Vi blir alla, varje dag och varje timme, förda bakom ljuset

Ibland hittar jag gamla skatter i de boklådor jag oundvikligt jämt går och vittjar. Här förliden vinter träffade jag på en grundläggande väckelseskrift från det glada 1960-talet – och den satt som precis skriven för i dag, i potens. Rubriken på min lilla kria är sista satsen i den förnämliga boken, och såsom jag ser och upplever läget nu: mer än sant varje dag.

Men redan då det begav sig satte Göran Palm’s Indoktrineringen i Sverige outplånliga spår i mitt tankesätt, sådde frön till ett oavlåtligt ifrågasättande av gällande och påstådda sanningar, speciellt då de framställs som oundvikliga, enastående möjligheter. Brechts lärosatser i dialektik: ”sätt fingret på varje punkt och fråga – vem skall betala” var för mig ett ytterst relevant tillägg i den insikten. Det var då, hur är det i dag – bara glada betalare? Någon minns kanske; på 60-talet kallades det framstegsvänliga eller progressiva (ifrågasättande) alltid starkt politiskt, medan det borgerliga, konservativa aldrig identifierades så.

I boken (från år 1968, jovisst) nagelfar Göran Palm olika former av indoktrinering genom hela samhället och börjar med definitionen av begreppet, så här: Indoktrinera = ”att undervisa, instruera eller att vinna anhängare för sina idéer” (LaRousse). Bonniers sade det rakare (1964) ”intensiv psykisk påverkan på en person i syfte att få honom (nuläge: hen) att omfatta en viss (t.ex. politisk) doktrin.”

Hur är det nu då, är vår kunskap tillförlitligare i dag? I dagens värld är det lekande lätt att inhandla all slags data och hänga med i det mångfaldiga infoflödet – men ack, hur lättsamt, ytligt och hastigt förbrukat är icke det som bjuds, och insikten, omdömet – vad blev av den? Marknaden är bräddfull med valmöjligheter, men förutsättningarna eller följderna ifrågasätts sällan, bäst att bara vifta tummen upp, tummen ner..

Göran Palm kör i boken sin indoktrineringsanalys över hela fältet, rubb och stubb, och man bara bleknar vid tanken på hur det ser ut i dag. Han börjar med skolan, skolböckerna, behandlar sedan televisionen, dagspressen/media, klassamhället (som inte vidkändes då heller), internationell politik (öst/väst, ack ja, och alla de tre världarna), marknadens lockrop och allt som säljs/köps för pengar, religionen, juridiken, konsten, forskningen, politiken och tills slut också familjen. Visst är många frågor som behandlas i boken tidsbundna och i dag åtminstone delvis övervunna stadier; visst har det skett framsteg (och baksteg, föralldel) och mycket är förändrat – men samhällsutvecklingen och den enskilda medborgarens utsikter och möjligheter i dagens läge är inte alls ljusare, snarare tvärtom.

Indoktrineringen (vem talar, till vem, på vilka grunder, med avsikten att; och så vänder vi på bladet och vad hände månne sen) borde åter identifieras, namnges, belysas, lyftas fram och göras synligt – så mycket aktivare i dagens värld där det nyliberala marknadsfältet, lobbyverksamheten och de goda brödraskapen i myriader former skymmer sikten, som i dag måste sträckas över hela globen och det gör jobbet, klargörandet hårt. Bäst att börja hemma: kolla på indoktrineringen i Finland i dag – vilka är våra värden, var och hur syns de, vem svarar för dem? Och följderna ….?

Fred, frihet, folkvälde

This entry was posted in Bloggar, Vickan. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *