Samkönade missionärspar duger inte
I förrgårdagens Hbl ingick en nyhet om att Sammanslutningen för nordiska missionsorgansiationer i Israel (Joint Mission to Israel, JMI) vill avsluta samarbetet med Finska Missionssällskapet på grund av att sällskapet godkänner att ett registrerat manligt par arbetar som missionärer. Den Norske Israelmission anser att de inte kan samarbeta med en kyrka som godkänner att registrerade manliga par arbetar som missionärer.
Frånsett att hela tanken med missionerande verksamhet ju är odemokratisk – att diskreditera andra trosuppfattningar och saluföra sin egen som den enda rätta – är ju motiveringen minst sagt konstig.
För hur var det nu med han Jesus och lärjungarna – de var ju män allihopa. Samkönade. Måste ha varit en riktig bögkommun med dagens terminologi.
Å andra sidan finns ju teorin om att han hade fru och barn som han då med dagens terminologi nog i praktiken hade smitit ifrån eftersom de ju aldrig omnämns i skrifterna.
För de stackars vilseförda palestinska och judiska själarna lär det väl kvitta om missionären är bög. I själva verket är väl bögarnas ställning i dessa kulturer tyvärr så utsatt att en missionär som förebild och moraliskt stöd – till den del han nu kan och vill axla den rollen – kunde vara nog så viktig.
Fast jag misstänker att de stackars vilseförda palestinska och judiska själarna nog helst av allt skulle se att all världens missionärer, oavsett sexuell läggning, skulle förpassas dit pepparn växer.
Om man får tro Michael Baigent, vilket jag gör delvis, nämns faktiskt Jesu fru i Bibeln. Hon hette Maria Magdalena (den stora, inte från Magdala). Om barn vet jag inget.
Om man får tro Monty Python, vilket jag naturligtvis obetingat gör, hade Jesus en bror eller åtminstone dubbelgångare som hette Brian och som ställde till det för den arma J genom att hela tiden förväxlas med honom. Eller om det nu var tvärtom.