Fängelsefred

En liten notis i Hbl med titeln ”84-årig nunna i fängelse” berättade härom dagen om en plogbillaktivist som, helt programenligt, fängslats efter att ha deltagit i ett intrång i en vapendepå och symbolisk förstörelse av missiler.

Det slog mig hur typiskt det är att dagsnyheterna som aldrig bryr sig om att informera om fredsaktioner, ser det tillräckligt sensationellt att en nunna, därtill ålderstigen, riskerar fängelse. Kombinationen nunna-fängelse är tydligen alltför läcker för att inte få offentlighet. Tänk om nyhetsförmedlingen i stället för sensationssökande skulle ägna sig åt att ta reda på alla lokala, nationella och internationella fredsmöten och redogöra för dem som motvikt till krigsreportagen. Dessa är givetvis nödvändiga, men nödvändigt vore också att motverka apatin som i allt högre grad verkar att följa krigs-och våldsinformationen i spåren.

Hur många läsare vet vad plogbillrörelsen står för? Med risk för att just Tigerbloggens läsare hör till de bättre informerade inlåter jag mig ändå på en kort beskrivning: rörelsen har tagit sitt namn från Jesajas ord om att smida svärden till plogbillar; den består av små grupper människor för vilka freden är värd personliga uppoffringar, civil olydnad, fängelsestraff.

Medlemmarna kan tillhöra vilka trossamfund som helst, eller inga. Deras idé är att genom symbolisk men lagvidrig förstörelse av vapen fästa uppmärksamhet på dessa vapens förekomst, mångfald, kostnader och ändamål. Och det faktum att egendom är bättre skyddad än mänskoliv – deras fängelsestraff är ofta längre än våldsverkares. De flyr givetvis inte ”brottsplatsen” utan inväntar, i enlighet med själva idén för civil olydnad, väktare och poliser.Plogbill-rörelsen startade i USA där också de flesta grupper och de flesta aktioner ägt/äger rum. medlemmarna representerar olika åldrar och livssituationer, från småbarnspappor till nunnor och allt däremellan.

Från USA eller närmare bestämt The Nuclear Age Peace Foundation kommer också ett öppet brev till högskolor och universitet skrivet av David Krieger. Författaren vädjar till alla som utbildar unga människor att i Gandhis och Martin Luther Kings anda lära dem söka ickevålds-lösningar på sociala problem, inspirera dem till mod, medkänsla och förpliktelse. att använda sin fantasi för att finna kreativa lösningar på tidens stora frågor. Och att finna glädje i att leva på jorden, den enda planet vi vet att har liv. Krieger framhåller att samtidigt som målet för den skapande aktiviteten måste vara att alla skall åtnjuta de mänskliga rättigheter som vår universella deklaration sammanfattar, behöver vi nu en motsvarande deklaration om de mänskliga skyldigheterna. På det hela taget påminner Kriegers vädjan – som han riktar också till media! – osökt om Simone Weils vädjan till Europas politiker och pedagoger i verket ”Att slå rot” från 1942. Boken var den enda hon själv hann redigera och ett uppdrag av franska motståndsrörelsen i London.

Uppdraget var rita upp en framtid för Europa – OM HITLER BESEGRAS…The Nuclear Age Foundation strävar till att rita upp en framtid för världen FÖR ATT MASSFÖRSTÖRELSE­VAPEN INTE SKALL ANVÄNDAS. Båda framhåller nödvändigheten av att rättigheter medför skyldigheter.

Eller vackrare uttryckt: ”Att veta att just denna hungrande och törstande människa finns till lika mycket som jag – det räcker – resten följer av sig själv”.