Lite goda nyheter för TTIP-motståndare

Under veckan noterade jag till min glädje att det europeisk-amerikanska handels- och investeringsavtalet TTIP ligger i motvind. Jag har nu redan i flera år närt en stilla förhoppning om att förhandlingarna faller på sin egen omöjlighet. Nu finns det redan en chans till det.

Förhandlingarna stampar nämligen på stället och det har de stora EU-länderna börjat problematisera. Nu meddelade Frankrikes handelsminister att man nästa år vill sätta stopp för TTIP-förhandlingarna, som leds av EU-kommissionen, ifall de inte framskrider längre under det här året. Om en av de största ekonomierna i Europa kräver att EU drar sig ur så blir det så, får man åtminstone hoppas. Nästa förhandlingsrunda hålls i USA om en och en halv vecka. Om inte de amerikanska förhandlarna då bättre beaktar de europeiska intressena kräver Frankrike att EU drar sig ur, beroende på hur följande skede i förhandlingarna löper i början av nästa år. För en TTIP-motståndare är det goda nyheter att den amerikanska parten inte verkar prioritera EU-förhandlingarna. På de senaste två åren har de amerikanska handelsförhandlarna inte bemödat sig om att lägga motbud till EU-förhandlarna inom många områden som avtalet skulle beröra. Det betyder att förhandlingarna inte ens nått halvvägs (än så länge har man inte förhandlat om bland annat kemikalielagstiftningen, kosmetika, pesticider, energi, råmaterial, immaterialrättigheter och informationsteknologi). Istället har den amerikanska administrationen satsat på Stillahavsavtalet TPP, också det synnerligen kontroversiellt. Fastän det i veckan tillkännagavs att USA nått en överenskommelse med de elva länder som ska ingå i avtalet är det långt ifrån antaget och stöter på stort motstånd i många länder. I USA kallar kritikerna det för en ”corporate power grab” (ett företagens maktövertagande) och pekar mycket riktigt på att avsikten inte är att förbättra miljön och svara på medborgarnas behov, utan istället att inrätta bestående strukturer för de multinationella företagen. Kolla gärna den här videon för en förklaring. Den allmänna opinionen ute i Europa skulle jag våga påstå att är övervägande kritiskt inställd till förhandlingarna; TTIP-protesten i Berlin nu i helgen var imponerande och mindre demonstrationer hölls bland annat i Amsterdam.

Så långt de goda nyheterna. Men ifall förhandlingarna ännu framskrider så ser det inte ljust ut. Jag följde med handelskommissionär Malmströms presskonferens om ISDS-mekanismen, dvs. förlikningssystemet, som man vill införa. Trots Cecilia Malmströms kampanj för det nya förslaget så bemöter det inte problemen med ett separat förlikningsförfarande, som alltså inte tillämpar lagar och förordningar i respektive EU-land, utan tvärtom utformats exakt för att inte bara lagar, utan även förvaltningsbeslut på olika nivåer i den nationella administrationen, ska kunna bestridas av företag (läs: multinationella storföretag) med stöd av TTIP-avtalet. Avsikten med handels- och investeringsavtalet verkar ju alltmer, på basis av den knapphändiga information som läcker ut, vara harmonisering av reglering och röjande av handelshinder och som sådana betraktas också enskilda staters suveräna lagstiftning. Trots all kritik om tvisteförlikningen ISDS kunde inte EU-kommissionären ge ett svar på var det är man syftar till med systemet. Frågorna under presskonferensen var utmärkta; dels handlade det om huruvida det ens är möjligt att anta ett förlikningssystem inom ramen för EU-rätten (ska inte EU-domstolen ge ett utlåtande) och dels var frågan om det inte är rättsvidrigt att utveckla en mekanism, som rimligtvis antas i lag men som inte ska verka inom ramen för staters rättsordning. Det som är förbryllande när man bekantar sig med förslaget är att det verkar vara fullkomligt taget ur luften; plötsligt benämns det investeringsdomstolssystemet och det talas om en domstol i första instans och en högre instans där man överklagar. Det märkliga är att det i EU-kommissionens förslag talas om att EU-ländernas ”regeringars rätt att reglera skulle vara lagstadgad och garanterad i bestämmelserna i handels- och investeringsavtalet”. I stater vars hela legitimitet grundar sig på folkets demokratiska självbestämmande ska inte lagstiftningsrätten anges i handelsavtal och än mindre kan lagstiftningsrätten definieras i ett EU-direktiv, för varifrån härrör i så fall makten att reducera nationell lagstiftning till något som är underordnat ett handelsavtal? För information om Malmströms förslag, kolla den här webbplatsen .

Bara ”legitima” mål för lagstiftningen

Om den amerikanska administrationen, som tydligen reducerats till politiskt instrument för företagens maktövertagande, och EU-teknokratin får igenom sin framtidsdystopi (vilket jag verkligen hoppas att inte blir fallet) så ska stater fortfarande tillåtas reglera för det allmännas väl enligt en bestämmelse i handelsavtalet som hänvisar till nationella regeringars rätt att vidta åtgärder för att uppnå vad som kallas ”legitima politiska mål” på en ”lämplig” nivå, enligt kommissionens förslag. Den här bestämmelsen i det kommande fördraget skulle definiera när investerarskyddet kan tillämpas. I praktiken öppnar det för möjligheten att i praktiken alla beslut, som fattats i offentlig ordning, kan bestridas av investerarna, som ska kunna åberopa sitt investerarskydd så när som på obegränsat, vilket är synnerligen förbryllande, för vilken lagstiftningsåtgärd eller vilket kommunalt beslut som helst kunde då anses äventyra en potentiell investerares vinstanspråk. De här teoretiska potentiella vinstberäkningarna har jag inte sett någon redovisning för och alla förväntningar kring vinsterna med avtalet verkar inte vara just mera än luftslott. Problemet är att beslut i fast en liten kommun kunde åberopas i den internationella så kallade investeringsdomstolen, dvs. det nationella rättsväsendet skulle åsidosättas och det i praktiken för vilka ärenden som helst under hot om ersättningskrav eller ändrande av beslut. EU-kommissionen föreslår ett sätt att utse domarna i det nya investerardomstolarna i offentlig ordning, fast det är frågan om ett i grunden privat förlikningssystem. Än så länge behäftas skiljemannadomstolarna tvärtom med problemet att skiljemännen har ett direkt penningintresse i processen och är därför partiska med avseende på företagssektorn, särskilt som intressekonflikter uppstår då skiljemännen samtidigt kan företräda de bolag vars de tvister de dömer i. Den potentiella risken och kostnaden för offentliga institutioner att i investerardomstolar försvara beslut som fattats i demokratisk ordning är exempel på en hårresande utveckling där demokratin förklenas. För perspektiv, se bland annat den här texten på European Social Journal.

Problemet med EU-kommissionens nya förslag är att det fortfarande bygger på tanken på en potentiell investering som kan omfatta precis vad som helst, medan investerarna inte beläggs med några skyldigheter, utan bara rättigheter. Men framför allt tyckte jag det var förbluffande att handelskommissionären inte kunde motivera varför den här privilegierade rättsordningen skulle inrättas. Hela ISDS-systemet, som kom upp på amerikansk begäran, är i sig i grunden så bristfällig att inga skenbara förbättringar kan övertyga om att det skulle vara legitimt.

En urlakad kompromiss

Bakgrunden till EU-kommissionens så kallade förbättringsförslag för ISDS är att man blev tvungen att kompromissa med Europaparlamentet (vars största partier gick med på att anta ett positivt yttrande i somras) och de tyska socialdemokraterna, som ställt sig kritiskt till TTIP-förhandlingarna. Däremot är det intressant att kompromissförslaget inte verkar ha övertygat dem som yrkat på det, dvs. de amerikanska företagsintressena. Hur Obama-administrationen ställer sig till ISDS-kompromissen är ännu oklart, men bland annat den amerikanska handelskammaren har förkastat kompromissförslaget. Inga av TTIP-kritikerna har heller övertygats av EU-kommissions kompromiss i och med att utgångspunkten för själva förslaget är behäftat med så många problem. Varför skulle en särskild förlikningsmekanism behövas mellan stater med någorlunda fungerande rättssystem? Det undrar man också på den Europeiska sociala och ekonomiska kommittén (en av EU-institutionerna, som hamnat mer eller mindre i skymundan, men som har ett intressant perspektiv i många politiska frågor). EESK konstaterar i sitt yttrande om EU-kommissions ISDS-kompromiss att vissa advokatbyråer tjänar stora pengar på rådgivning i fall som potentiellt kunde röras av investerarskyddet och att en handfull advokatbyråer dominerar branschen. Dessutom konstaterar man att avsaknaden av en ISDS-mekanism inte hindrar utländska investeringar utan att de länder som har mest amerikanska investeringar i nuläget inte har något investeringsavtal med USA. Själva yttrandet kan man läsa här. Lika lovande är det att även Europaparlamentets lagutskott lär vara emot ISDS-kompromissen och många ledamöter är hur som helst kritiska till hela TTIP-förhandlingsrumban, som ju förs utom räckhåll för parlamentarikerna. Lika bisarrt är att kommissionen försöker driva på ISDS-förslaget utan ställningstagande från EU-domstolen, något som inte kan uppgå till något annat än ett maktövertagande. Inte heller enligt EU-fördragen ska det vara möjligt att överlåta befogenheter till privata skiljedomstolar.

This entry was posted in Anna-Karin, Bloggar. Bookmark the permalink.

2 Responses to Lite goda nyheter för TTIP-motståndare

  1. Maria Brommels says:

    Fint att få info direkt från Cecilia Malmströms presskonferens. Höjden av fräckhet är talet om att regeringar/riksdagar får främja bara ”legitima politiska mål”. Legitima enligt vem? I den värld vi lever i är det ju just riksdagarna och parlamenten som beslutar om vad som är lagligt.

    Motståndet mot TTIP och de andra antidemokratiska ”frihandelsavtalen” tar sig många former så det finns också enligt min bedömning en helt reell möjlighet att avtalet aldrig blir till. Tänk bara på hur länge CETA-avtalet med Kanada har varit klart utan att föras till ratificering; i 2-3 år vid det här laget.

    Finten att börja tala om investeringsdomstolssystem just när ISDS som form för investeringsskyddet börjar bli mera allmänt känt sitter bra i EU-kommissionens strategi att vara öppen bara då annat är omöjligt. Svårare att googla blir det också.

  2. Anna-Karin says:

    Just det, tack för kommentaren, jag tycker det är viktigt att följa upp kommissionärernas politiska ansvarighet, något som görs alldeles för lite tyvärr. Jo, jag har också undrat över CETA-avtalets öde, dess bättre att det verkar ha fastnat i maskineriet, men visar ju på de här stora övergripande avtalens omöjlighet i sig. Angående TTIP vet jag inte riktigt vad man nu ska tro; jag hörde i veckan att det går ett rykte att EU-US skulle förenas om något slags rudimentärt avtal helt nu inom någon månad och det som avslutning på OBamas presidentperiod. Jag vet inte om det verkligen är så, för annars verkar det förfalla åtminstone för närvarande. Jag läste också om initiativet mot TTIP, intressant;
    https://stop-ttip.org/blog/eci-is-closed-signature-gathering-continues/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *