Stockmann i händerna på främmande krafter ?

Rubriken för det här blogginlägget blev ju litet rafflande ? Men jag var tvungen att skriva så här för jag har hela natten legat och funderat på en del nya signaler, som jag erfarit efter alla ”förändringar” på Stockmanns – jag menar nu varuhuset, för jag använder knappt nätbutiken.

Det jag nu reagerat på är att Stockmann slängt ut alla mjölkprodukter producerade av Valio från sitt sortiment. Man kör 100 procent Arla i stället. Jag märker att jag reagerade på det här lika starkt som Matti Vanhanen gjorde medan han var statsminister och en av hans favoritbutikskedjor gjorde samma kupp: Övergick till Arla på en natt. Vanhanen tog upp frågan offentligt och ställde butiken mot väggen – och de gick med på att ta tillbaka Valios produkter.

Så vad skulle jag då göra, så chockad som jag hade blivit av händelserna på Stockmanns förra veckan.  Finna mig i det ? Byta butik ?

Vi har ju Tigern för det här, kom jag då på.

Igår på eftermiddagen vandrade jag omkring som vanligt i Helsingfors och sökte mig igen till Stockmanns underjordiska matbutik. Bara för att kolla. Och jo: Där stod vakterna vid mjölkdisken och där stod de upprörda kunderna. Med ryggen vänd mot dem tjuvlyssnade jag en stund på ordkrigen som fördes mellan vakterna och kunderna. En tant sade: Men det skulle ju räcka med en liten 3 deciliters Eilaburk för mig. Kunde ni inte ??? Vakten stirrade henne kallt i ögonen och sade: Vad var det jag sade nyss: Valios produkter kommer inte tillbaka, inte i någon form. Köp Arla !

Så här fortsatte det i evighet – ständigt nya kunder. Ständigt en alltmer nervös vakt som höll på att tappa nerverna då han försökte tvinga kunderna till nya val.

Jag hoppas Stockmanns rikssvenska VD läser mitt blogginlägg. Så uppenbart är det vad som ligger bakom Arlavalet. Trots att man flaggar med den finländska flaggan på Arlaburkarna.

Jag tänker inte diskutera allt annat som också ändrats på Stockmanns den senaste tiden, Akademens försäljning mm. Nu handlar det om att försöka förstå mina egna reaktioner på den här mjölkfrågan. Varför känner jag så här ?

En orsak är såklart att jag vant mig vid Valios Eilaprodukter, som under många decennier långsamt tagits fram i samarbete med konsumenterna. Det var dessutom en briljant idé att ta ibruk namnet Eila som gemensamt namn för alla laktosfria produkter. Jag upplever att jag som kund förbigåtts fräckt av Stockmann. Varför kan de inte ha både Valios och Arlas produkter och låta konsumenterna avgöra ?

Och så det här med ”vakterna”, som jag kallar dem. Eller kanske handlar det om ”upplysare” ? Folk från Stockmanns personal som har som uppgift att blockera mjölkdisken och säga att nu är Valio borta, du skall inte ens fantisera om Valio mera. Eila finns inte. det har varit en dröm.

Vad annat handlar det om ? Inom företagsvärlden gäller som rådande doktrin idag begreppet ”personalisera”. Alla produkter och tjänster du skaffar dig ska gå att fås att se ut som du, kännas som  du. Det här är speciellt vetenskapligt utbyggt inom den digitala tjänstevärlden där du med algoritmers hjälp fångar upp i ett nät som  sedan gör att du allt mer känner dig hemma bland dessa produkter och tjänster. Och tjänsteproducenterna känner definitivt till dig via de digitala spår som du lämnat efter dig.

Också Stockmann har som en dominerande marknadsplats i Helsngfors gjort samma sak via sina produktval och via mycket annat finkänsligt i butiken. Du har interaktivt kunnat vara med om detta via dina köpbeteenden och via ditt strövande på Stockmanns. Som jag också sysslat med sedan 1950-talet. Jag skrev tom min studentuppsats om detta våren 1968. Det viktiga med Stockmann har varit flexibiliteten och hur varuhuset med sitt sortiment och sin miljö  lyckats med att fånga dig (mig). Och så kommer då denna smällkalla dag då jag än en gång släpat mig dit med ryggsäcken på ryggen, köpt två heta grillade broilerlår och sedan gått för att köpa min Eilamjölk. Den dagen var det slut med flexibiliteten.

Jag undrar just vad som  ligger bakom Stockmanns beslut ? I mina vilda fantasier på natten tänkte jag att det kanske handlar om ryssarna som fått Stockmann att ta bort Valios produkter. De är ju bannlysta i Ryssland som följd av motsanktionerna. Och inte bara i Ryssland – de ryska turisterna får inte ens köpa Valios mjölk eller norsk lax för husbehov i Finland och ta dem över gränsen till Ryssland. Blir de fast för detta är fan lös. Så beskriver en rysk vän situationen för mig. Och Stockmann har ju varit en av de ryska turisterna  viktigaste vallfärdsorter. Så kanske bäst att inte ta risker och försöka locka dem att köpa Valio.

Nåja, det där vara ju bara onda tankar på gränsen till en dålig sömn.

Klockan är 14.44. Snart går jag ut i kylan igen i stan. Få se vart stegen för mig denna gång. Kanske går jag till Saluhallen, köper något gått och går ut och ställer mig i vintersolens sista strålar  på platsen där Guggenheimmuséet finns inmutat. Eller kanske äter jag min vägkost vid det kommande utebadet intill presidentens slott. Här skall ett nytt Spa stå färdigt i sommar, drivet av Raoul Günsteins nya bolag.

This entry was posted in Bloggar, Christian. Bookmark the permalink.

8 Responses to Stockmann i händerna på främmande krafter ?

  1. A-K says:

    Nämen, det är ju sanslöst! Vilket idiotiskt beslut och vilken är den usla företags”strategin” som tvingar dem till att begränsa utbudet? Kanske någon påpasslig individ kan sätta upp en liten mjölkaffär på gatan utanför istället…? Och vilken slags idiotlogik finns det i att dels ha en anställd och förklara bolagets förakt för kundens val medan man inte bara kan ta in en beställning och fylla hyllan med det sortiment kunden önskar? Det är som när restaurangerna i Hfors centrum av någon för mig outgrundlig anledning börjat köra med devisen att ska ni ha mat så får ni vänta i minst 45 minuter, vi har kö i köket…. Dessutom levereras budskapet av en servitris på ett så uppfordrande sätt att vi kunder liksom ska känna oss tillplattade och dumma för att vi fått idéen att man kan ta en bit mat en fredagkväll kl. 19.45 istället för att gå hem och äta en smörgås. Och det då restaurangen inte ens är halvfull, för de flesta kunder förtär enbart drycker på terrassen. Enda förklaringen jag kan se till att en restaurang inte vill servera mat är att kostnadsnivån stigit så att det ”lönar” sig bättre att servera kunder endast drycker istället för att hålla kökspersonal eller så att de stora handelskedjorna (för det var en restaurang i S-ägo) blivit så bortkollrade i sina bolagsstyrningsnormer att de glömmer vad det är de liksom ska göra. Det där har hänt många gånger, dessutom, så inget undantag. Någon elak kunde dessutom tillägga att vår ultrakapitalism levererat de här idiotiska dödlägena i ett läge då man liksom infört normer påkallade av privat bolagsstyrning istället för de normer i det allmännas intresse som samma krafter är så ivriga att göra avkall på och nedmontera. Eller har det att göra med finansieringen? För att vinna investerarnas förtroende, som det heter, kanske man inte behöver göra det ens kärnverksamhet skulle vara, utan räcker med att bevisa företagets förträfflighet genom diverse papperskalkyler. Men resultatet blir, vad? Restaurangen som stänger till lunch (likt vitsen om hur det gick till i forna östblocket)? Matbutiken som vägrar sälja alla mjölkprodukter?

  2. A-K says:

    En annan som är upprörd över krympande utbud:
    http://www.ospbloggen.fi/det-ar-skillnad-pa-mjolk-och-mjolk/
    ”Jag har varit mjölkdrickare i hela mitt liv. För mig är det även viktigt att mjölken jag dricker är god, näringsrik, ren, trygg och producerad på ett hållbart sätt med beaktande av djurvälfärden. Den inhemska mjölken fyller väl alla dessa kriterier. Därtill vill jag gärna dricka mjölk producerad i Österbotten. Den stora majoriteten av mjölken i Österbotten blir Valio mjölk/mjölkprodukter och därmed väljer jag i regel Valios mjölkprodukter. I början av året hittade jag inte Valios lättmjölk vid Prisma i Karleby…”

  3. Bert says:

    Gå över till Lidl vetja ! Jag har kommit fram till att en matkass som kostar X € i K- eller S-butiken kostar sådär på en höft 0.6 X € i Lidl. Och skillnaden är troligen större gentemot Stockis (som det alltså hette i fornstora dar); det blir många pengar per år. Och Lidl har säkert alldeles utmärkta laktosfria mjölkprodukter. Arroganta och självgoda Stockmann får gärna för mig gå i konkurs.

  4. Bert says:

    Ja böcker köper jag ju bara undantagsvis på Bonnierska Akademen numera – på nätet går det på en minut, är billigare och boken kommer på 3-5 dagar till närmaste R-kiosk. Så Akademen får också gärna gå i konkurs – huset kan ju med fördel övertas av Starbucks t.ex ;-)

  5. test says:

    Kan man faktiskt kommentera anonymt? Super. Skall bli prenumerant. Har några kommentarer om Stockis, men återkommer!

  6. Christian Blom says:

    Intressanta kommentarer. Tack för det ! Jag litar i alla fall på mitt smaksinne och är ganska säker på att Valios Eilamjölk är ok och dessutom smakar den bra. Vad beträffar Lidl har jag fortfarande ganska mycket fördomar mot hela kedjan. Varorna köps upp för struntpriser i Rumänien och på andra ställen, av stora tyska företag och transporteras genom hela Europa i containers. Största kostnaden för den säljande firman kommer av transporten. Och dessutom känns det fel att köpa mat från främst de fattiga östeuropeiska länderna. Böcker köper jag överallt också, både på Akademen och på nätet. Idag rekommenderar jag Patrick Modianos Villa Triste (finns hos oss bara på finska) – den kanske mest gripande av hans fantastiska böcker.
    Men det här med Stockmann och butiksval och -trogenhet är problematiska frågor, som vi alla säkert kämpat med hela livet. De är en del av våra liv. Jag minns i början av 60-talet då vi övergick på landet från den ena butiken till den andra (vars produkter var mindre mögliga) – vilken enorm fråga det var i vårt liv. Stockmann kan jag överge, men det handlar inte bara om det. Det handlar om att vi av marknadskrafterna hela tiden tvingas att ”överge” både det ena och det andra: Såsom trådtelefonen, och nästa som står i turen är den analoga FM-radion. Dvs alla de miljontals med gamla radioapparater som finns i Finland. Och varför det ? Jo för att mobilindustrin vill komma åt de läckra FM-våglängderna. Föreställ er vad detta kommer att betyda för Public Service i Finland. Ibland tycker jag att Valio är litet som Public Service för mig. Liksom VR.

  7. Kristin Olsoni says:

    Jag delar Christian fördomar – eller fakta – om Lidl, gråter inte över Stockmann, Min när-K-butik får alltmer ekologiska varor och jag har börjar förodlingen av spenat, sallad, tomat och örter. Men jag gråter över Akademens förödande nedgång – parallell med den andliga klimatförstörelsen överhuvud. En bokhandel som en gång var full av vänliga, pålästa, språkkunniga biträden som man kunde diskutera böcker med i timmar för att möjligen köpa det viktigaste av det nya – har småningom blivit en pappersaffär med lite böcker och några personer vid kassan.

  8. Christian Blom says:

    Inte gråter jag heller direkt över Stockmanns öde, men det känns sorgligt. Och jag tycker att man ska kunna problematisera sådana saker. Stockmann var ju och är ännu en ikon inom borgerlighetens Helsingfors. Och nu menar jag inte direkt det politiska borgerskapet utan det sociologiska, kultursociologiska. Jag har under 40 år som bissyssla sysslat med att forska i och skriva lokalhistoria. Om Helsingfors och allra mest om Esbo och Esbos skärgård. Publicerar om några veckor igen en 30-sidors forskningsartijkel om Esbo skärgårds historia under 1700-talet. Ni hittar mina artiklar om Esbo skärgård, eller en del av dem, på nätet i tidskriften Sommarö-Sällskapets årsbok.
    Man kommer inte ifrån att historien hela tiden i hög grad baserar sig på hur nya samhällsklasser manifisterar sig. Hela lokalhistorien trissar kring detta: Då städerna började uppstå på riktigt skedde det utgående från små orter där markägarna, intelligentian och kapitalet slagit sig samman och bildat aktiebolag av orten: Brändö, Haga, Drumsö, Sommaröarna och många fler områden. I de här aktiebolagsorterna sköttes kommunernas angelägenheter av ägarna i aktiebolaget. Så uppstod kommunerna och de började leva sitt eget liv och åt sakta men säkert upp de små aktiebolagsorterna. Inom de här tidiga städerna och aktiebolagen startades intressanta institutioner upp av borgerskapet och av den politiska eliten: Brunnsanläggningen i Brunnsparken var ett unikt exempel. Den blomstrade fram till Krimkriget 1955-1856. Också ryska tsaren var delägare i denna anläggning (jag tycker att här finns intressanta paralleller till hur Guggenheimmuséet nu håller på att träda fram hos oss).
    Stockmann fanns redan tidigt på 1800-talet och varuhuskedjans utveckling är ett fantastiskt exempel på hur hela den förmoderna kapitalismen uppstår och utvecklas hos oss. Stockmann var inte bara ett varuhus utan kring bolaget uppstod mängder med produktionsenheter, främst inom design och möbel. Det innebar att hantverket och det inhemska kunnandet stöddes och föddes ur det här. Det som nu sker är ju främst att den verkliga inhemska produktionen avtar speciellt inom Stockmanns sortiment. Då Valios produkter slängdes ut genom fönstret (måste ha varit takfönstret, för matbutiken hos Stockmanns är ju under jord) så åkte en lång kedja av inhemsk produktion och inhemskt kunnande ut.
    Vepsäläinens möbelfirma är ännu ett exempel på att inhemsk produktion är möjlig: Det mesta av Arteks Aaltomöbler görs där t.ex.
    Marimekko meddelade förra veckan att den sista inhemska produktionen av tyger (åtminstone i Helsingfors), fabriken i Hertonäs, läggs ned.

    Fiskars lade ner den sista produktionsenheten av keramiska föremål förra hösten.
    Det är synd. Och jag sörjer. Undrar just varför man inte kunde producera Muminmuggar i Finland och ta 2 euro mer per styck för dem som gjorts inhemskt.
    Det är klart att samma sak som Stockmann sålt också säljs i små K-butiker på olika håll i stan. Men de här små butikerna håller inte igång inhemsk produktion, inte just.
    Så, då Stockmann går under så har jag nog rätt att känna samma melankoli som jag gör då jag läser Thomas Manns böcker eller Patrick Modianos, som från början till slut problematiserar just de här kultursociologiska fenomenen.
    Och innan jag finner mig tillrätta i Cybervärlden kommer det att ta sin tid. Antagligen går det för mig såsom Jonathan Franzen förutspår i Purity: Cybervärlden bli mitt ”liv efter detta”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *