Tågförsening

Tågresa. Tanken slog mig, att jag skulle skriva, när jag vid 21-tiden såg ut genom fönstret i väntan på avgång. Bilden är förändrad mot när jag 1988 – 90 veckopendlade mellan Luleå och Svappavaara. Den skildringen är skriven, men inte publicerad.

Nu följer jag på håll billysen som kör från Lulsundet mot Örnäset, nedanför Lulsundsbergets nya exclusiva höghusbebyggelse med 13 – 15 våningar. Staden har förändrats och överskred härom året 75.000 invånare.

När konduktören kommer får jag veta, att tåget redan i Boden kommer att få vänta i tre timmar.

När SJ – Statens Järnvägar – i Boden meddelar att de kommer att bjuda på kaffe och smörgås i restaurangvagnen, hör jag mig för. Narvikståget hade kört fast i snön, i Katterjokk, vid Riksgränsen mot Norge, i en genomskärning, där det ibland brukar bli problem, när vinden blåser från fjällen. Det var under förmiddagen. Konduktörn visade bilder de hade skickat, med vit snö och solsken. Fint vinterväder.

Jag är ensam i kupen. Det är bättre än i en stationsbyggnad och ute är det nu mörkt. Jag äter även en smörgås från min egen ”matsäck” och låter tankarna gå, när detta är färdigskrivet. Det blir kanske en följetong i natt?

http://www.katterjokk.se/

This entry was posted in Bloggar, Byprofeten. Bookmark the permalink.

2 Responses to Tågförsening

  1. Håkan Engvall, Arvika says:

    Annat var det förr, när SJ var svenska folkets järnväg.
    1963 var jag två vändor i Boden, från Ulricehamn i Knallebygd räknat.
    Första resan till Brandkårsgarnisonen vid I 19.
    Andra gången till Tingshuset i Boden efter att ha totalvägrat. ”När jag var en ung radikalpacifist”. (Följden blev Härlandafängelset i Göteborg)

    Fast 1981 firade SJ 125-årsjubileum med billiga sommarresor. (Exkl. fre och söndagar)
    Detta utnyttjade jag till att bjuda min mor till Björkliden t o r, för hon hade alltid önskat att ”få se fjällen”! Stationerade i Kiruna tog vi en söndagstripp till Björkliden och hon mäktade med att ta sig upp någon hundrameting från stationen. Vi såg Fjälltopparna med snö, fast augusti det var. Och vi såg malmtågen till Narvik gå. Min mor hade fått se Fjällen…

    Alla nämnda resor flöt perfekt, trots mycket folk.

    Om mina ”äventyr” i Boden skulle jag kanske kunna skriva om i Norrlandsavisan Krattan? Hur många tecken ska jag begränsa mig till? Det har ju norranknytning, tillika en tidsbild.

    • Bror Kajsajuntti says:

      Jag zig-zagade också en del genom Sverige vid 125-årsjubileet. Skriv gärna till Krattan. Vet ej hur många tecken, kolla andra artiklar. Och nu: Tåget går. Jag märkte inte ens att Narvikståget anslutit sig, men tydligen är det ännu kopplingsrörelser. Jag är på väg till FiB-stämman i Stockholm. Trevligt, att du fortsatt prenumerera på Krattan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *