Försvara Public Service !
Det är många saker som snurrar i min hjärna om nätterna när sömnen inte vill komma. Allt som händer i världen nu, t.ex. För ett drygt år sedan handlade det mest bara om Rysslands annektering av Krim och av de ryska ”gröna männen” som krigade i östra Ukraina för att förryska Donetskregionen. På den fronten har ingenting nytt skett – tvärtom: Jag läser i dagens tidning att Putin sagt att han skiter i gränser.
Och så kom de nya ISIS-attackerna och sedan flyktingsvågen. Hur skall man kunna få klarhet och reda bland alla de här svåra frågorna ?
Jag har några recept: Via teaterbesök och via god litteratur, och ibland kanske också via fina filmer. Under 2015 har jag koncentrerat mig på författaren Patrick Modiano, han som bor i Paris och som fick Nobels litteraturpris 2014. Jag har läst alla böcker av honom som översatts till svenska och 3 som översatts till finska. Hans böcker har varit den bästa trösten för min själ under 2015. Det finns något fullständigt magiskt i dem alla. De liksom ”lodar” i livet och skapar strukturer på ett poetiskt vis, och samtidigt mening åt vår verklighet. För mig har det kanske allra viktigaste i de här böckerna varit språket: Den härliga svenskan som de översatts till. Finskan är mycket styvare och får inte fram hela det ”skimmer” som ligger över hans berättande. Läs honom !
Och efter Modiano kom sen äntligen Jonathan Franzens bok Purity ut på svenska, 580 sidor och den kanske bäst sammanflätade historia jag nånsin läst. Men främst av allt: Den beskriver nutiden exakt just nu och behandlar hela tiden internetvärlden (”det digitala livet efter oss”) och dess relation till verkligheten. Och samtidigt öppnar den upp USA:s kapitalism efter finanskrisen 2008 – ”vad hände sen”.
Men det som oroar mig mest inom den finska politiken och verkligheten är högerns massiva attack mot rundradion, YLE, Public Service. I slutet av 2015 gavs redan två betänkanden ut om hur vi ska ha det med Public Service i framtiden och det är skrämmande läsning. Och nu först är den stora parlamentariska rapporten över Yles framtid på kommande. Högerns och de nyliberalas argument är att YLE med sin statliga finansiering förvränger konkurrensen på mediemarknaden. Att en del av YLE:s program påminner om de privata kanalernas programprofiler. Att YLE är för aggressiv på nätsidan. Att YLE äter upp de statliga medlen. Indexjusteringarna av YLE:s budgetfinansiering har redan stoppats för några år sedan. Det betyder att YLE:s produktion minskar volymmässigt nu varje år.
Vi vet av erfarenhet att nyliberalerna är färdiga att spara ihjäl hela YLE om de bara får möjligheter till det. Så gick det i Grekland 2014. Första lades det stora grekiska Public Servicebolaget ner med ett regeringsbeslut över en natt. Bland annat lades flera synfoniorkestrar, körer, tiotals med tv-kanaler och tiotals med radiokanaler ner med omedelbar verkan. De anställda ockuperade då den grekiska radion och TV:n men senare på hösten gick polis och militär in i TV-tornet och radiobyggnaden och tvingade de anställda att sluta med sina sändningar med våld. Och gissa hur det gick till rent konkret då man släckte sändningarna ? Uppdraget gavs åt ett privat mediebolag (i stil med MTV i Finland), eftersom deras tekniker var de enda som kände till hur man slog av sändningskanalerna.
Jag vet inte exakt vad läget är idag i Grekland, men det stora Public Servicebolaget är i varje fall förintat. En del av personalen fungerar nu via Internet. Radiosynfonikerna spelar på gatorna !!
Hos oss i Finland handlar YLE inte bara om radio och TV. Främst av allt handlar det om kunskap, demokrati, kultur. Utan YLE skulle inte det nya Musikhuset existera idag. Yle är delägare i huset, tillsammans med Sibeliusakademin, staten och staden. Musikhuset har givit Radions synfoniorkester ett nytt uppsving. Tänk på Sibelius violintävling som YLE ordnar. Och också Eurovisionens schlagerfestival – man må vara av vilken åsikt som helst om den tävlingen men den är en kulturikon i Europa i varje fall. Och på alla gudomligt härliga konsertradieringar som sänds via Yle 1 i Radion, eller via någon TV-kanal. Material från nästan samtliga musikfestivaler i Finland om somrarna radieras, endera direkt eller på band för att sedan sändas senare. Också Vega sköter sin andel av radieringarna exemplariskt.
Och nu är högerns krav, om inte direkt att lägga ned hela YLE, så åtminstone att sabotera dess verksamhet för decennier framåt så att YLE småningom skall förtvina.
Nån borde orka avslöja detta och göra politik mot högerns strävanden.
I can only contribute my impressions from Germany, where in the household where I usually stay I can and do look TV (in contrast to Finland, where I do not have a TV): practically EVERYTHING which is of any relevance politically comes via the public stations – such as talk shows where one can experience also high-ranking politicians live (which is often pretty revealing), critical investigations how big enterprise is dealing with its employees, tests of things on the market, reports from abroad, … . Aside of this there is a large number of private channels which VERY mostly are serving soap operas, fiction and fantasy, esoterics (often without even the intention to give any realistic picture), altogether things to get emotional, even excited about, and good at giving people an opportunity to escape from reality (should one call it ”opium of and for the people” …) – plus of course not so little advertisement. And the impression is that the private channels are competing for high quotas of viewers by trying to compose programs from the cheapest possible material which they buy from abroad (and which certainly has not been costing much of journalistic effort). And if one exposes this whole system to the forces of the market, those who produce most excitement in the cheapest way will presumably win (= the principle of the yellow press – which is usually in the hands of private enterprise, which in turn is usually promoting the rule of the self-appointed ”elite”). The consequences we can see in the USA and elsewhere (especially in the Anglo-Saxon world – of which our right-wing parties would so really very much want to be a part). – Well, there are meanwhile at least two scientific investigations which arrive at the conclusion that the USA are not any more a democracy (google Martin Gilens & Benjamin I. Page and James Druckman & Lawrence Jacobs). But who knows, perhaps that is exactly that what our conservatives and believers in neoliberalism want to achieve.
Håller med om Modiano. Och nu har vi en annan nobelpristagare här, ännu viktigare och betydligt mera svårsmält: Svetlana Aleksijevitj. Rekommenderar hennes ”Bön för Tjernobyl” för alla som ännu tror på kärnkraft och för alla oss som inte gör det, för ännu mer argument – som otroligt nog tycks behövas. För övrigt Christian, finns det ett par typer som jobbar med solpanel och som är bra att ge information – och skaffa paneler också, om man har råd och plats; hittar inte deras folder just nu men ska söka.
Det där med att Aleksijevitj skulle vara svårsmält håller jag definitivt inte med om. Åtminstone ’Kriget har inget kvinnligt ansikte’ är både spännande och lättläst – jag mer eller mindre sträckläste den. Ämnet är ju svårt förstås.