Ankdammen brister under tafstsunami

Ankdammen håller på att brista under tsunamin av finlandssvenska kvinnors vittnesmål om sexuella trakasserier de utsatts för och gillanden av deras systrar. Alla vittnar om den befrielse kampanjen känns som; äntligen ett slut på skammen, tigandet och tabukulturen kring trakasserierna och tafsandet.

Först ute var ju tafsofferkampanjen #metoo, i mitten av oktober. #metoo startade i USA men blev snabbt global och har resulterat i att ett antal snuskhumrar, nåja kändisar – manliga förstås – sparkades och diskrediterades. I Sverige fick #metoo ett enormt genomslag och trakassörer, tafsare och våldtäktsmän hängdes i många fall ut och petades från de positioner där de begått sina gärningar. Och ärevördiga Svenska Akademien vacklar på grund av den så kallade ’kulturprofilens’ sexuella trakasserier och tydligen rena våldtäkter på yngre kvinnor med litterära ambitioner – där har ren i desperation höjts röster för att med det snaraste sparka ut de värsta snuskhumrarna och i stället välja in finlandssvenska författare i Akademien, för att tillföra friskt och ofördärvat blod kantänka.

Men förhoppningarna om friskt blod från öst grusades snabbt. Här uppstod i snabb takt först #övistoo där elever vid övningsskolan i Vasa vittnade om sexuella trakasserier från både manliga elever och lärare. Och bara en dag senare, i dag allstå, #dammenbrister.

I skrivande stund har 6 % av alla finlandssvenska kvinnor valt att på ett eller annat sätt delta i #dammenbrister och dubbelt så många anslutit sig till den slutna facebookgrupp där kampanjens strategi tydligen byggs upp.

På finskt håll råder som vanligt en öronbedövande tystnad. När jag kollar på Feministiska partiets – som ju ger sig ut för att vara två- om inte flerspråkigt – jobbforum Slack så hittar jag absolut ingenting om sexuella trakasserier, det tycks inte vara nåt som intresserar. Men man brukar ju vakna sent på finsk håll så kanske om en månad..

Läs individuella vittnesmål på Astras #dammenbrister-sida. Och om du är man med tafssyndrom, läs Elli Flens guide för kommunikation med kvinnor.

Patriarkatet representerar ju för många kvinnor om inte våldtäktskultur (rape culture) så åtminstone giftig maskulinitet (toxic masculinity). Så personligen ser jag inga som helst problem med dessa #MeToo-reaktioner som gärna får slå över riktigt ordentligt – för nån revolution kan man väl knappast hoppas på? Eller kanske ändå ? Astra går går så långt som att påstå att ’vi ser patriarkatet rämna framför oss’. Är det så här revolutionen startar?

This entry was posted in Bert, Bloggar. Bookmark the permalink.

One Response to Ankdammen brister under tafstsunami

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *