Huvudlöst

Man tror ju först att det måste vara ett feldaterat aprilskämt när gratistidningen Metro inför första mars har en notis om att det snart ska gå att transplantera huvuden.

Men enligt en italiensk kirurg ska det inom två år gå att transplantera ett människohuvud på en annan människas kropp. Notisen baserar sig på en artikel om detta i New Scientist. Enligt artikeln har en huvudtransplantation ren gjorts med apor, men utan att ens försöka skarva ihop ryggmärgen och apan dog också efter nio dagar på grund av att kroppen avstötte det nya huvudet. Men inom två år ska såna här små tekniska problem vara lösta.

Man har ju vissa invändningar. För det första så är det väl snarast kroppen som trans­planteras, inte huvet. För det är väl ändå närmast i huvet som personligheten måste anses sitta ? För det andra inser man ju ögonblickligen att ett sånt här medicinskt scenario ju har filosofiska, psykologiska, etisk-religiös-moraliska för att inte tala om juridiska dimensioner av en storleksordning som kommer att hålla respektive yrkeskårer sysselsatta under en oöver­skådlig framtid.

Hur ska en individ definieras efter att huvud och kroppar kan börja kombineras efter behag ? För trots att det i början närmast kommer att vara fråga om att rädda livet på t.ex nån svårt cancersjuk patient genom att ge hen en hjärndöd patients kropp, kommer säkert nån smart kosmetologidoktor såsnart tekniken finslipats att erbjuda transplantering av en ung kropp som alternativ till att försöka hålla en åldrande kropp i körbart skick.

Och när man engång börjat, så varför begränsa sig till samma modell ? Man byter ju också bil liksom.. Varför inte som kvinna t.ex byta upp sig till en manskropp ? Eller upp och upp, men för de där sjutton genuscentarna då ? Dessutom kommer säkert utbudet på unga mans­kroppar att vara större, det är ju fler unga män än kvinnor som förolyckas eller tar livet av sig.

Fast andra vägen har det ju nog skämtats om ren länge. Att en nog skulle behöva få ett nytt huvud liksom, har man fått sig påpekat av hustru, vänner och bekanta. Men då har det väl nog varit underförstått att det nya huvet skulle vara så att säga fabriksnytt, obegagnat, utan tidigare historia och egen störande personlighet.

Huvudlöst är det i alla fall.

This entry was posted in Bert, Bloggar. Bookmark the permalink.

5 Responses to Huvudlöst

  1. Ernst Mecke says:

    Just shortly: As to the hope that the operation could succeed in two years from now, I do think the estimate ”rather optimistic”. And as to the philosphical question who such an operated individual is, neuropsychologically I should think that it is the head which is the seat of a personality (also for the reason that the motoric system – which makes us active individuals – does not work on the basis of the body as it IS, but on the basis of the REPRESENTATIONS of the body in the brain; bad coordination between body and brain in this respect can then result in such unpleasant things as phantom pain …).

  2. Nana says:

    Åh fy, kan bara tänka mig hur man skurit av skallen på apan för att sedan sy fast den på en annan avskuren, sedan håller man den/dem vid liv med andningsassistens tills immunförsvaret avstöter huvudet så att apan/aporna dör. Fy fan för onödig forskning på apornas bekostnad.

  3. Bert says:

    Ja man kommer ju osökt att tänka på nazisternas medicinska experiment på judar och bögar och andra lägre stående varelser.

    Men en skarp gräns mellan onödig och nödvändig medicinsk forskning kan nog bli knepig att dra, är jag rädd..

  4. Nana says:

    Jo, jag tänkte lite på samma sak där angående hur man använt bögar och judar tidigare. Att vi bara har förskjutit gränsen för vem det ska gälla nu. Och jo, vad är egentligen nödvändig forskning? Egentligen borde väl all forskning som inbegriper djurförsök på det där viset vara onödig forskning

  5. hannes says:

    Intressanta reaktioner, må jag säga!

    Jag håller med om att det är en intressant fråga både etiskt och filosofiskt. Rädslan som den här nyheten har medfört är dock närmast underhållande. Då hjärtan började transplanteras var reaktionerna likadana, nu tror jag inte att folk är lika oroliga över det längre. Jag tycker det är en intressant fråga som inte ska förkastas på grund av förskräckelse.

    För det första låter det som om 2017 är en väldigt optimistisk tidtabell och den italienska läkaren fick säkert den uppmärksamhet som han önskade. För det andra verkar det också väldigt optimistiskt att tro att plastkirurger kan börja använda tekniken inom en snar framtid – det är ju inte precis så att folk byter ut sina gamla hjärtan till höger och vänster nu, fastän hjärttransplantationer är möjliga. För de är inte bara möjliga, de är också extremt riskfyllda. Jag är inte övertygad om att det kommer att förändras. För det tredje tycker jag personligen inte att det är ett problem att t.ex. en person som är förlamad från nacken nedåt och vars organ ett efter ett slutade fungera, skulle få en ny kropp om den ville (och en sådan kropp fanns tillgänglig) – även om personen skulle fortsätta vara förlamad. Personligen skulle jag föredra liv över död i en sådan situation.

    Jag håller med om att djurförsöken är extremt problematiska. Alla (vågar jag säga) våra framgångar inom medicin är beroende av och tack vare djurförsök. Inga nya mediciner kommer ut utan att de först testas på djur. Inga nya kirurgiska ingrepp görs på människor innan de gjorts på många djur. Hela vår medicinska vetenskap baserar sej på att använda andra djur – den är en väldigt människocentrerad, egoistisk vetenskap. Men vi använder alla oss av den, vi lever längre och hälsosammare liv tack vare den. Så låt oss diskutera den frågan och lägga huvudtransplantationen i sitt rätta sammanhang.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *