Det där med att kalla en spade för en spade: Exkurs III: demagogen Trump

Att det USA-amerikanska valet gått över styr är en sak; den politiska debatten skulle kunna sammanfattas i bilden av en sandlåda där två grälande småbarn skriker okvädingsord åt varandra. Kul till en början, men mot slutet tröttsamt och deprimerande. Att någon på den här sidan Atlanten skulle vilja föra ett politiskt samtal på det viset förefaller märkligt. Men tendensen saknas inte – och diskussionen nu efter och under valet slår ibland över i rena vulgariteter.

Att så sker tjänar ingen på. Minst av alla vänstern. Alarmerande nog saknas inte ens antisemitiska konspirationsteorier på somliga håll: en sådan går ut på att det var en illusion att det var Clinton som ställde upp mot Trump, i själva verket var Trumps motkandidat den ungersk-judiskättade finansmannen Soros som genom sin förslagenhet försökte besegra helylleamerikanen Trump (en likadan judisk världskonspiration med Rotchild istället för Soros, som lanserades under Hitler och Goebbels alltså). Här orkar jag inte ens argumentera mot denna neurotiska tvångsföreställning, som i allt är ett eko från medeltidens föreställningar att pesten orsakats av judiska penningutlånare. Inget nytt alls där, å för den intresserade rekommenderas Umberto Ecos briljanta roman Begravningsplatsen i Prag (2011).

Det mera entydiga politiska stödet för Trump saknas heller inte i landet, såklart främst i Sverigedemokraterna men även på andra håll, några oväntade, andra förutsägbara som under Nordiska motståndsrörelsens demonstration den 12 november, där Trumps valseger hyllades som ”början på den nationalsocialistiska världsrevolutionen.” .

Just nu omsätts i USA en sverigedemokratisk/nazistisk politik i politisk dagordning. Rapporterna om kommande massdeporteringar av uppemot tre miljoner papperslösa invandrare, enligt Times; ökat våld mot minoriteter skriver Rolling Stones; mobbing i skolorna av handikappade barn, muslimska barn, latinamerikanska barn värvas med rapporter om att pojkar tar flickor i skrevet (de ”trumpas”) och redan under det republikanska partiets segernatt klottrades hakkors på skyltfönster till affärer med judiska ägare, HBTQ(IA)-aktivister misshandlades etcetera- Under de få dagar som gått sedan Trump valdes så har flera hatbrott begåtts än under det föregående halvåret sammantaget.

Trots att svenska medier inte riktigt tycks ha förstått det så var inte valresultatet entydigt, på flera orter i USA utlöste därför valet kravaller och stora demonstrationer har hållits i alla större städer. Omräknat i siffror, så var valdeltagandet typiskt lågt. Flest röster i valet fick Hillary Clinton, med en dryga 2 procents marginal från Trump. Att Trump ändå vann har med elektorat-systemet att göra. Det vill säga det krångliga system i vilket man i delstaterna väljer elektorer som i sin tur väljer presidenten.

Men eftersom våra europeiska medieröster traderar ”mer än hälften av amerikanerna röstade Trump” så blir de senaste två dagarnas kravaller obegripliga.

Så ser situationen ut i sak:

1.     Det amerikanska valet innebar en fascistisk valseger, som inte kan förklaras bort. I USA ville ett tillräckligt antal röstberättigade ha en fascistisk president.

2.     Timmarna efter valresultatet kungjordes. ledde det till rasistiskt, homofobt och misogynt våld. Inget tyder på att det kommer att upphöra.

3.     Eftersom valresultatet inte var entydigt utlöste det kravaller.

 

Orsakerna till att Clinton förlorade är många, men Walter Benjamins tes att det bakom varje fascistisk seger, döljer sig en misslyckad revolution, har inte belysts tillräckligt.

Orealistiska förväntningar på Obamas politiska makt inom systemet bar på embryot till Trumps maktövertagande. Ett USA som under den nu pågående högkonjukturen inte har förmått att distribuera överskottet till befolkningen; inte förmått att föra en omfördelningspolitik trots förväntningarna på Obama att leda landet i progressiv riktning. Reaktionen riktades mot systemet, mot etablicemanget eftersom det visat sig tandlöst.

Det patetiska svaret blev att rösta fram det man uppfattar som Obamas motsats; Den onda clownen Trump, som är politiskt är fascist (här i betydelsen en misogyn rasist, som drömmer om ett StorUSA stödd av vapenlobbyn, Ku Klux Klan, nazistpartiet medflera) en ståndpunkt han givit uttryck för i fascistisk demagogi, taktik och strategi som sänt signaler riktade mot USAs dissidenter, latinos, HBTQ(IA), muslimer, kvinnor och alla andra som kan definieras som den svagare Andre. Samt att Ku Klux Klan anmält att de i sina traditionsenliga lakan, facklor och med brinnande kors ska arrangera Trumps segermarsch i Nordkarolina (enligt Los Angeles Times).

– Det är inte på skoj längre, twittrade i fredags en ung muslimsk kvinna som fått sin hijjab avsliten av en bunt Trump-huliganer.

Valet av Trump som president kan därför ses analogt med valet av Hitler i Tyskland, och med Mussolinis växande rörelse efter Italiens katastrofala situation till följd av första världskriget. Där mellankrigstidens löften om förändringar på samma vis svikits, av Socialdemokraterna i Tyskland och i Italien. Istället för radikal omfördelning av jord och kapital, innebar mellankrigstiden militär kapprustning.

Ifall vi vill skapa en verklig motvikt till Sveriges svar på Donald Trump, Jimmy Åkesson och Nordiska motståndsrörelsen måste vi producera en motståndets taktik som går ut på något annat än att dissa Trump/Åkesson som Clinton gjorde i USA. En ”debatt” där motparterna skäller varandra för dumma och onda vinns av den bästa demagogen, som oftast inte är den bästa politiken,

Motstånd mot Trump/Åkesson/Nordiska motståndsrörelsen åstadkoms bäst genom en politisk vision som folk faktiskt tror på. För Trump/Åkesson/NMR är nihilister å saknar därför värderingar. Så snart diskussionen rör politik kan de inte vinna.

tidigare delar i serien

Det där med att kalla en spade för en spade, extended version
Det där med att kalla en spade för en spade, del II – brexit, nu med uppdateringar
Det där med att kalla en spade för en spade, del III – Anders Behring Breivik
Det där med att kalla en spade för en spade, del IV – Våld
Det där med att kalla en spade för en spade, del V- kultur
Det där med att kalla en spade för en spade: Exkurs I: mordet på en finsk antirasist och bokmässan i Göteborg
Det där med att kalla en spade en spade: exkurs II: korporativism och Myrdal

This entry was posted in Bloggar, Joacim. Bookmark the permalink.

3 Responses to Det där med att kalla en spade för en spade: Exkurs III: demagogen Trump

  1. Bengt Svensson says:

    Jag har knappast några förväntningar på Trump. I bästa fall åstadkommer han en viss militär avspänning i Östeuropa och Mellanöstern. Trots att han inte har något mandat (betydligt färre röster än Hillary C), så tror jag han välkomnas in i värmen av det republikanska etablissemanget (och också det demokratiska!) och blir en rätt konventionell republikan. Hans hängivna anhängare kommer att bli besvikna! Precis som Obamas anhängare efter 2008.
    Det är mycket symbolpolitik. Ta ”The wall” som han ska bygga! Sorry Don, men den är redan byggd, fast byggherren kallar den för ”fence”, staket, och går inte omkring och skryter om det. Här
    https:[email protected],-117.1238952,3a,15y,110.56h,71.11t/data=!3m8!1e1!3m6!1s-5-F5-6zgtps%2FWAPuwYNj4aI%2FAAAAAAACTkE%2FE9kbtKSlfGU1vjTqbYnk66fwJCIuZKcawCLIB!2e4!3e11!6s%2F%2Flh5.googleusercontent.com%2F-5-F5-6zgtps%2FWAPuwYNj4aI%2FAAAAAAACTkE%2FE9kbtKSlfGU1vjTqbYnk66fwJCIuZKcawCLIB%2Fw203-h100-k-no-pi-11.360857-ya55.775234-ro1.43103-fo100%2F!7i7776!8i3888
    börjar ”staketet” en bit ut i Stilla Havet.

    • Joacim Blomqvist says:

      Låt oss hoppas att du har rätt om Trumps relativa ofarlighet. Samtidigt tror jag att han redan gjort en del skada, å han kommer att göra mer, Inte minst i de ministrar han föreslagit igår och i dag: Blandade amerikanska jättenötter: militarister, utrikespolitiska aktivister, korrupta alkoholister till exborgmästare etcetera. Det där med trevare till Ryssland, och öskedrömmar om slut på kriget i Syrien är bara att glömma (det finns verkligen de som tar Trump på orden i denna fråga): likaså att Trump skulle komma bli en stabilicerande faktor i Israel/Palestina; sionisterna där firar just nu å talar redan om slutet på drömmen om en palestinsk stat.
      I bästa fall blir världen nu bara lika dålig som den var före murens fall,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *