Crowdfunding är crowdfun !

Nu har jag varit med och crowdfundat vår lokala så kallade kepskiosk, vid Pohjolaplatsen i Kottby alltså. Den har i sex års tid drivits av ett par yngre killar som gjort den till ett alternativt och välbesökt sommarkulturcentrum i parken invid.

Staden som äger denna och en massa andra kiosker, vill nu chockhöja hyrorna eller alternativt göra sig av med kioskerna och har därför bjudit ut dem till försäljning. För just den här kiosken har de satt priset till 8000 €. Billigt kanske om man jämför med det pris staden satte på den sk ’Pystygrilli’-kiosken vid järnvägstorget, 262000 € ! Men killarna som drivit vår kiosk har naturligtvis inga pengar, de har drivit kiosken helt ideellt, allt har sålts till självkostnadspris eller under, loppisar, konserter, dockteaterföreställningar och annat program har arrangerats pro bono.

Så de startade en crowdfundingskampanj – på svenska också gräsrotsfinansiering, folkfinansiering, massfinansiering – genom det finska uppstartföretaget Mesenaatti som i sin tur anlitar den finska uppstartbanken Holvi. De vill ha ihop 12000 € för att täcka inköpspriset, kampanjkostnaderna – Mesenaatti tar 7 % av den insamlade summan i provision och den insamlade summan är skattepliktig – och kostnader för att rusta upp kiosken. När jag klickade in mitt bidrag – med två veckor kampanjtid kvar – var summan ren uppe i över 10000 € och följande dag hade den vuxit med över 1000 € så kampanjen verkar lyckas över förväntan.

Eftersom penninginsamling från allmänheten kräver tillstånd från polisen måste de som startar en crowdfundingskampanj – för att undvika att betraktas som penninginsamlare – erbjuda crowdfundarna ett vederlag, som kan vara materiellt eller immateriellt. I detta fall erbjöd de presumptiva kioskägarna mig följande tjänster; att för 15 € få en personligt anpassad vits berättad för mig, att för 20 € få ett gott eller dåligt råd eller maxim, att för 30 € få en spontant skapad poetisk eller patetisk text deklamerad, att för 50 € få en spontandikt på valfritt tema deklamerad, att för 100 € få kioskägaren att ställa upp som diskjockey vid ett valfritt evenemang, alternativt få honom att diska min disk som performance, och så vidare, upp till att för 1000 € få kioskägaren att göra ’vad som helst’. Jag valde rådet eller maximen för 20 €, skrev in bankkod för att bekräfta betalningen, fick kvitto på det utlovade vederlaget och det var klart.

Mitt första intryck av crowdfunding är definitivt crowdfun. Kanske nånting Ny Tid och dess understödsförening Tigern kunde crowdfundera på ?

This entry was posted in Bert, Bloggar. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *