hopp & förtvivlan – observationer utifrån

Det är en sak att läsa om det och en annan att se det på nära håll.

IMG_5291

Jag kom till Finland (från Marocko) för tre veckor sedan och mitt besök lider nu mot sitt slut. Här är några observationer gjorda av en person som lämnade Finland 2,5 år sedan och så småningom har tänkt komma tillbaka, och som med skräck följt med regeringens bärsärkagång genom välfärdsstaten.

1. Helt i början på mitt besök såg jag ett gäng på 5-6 tonåringar med Soldiers of Odin-jackor på i Vasa. Det verkade som om de lämnade ungdomshuset eftersom polisen kom dit. Tonårstrots eller ett uttryck av genomtänkta åsikter? Jag skrattade åt dem där jag gick bakom dem, visste inte riktigt vad annat jag skulle göra. De hann in i sina bilar och iväg innan jag hann upp dem.
2. Vänner och familj har klagat på höjda avgifter för medicinering som är väsentlig för deras välmående.
3. Min kontakt med administrationen vid Helsingfors universitet (som jag ibland jobbar för) var deprimerande – inga planer görs längre än till slutet på april för vem vet vem som är på plats då? Verkar inte särskilt effektivt och verkligen inte långsiktigt.
4. Under mitt veckolånga besök i Helsingfors gick jag i två demonstrationer – under de dagar jag var där ordnades åtminstone fem. Det gav hopp.
5. Jag undrar om allt som hänt det senaste året inte nödvändigtvis har polariserat folks politiska ståndpunkter, utan bara tvingat dem att välja en ståndpunkt? I så fall får man hoppas att folk funderar lite mer på det och anpassar sina åsikter enligt vad de lärt sig. Men nu kanske jag är för optimistisk.
6. Kontrasterna mellan nyhetsrapporteringen om globala frågor i Finland och i Marocko/Mellanöstern är mycket intressanta och kanske kräver ett eget blogginlägg. Hursomhelst är det klart att alla bara rapporterar sin egen sanning och det dessutom i förkortad och förenklad form.
7. Och sist men inte minst, det så kallade samhällsfördraget. En av de första morgnarna efter att jag anlänt hos mamma hemma i Malax bläddrade jag igenom Vasabladet och fick syn på ett underligt citat:

”Det känns rättvisare än de åtgärder regeringen kommit med.”

Det säger Vasa centralsjukhus arbetarskyddsfullmäktige om samhällsfördraget och det lät underligt i mina öron, för var regeringens tvångslagar verkligen ett alternativ? Det verkar som om åtminstone en del av deras ”åtgärder” skulle ha stridit mot grund- och andra lagar. Regeringen har ju otaliga gånger visat att de inte vet mycket om Finlands lagar – dessutom tenderar de att offentliggöra någon skrattretande dålig och motbjudande plan för att sedan snabbt ändra sig. Kanske de där kaiken maailman dosentit faktiskt kunde hjälpa dem att sluta verka så idiotiska.

Eller kan det vara så att det de håller på med är någon slags strategi? Är det möjligt att de presenterar en mer extrem version av sina planer för att göra det enklare att förhandla fram en lösning som passar dem? Regeringen pratar om tvångslagar och sedan är alla nöjda när de lyckats mjuka upp tvången lite.

Eller kanske är de bara ett stort gäng idioter.

This entry was posted in Bloggar, Hannes and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *