kan barns yttrandefrihet säljas?

Kanske det är dags att sluta låta oss distraheras av Charlie nu – inte att sluta diskutera, men också att inse att mycket, mycket värre brott mot yttrandefriheten har begåtts och begås hela tiden. Inte av s.k. terrorister, utan av regeringar och storföretag.

It was true before Charlie, and it still remains true, that the majority of contemporary victims of terrorism are Muslims, and the main capturers and killers of journalists are governments and their political groups.

(från I Don’t Know if Je Suis Charlie)

I Pennsylvania i ”The Land of the Free”, där det idogt borras efter olja och gas med många bieffekter för miljö och möjligen också hälsa, kommer det fram allt fler fall där invånare på områden där borrningen tar plats gör förlikningsavtal med företagen som utför borrningen. De får pengar och istället håller de tyst om företaget eller om spräckning/olje-/gasborrning.

År 2011 hände det igen, men denna gång utvidgades förlikningsavtalet till att omfatta hela familjen, inklusive två minderåriga barn (det krävdes av företaget). Det var ett par år senare som en tidning begärde att protokollet från domstolen skulle publiceras: det finns nu på webben (på engelska, förstås). The Guardian rapporterade om händelsen redan år 2013.

Så frågan uppstår: kan föräldrar begränsa sina barns yttrandefrihet för all framtid? Borde det ens vara möjligt att stora multinationella företag betalar för folks tystnad?

Det här är bara ett exempel på hur människors yttrandefrihet begränsas här i ”västvärlden”, och på hur lätt vi vilseleds av dramatiska händelser och ger dem så mycket mer vikt än de otaliga allmänt accepterade brott som sker bakom låsta dörrar eller bakom en fasad av företagens rättigheter. Detta exempel är också ett mycket klarare hot mot yttrandefriheten än attacken mot Charlie Hebdo var – så var är de enorma protesterna med statsöverhuvud och miljontals människor?

This entry was posted in Bloggar, Hannes. Bookmark the permalink.

5 Responses to kan barns yttrandefrihet säljas?

  1. Bert says:

    Hussein Rashid påstår i den artikel du hänvisar till att Charlies material var rasistiskt och ägnat att förstärka rasistiska och religiösa hierarkier. Att Charlie mobbar. Vilket visar att han läst Charlie som fan läser bibeln, medvetet missförstår och förvränger. Nämligen Charlie är ju ute efter raka motsatsen, dvs att förlöjliga och driva med rasistiska och religiösa hierarkier, enligt min läsning alltså.

    Nån borde förklara för Hussein att satir slår uppåt, mobbning nedåt. Det var ju kejsaren som blev till åtlöje, inte nån som inte hade råd att skaffa nya kläder.

    Och om man påstår att respektlöshet inför, drivande med, satir och kritik av religiösa, politiska eller makthierarkier resulterar i att de förstärks så är man igen en gång på god väg mot vårt kära nationaldrag finlandiseringen; huka och hoppas ingen märkte att man hickade till.

  2. hannes says:

    Jag tycker absolut att man ska driva med religiösa och politiska makthierarkier – iallafall med dem på toppen av hierarkin (som du säger, satir slår uppåt). Jag har personligen inget till övers för religion överhuvudtaget, men religiösa människor är människor de också, och vad Charlie Hebdo gör är inte (bara) att slå mot dem på toppen av hierarkin. Om man nu inte påstår att man försöker slå mot Muhammed som varit död i dryga 1400 år.

    Det är bra att du kommenterade som du gjorde för det illustrerade precis det jag försöker komma åt. Om yttrandefriheten är så viktig för dej som den verkar vara, så undrar jag varför du anser det mer värt att kommentera på kritiken mot Charlie Hebdo (som jag hänvisade till) än på det mitt inlägg egentligen handlar om – en pågående kamp mot yttrandefrihet som utkämpas av stora multinationella företag och påverkar mycket fler människor. Det finns ju så många andra sätt att diskutera yttrandefrihet och hoten mot det än Charlie Hebdo (och vi har knappt diskuterat något annat här på bloggen de senaste tre veckorna). Eller är det egentligen nåt annat som skaver med attackerna mot Charlie Hebdo?

  3. Bert says:

    Jag kommenterar det jag inte är ense med dig om, det jag inte kommenterar tycker jag är OK och håller med. Är det inte så man vanligen gör ?

    • hannes says:

      Det är ett sätt att diskutera, jovisst, men kanske inte det effektivaste? Det kan göra det svårt att veta om folk håller med, är för lata att kommentera, inte har läst inlägget, hoppade över ett stycke eller annars bara inte kommenterar. Inte för att jag är någon expert på webbdiskussioner, men så tänker jag.

      Jag nämnde Charlie Hebdo mest för att det känns som om den där masshysterin vi diskuterade/nämnde genast efter attentaten ännu är där men har omvandlats till grupper av människor som står och skriker i sina egna hörn, istället för att ha givande diskussioner. Charlie Hebdo är inte någon ledstjärna för yttrandefrihet men samtidigt är det otroligt viktigt att vi inte lever i en värld där man inte får ifrågasätta och förolämpa.

      Det är lätt att bli fast där i hörnet och inte använda ett potentiellt energifyllt diskussionsklimat till att behandla viktiga ämnen, såsom yttrandefrihet, och försöka se igenom de lager av smuts som döljer stora hot mot de rättigheter vi intalar oss själva att vi har.

  4. Pingback: den tillräckliga verkligheten | hanneles resor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *