Är juldagen rätt tid att prata om sossar?
Nå, det är ju en dag då man kan läsa tidningar och även annars meditera över livets fåfänga. Sigmar Gabriel, tyska SPDs förra ordförande, tycker att man tappat bort sig i postmodernismen:
”Alla Europas socialdemokratiska partier har gjort likadana fel när de försökt svara på den globala postmodernismen. Vi har närmast anpassat oss till den postmoderna globaliseringens konkurrenstryck i våra nationella ekonomidebatter. Konkurrenskraft blev viktigare för oss än sådana löner och pensioner man inte bara kunde leva på utan leva gott på, även om vi i SPD under senaste valperiod gjorde en hel del för att motverka denna utveckling. Därtill har också vi som socialdemokrater och progressiva gått med i de postmoderna liberala debatterna. För oss blev miljö- och klimatskydd viktigare än att bevara våra industriarbetsplatser, dataskydd viktigare än inre säkerhet, och det samkönade äktenskapet har vi nästan utropat som den största socialdemokratiska framgången i Tyskland under denna valperiod, utan att alls betona det vi gjort för minimilönen, pensionshöjningaroch rättvist avlönade arbetsplatser i de stora detaljhandelskedjorna….vi är ofta för gröna och liberala och för lite röda.” (Der Spiegel 16.12.2017)
Man kunde tänka sej att detta är Antti Rinnes morgonbön… eller Mikael Jungners mardröm. Först slår det en att Gabriel säkert har rätt – socialdemokraterna ville förnya sin image och glömde sin politik, hämta unga anhängare och förlorade de gamla. Men sen börjar man undra: kan man gå in i den politiska debatten med mottot ’höj pensionerna’ eller ’bättre lön i butikerna’? Kan man bevara industriarbetsplatser i ställer för att satsa på miljö- och klimatskydd? ’Brunkol ger jobb!’?
Gabriel påpekar nog sen att han också ser skydd och lika rättigheter som väldigt viktiga, men teserna står. Mot slutet kommer han fram till att det viktiga är att med internationellt samarbete, mera europeiskt samarbete återlösa socialdemokratins centrala löfte, att tämja kapitalismen och skapa sociala marknadsekonomier som bygger på solidaritet, det som han ser att man lyckades med på nationell nivå under 1900-talet.
Men vänta nu en stund…. lyckades med på nationell nivå? Så det hur man i bästa samverkan mellan de olika lyckade nationella socialdemokratierna (4-5 stycken, tror jag) just precis var med och skapade de miljö- och klimatproblem vi nu har, duckade för både kvinnors, mäns och x-könade människors jämställdhetsproblem, försökte låta bli att se hur världen rustade sig för och förde diverse krig, hämtade in kärnvapen….det är ju förstås bra att man inte ställer för höga krav på vad det är att lyckas.
Man kan ju vara glad över att inte vara sosse; också det en kanske oförtjänt julklapp?
I do not claim to be especially well informed, but I have heard that Gabriel has these days a fight with party leader Martin Schulz, so that one can suspect that Gabriel’s piece is an attempt to get the support of the traditional wing of the party. In contrast to Gabriel I see one of the party’s main problems in not having any more any own channels to feed information to its members and supporters, putting the party into the situation that it has to try to keep up (and this visibly without really managing) with the trends which are produced by capitalist media – which does make the party ”not really attractive-looking”. Nor does it help that the party has in the past every now and then been excluding members who had thought more clearly and further than the party leaders (and the traditionalist wing) liked. – What the party SHOULD do is presumably that it should listen carefully to Ha-Joon Chang, Rutger Bregman, Jeremy Corbyn and Bernie Sanders, and of course also switch its own heads on (though not only about how to be more clever in fighting the party’s other wing …).
Wingfightning is probably the major interest in SPD at present – actually, Schultz is generally seen as more of a traditionalist than Gabriel, so they both hunt the same bear in the woods. But You are right, nowhere in Gabriel’s text does one see even an attempt to look at what capitalism today is really about or how to deal with it: his motto ’Kapitalismus zähmen’ falls rather flat.