Musikpolitik i Eurovisionsfestivals Malmö

Numera är det helt politiskt inoppertunt att inte gilla schlager-musik. Om man i ett vänsterpolitiskt sammanhang råkar nämna att man föredrar något annat slags musik så riskerar man beskyllningar för klassförakt. Hela Malmö ägnar sig just nu åt en vällustig orgie i lättlyssnad trallvänlig eskapistisk musik.

Och fan ta den som redan tröttnat. Här i staden gillar alla schagermusik därmed basta.

Inte så att precis alla som deltar i orgien är helt omedvetna om den lättlyssnade musikens politiska dimmensioner. Ett litet gäng palestina-aktivister kommer att genomföra ett antal demonstrationer mot Israels deltagande, eftersom landet är en ockupationsmakt. Gott så.

Men på andra vis bortser i stort sett hela Malmö från Eurovisionsfestivalens politiska idé. Kritiken av musiken som komoditet, en snabbframställd vara, helt i avsaknad av autencitet, att höka; musiken som spektakel i syfte att trancendera uppmärksamheten från de växande klassklyftorna, och den allt tydligare rasismen i samhället;  något som vänstern brukade ventilera genom alternativa musikfestivaler och en alternativ scen på 1970-talet, lyser nu helt med sin frånvaro.

Inte så att folk borde ogilla schlagermusik; Det finns definitivt poänger med att vår multikulturella stad som ofta fått så mycket skit för bostadssegregation, kravaller, antisemitism etcetera, nu kliver fram som den framgångsrika ort den faktiskt är. Och naturligtvis är det kul att så många människor från samhällets olika delar kan samlas på Gustav Adolfstorg och alla stadens huvudgator runt musiken.

Det vore givetvis även förmätet att fördömma schlagermusik konstnärligt: som om all musik alltid måste vara sammansatt och komplex; det vore en elitistisk position.

Å andra sidan så är motsatt position: Gilla schlager eller bli fördömd, inte heller rimlig. Det måste alltid finnas rum för diskussioner och dissidenter. Själv har jag exempelvis aldrig gillat schlager. Inte ens då ABBA vann, på den tiden gillade jag istället Ebba (Grön). Jag gillade aldrig Carola och inte Herreys musik, Inte för att vara motvals, utan därför att jag föredrog Iron Maiden. Då gick det bra.

Förtillfället spelas här i vår stad, ingen annan musik än schlager. Med all respekt för Loreen och hennes låt Euphoria, det blir extra tjatigt för oss som tycker att Monica Zetterlunds jazzklassiker Sakta vi gå genom stan, är den bästa sång som någonsin vunnit festivalen. Och för oss som aldrig annars gillat schlagermusik, inte av klassförakt, utan därför att vi föredrar jazz, punk eller hårdrock.