Feminist, men

Som känt finns det ju – åtminstone i Finland – en massa kvinnor som på tal om feminism klämmer i med att ”Jag är faktiskt ingen feminist, men …” – och sen kommer de, alla de feministiska argumenten.

Under den senaste tiden har jag träffat på motsatsen, faktiskt; män, som när det blir fråga om jämställdhet mellan könen eller i synnerhet profeminism, dvs män som ställer upp på feministiska krav på hur samhället ska göras mera jämställt, drar till med att ”Ja, jag är ju nog feminist, men …” – och sen serveras man alla upptänkliga antifeministiska argument och i vissa fall av bara farten lite sexism och misogyni.

Jag blir så trött på de här männen. De vill ju inte diskutera, de vill bara avreagrea alla sina uppdämda frustrationer över att inte längre ha rätt att känna sig som skapelsens herrar. Eller så vill de tala en stackars vilseförd broder till rätta. Eller så blir de moraliskt upprörda över könssveket, att en man har gått över till fiendesidan. Eller nåt annat lika konstruktivt.

Så trött på de här männen. Ibland när jag som enda man i en grupp med kvinnor, vanligtvis feminister, talar om män kommer jag på mig med att tala om män i tredje person pluralis, som ’de där männen’, innan jag kommer ihåg mig, ler förläget och rättar, ’vi män …’. Biologiskt är jag ju man och jättenöjd med det, men sådär genusmässigt har jag emellanåt etiskmoraliska problem med att identifiera mig med vissa av bröderna, wannabepatriarkpacket. Feministerna brukar le förstående.

För att hejda en sån här manlig antifeministisk svada händer det att jag drämmer till med Solanas och SCUM-manifestet. Att män – i synnerhet då vissa individer, utan namns nämnande förstås – är ofullständiga kvinnor, y-kromosomen en missbildad x-kromosom och mannen därför ’en biologisk’ olycka. Att mannen mentalt är fångad i ’skymningslandet mellan apa och människa’ och endast har förmågan till negativa känslor, dock skiljande sig från djuren i det avseendet att han är medveten om sin egen existens och roll.

Detta brukar tysta den förmente manlige feministen så länge att jag med något lämpligt svepskäl hinner avlägsna mig.