänskosläktet.
    Allt det Ernst Mecke nämner är sådant vi i första hand kan göra individuellt, och ju flera av oss som gör det, och fortplantar motståndet till barn och vänner och opinioner, dess bättre naturligtvis.
    Dessutom är det världens enklaste sak att sluta äta kött och avstå från päls.Allt prat om proteinbrist hos vegetarianer är strunt – det är inget problem att ta reda på andra proteinkällor. Liksom Mecke har jag inte avstått från vare sig ägg eller smör – men båda finns att få i ekologisk tappning.
    Våra egna konsumtionsvanor är visst a och o om vi ska ha någon trovärdighet i ett arbete för djurens rätt. Liksom att vi röstar klokt och stöder djurskyddsorganisationer. Men lika viktigt är att vi -överallt där det är möjligt – sprider
    kunskap om, och intresse för djur, respekt för allt levande och en insikt om att vi är delaktiga, inte självklart härskande. Det är bland annat därför jag börjat blogga om något så i första hand exklusivt som hästar. Ofta förknippade med travsport eller överklassnöje eller flickboksromantik. Hästar är en väg till empati som man skulle önska varje människa delaktig av. Därför borde ingen människa av ekonomiska skäl vara utesluten från möjligheten att kommunicera med dessa djur, som har en omvittnad förmåga att fördjupa och förädla – förutsatt att man inte ser dem som redskap naturligtvis. Därmed vill jag absolut inte förringa kontakten med kor, getter, hundar osv. Vad det handlar om är ju att lära älska eller åtminstone respektera levande varelser av andra arter än vår egen innan den tröskel överskridits där dessa varelser blir föremål, utan vare sig känsla eller berättigande utöver vår tillfredsställelse. Det är samma tröskel som överskrids när vi gör andra människor till objekt eller fiender. Därför är den alltför ofta upprepade frasen ”hur ids du bry dig om djur när människor lider” så enfaldig. Det handlar inte om antingen eller utan om både och, det handlar om en tröskel vi inte borde få överskrida.

  3. Nana Blomqvist says:

    Tack för era kommentarer, both of you. Glad att se engagemanget! I will at some point check out the book you mentioned.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *