När Finland var Sverige

Jag läser långsamt. I höstas fick jag av min äldsta syster Herman Lindqvists bok ”När Finland var Sverige” (Bonniers 2013). Hon hade bara ögnat i den men inte orkat läsa den klart. Långt senare började jag läsa den och fann den intressant, eftersom den återberättade Finlands historia ur ett finländskt perspektiv.

Författaren är född av rikssvenska föräldrar, men kom till Finland som mycket liten, då hans far arbetade på svenska ambassaden i Helsingfors och han kom att växa upp i det svensktalande Finland. Återkommen till Sverige märkte han att hans ”landsmän kunde veta mer om indianstammar i Brasilien eller kurdernas kamp för frihet än de visste om det svensktalande Finland.” Det är en utgångspunkt för min läsning.

När jag började skriva detta, sökte jag i Ny Tid om de skrivit om boken och fann sedan i Svenska Dagbladet en recension av Dick Harrison Under strecket Finlands historia är också vår. Där skriver han bland annat:

”När en historieprofessor ombeds recensera en bok av Lindqvist är det närmast underförstått att hon eller han förväntas vara kritisk. Det fanns en tid när Lindqvist bittert betecknade sina många akademiska vedersakare som ‘motorsågsdocenter’.

Så hur ställer jag mig till författarens senaste alster? Är det dags att osäkra motorsågen?”

Jag läser vidare och trots Dick Harrison kritik, återkommer jag kanske till boken. Den har lärt mig mer än vad svenska skolböckerna lärt mig om Sveriges och Finlands historia.

This entry was posted in Bloggar, Byprofeten. Bookmark the permalink.

One Response to När Finland var Sverige

  1. Bert says:

    Din syster är väl ganska representativ då för det svenska (o)intresset för Finland. I Finland vet vi väl i allmänhet snäppet mera om Sverige än vice versa, men tack vare den nya finska historieundervisningen som vad jag förstår ganska totalt utelämnar de 700+ åren som östra rikshalvan börjar det nog bli sämre med Sverigekunskaperna, för att inte tala om svenskkunskaperna. Att Finland var en del av Sverige under längre tid än Skåne har varit det är okänt för de flesta finnar (och svenskar?). Och att påpeka det plus att en stor del av vår lagstiftning och administration är svenskärvd kan av (sann)finnar uppfattas som en direkt förolämpning. För nåt år sen gjordes ett teveprogram som hette nåt i stilen med Finland är svenskt som eventuellt baserade sig just på Lindqvists bok; programmet väckte oerhört mycket rabalder och om jag inte missminner mig blev programredaktören rentav mordhotad. Tala om lillebrorskomplex..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *