Sluta stödja Amnestys prostitutionslobby
Amnesty Internationals Londonkontor föreslår att Amnesty ska gå in för att avkriminalisera prostitution på grund av att ’kriminalisering stigmatiserar prostituerade’.
Finländska Amnesty ordnar nu kampanjmöten där de presenterar Londondirektivet och lobbar för det. Sexuellt umgänge mot betalning med båda parters samtycke framställs som en mänsklig rättighet – som staten alltså inte ska lägga sig i – trots att prostitution i de flesta av de fall som maskeras som ’frivilliga’ ändå grundar sig på ekonomiskt tvång.
I Finland är köp av sexuella tjänster för närvarande kriminaliserat enbart i de fall köparen kan bevisas ha varit medveten om att säljaren var offer för trafficking eller annars tvingad till prostitution – en tandlös lagstiftning; om köparen vidhåller att hen inte visste, frikänns hen nästan automatiskt. Nu ska då köpförbudet skärpas till att omfatta också fall där köparen kan antas ha varit medveten om att säljaren var offer för trafficking eller tvingad till prostitution. Koppleri och hallickverksamhet är det i dagsläget ändå totalförbud på.
Amnestys Londonkontor känner eventuellt inte till de nordiska ländernas policy i fråga om prostitution och har knappast bekantat sig med den s.k svenska modellen, numera också norska, isländska och i framtiden förhoppningsvis också finska, dvs att ovillkorligen kriminalisera köparen, inte säljaren. Om reaktionerna på Amnestys förslag skriver DN: ’Förslaget möts av ilska och bestörtning i Sverige’.
Sverige kriminaliserade sexköp 1999 och nu står 70 % av svenskarna bakom det beslutet, som ju också uppfattas som en signal till medborgarna om hurudana värderingar det svenska samhället ska byggas på. Kriminalisering av sexköp vill visa att samhället inte godkänner att sex ska vara en tjänst som kan köpas (och följaktligen också stjälas, genom våldtäkt). Och att det är efterfrågan man vill åtgärda, som ses som den primära länken. Och att det inte är den i svagare ställning varande parten man vill bestraffa. Svenska Amnesty förväntas komma med besked ren i mars, finska Amnesty i maj.
Under en av publikdiskussionerna efter pjäsen Kvinna till salu på Svenska Teatern framgick att ett antal personer i publiken, medlemmar i Amnesty, var bekymrade över att det ekonomiska understöd de regelbundet betalar till Amnesty eventuellt i framtiden kommer att stödja verksamhet som syftar till att avkriminalisera prostitution.
Amnestys Londonkontor känner eventuellt inte heller till vad som är på gång inom EU. Europaparlamentet godkände nämligen den 26.2 med klar majoritet en resolution där det konstateras att prostitution kränker både människovärde och mänskliga rättigheter och utgör ett hinder för jämställdhet mellan könen.
Amnesty har under hela sin verksamhet hittills arbetat för genomförandet av mänskliga rättigheter. Att köpa sex och att utnyttja en medmänniska är inte en mänsklig rättighet. Om Amnestys Finlandsavdelning beslutar att stödja en avkriminalisering av prostitution i Finland, dvs i praktiken motarbeta förbudet mot sexköp i dess nuvarande urvattnade eller framtida något strängare form, kommer vi undertecknade att sluta stödja Amnesty ekonomiskt. Vi uppmanar också alla Amnestymedlemmar, som inte vill att det förbud mot sexköp vi har ska avskaffas, att i så fall göra detsamma.
Denna appell har publicerats som debattartikel i HBL 6.3, undertecknad av Bert Bjarland, Susanna Gulin, Kristin Olsoni, Marianne Laxén och Milla Ahola, Helsingfors
It does not happen every day that somebody who supports a self-professed ”vänstertidning” goes, in the pages of Hbl, public with the recommendation that people should stop supporting Amnesty International financially IF Amnesty should not follow the opinion of some of its Swedish-Finnish members.
An alternative to this recommendation (and the normal procedure in most organizations) had of course been to inform first Amnesty’s London office about one’s objections and reservations (especially as there is in this case the assumption involved that the London office was simply unaware of the Swedish model), but it seems that that course was not followed in this case. And now the situation is that the recommendation has been published, in Hbl and in this blog (above).
In Bert’s piece there are so many points which would be worth taking up that it is difficult to know where even to begin. His reasoning seems to be based on a number of basic assumptions. Namely that (a) that there is hardly ever such a thing as somebody voluntarily selling sex, (b) that laws should express the opinions/wishes of the majority of a society’s members, and, seemingly, (c) that claims made by Amnesty should not be believed, or be ignored, if they feel inconvenient and that it is not either necessary to read carefully what Amnesty has taken the trouble to formulate.
Now in some detail:
– (a) ”… att prostitution i de flesta av de fall som maskeras som ”frivilliga” ändå grundar sig på ekonomiskt tvång”. Jaha, and what does Bert believe makes people apply (often pretty desperately) for jobs, accepting that they are being turned down again and again (not so rarely in ways which could well be felt as humiliating) if not (just that!) ”ekonomiskt tvång”? I.e. as long as it does not lead to the job of selling sex, Bert seems to see ”ekonomiskt tvång” as something quite unproblematic and acceptable. But what possibilities does a young woman in some poor (e.g. Eastern European) country have to escape this ”ekonomiskt tvång”? Well, if she is reasonbly young and reasonably good-looking she might settle for selling sex as the most realistic (and profitable) possibility. Whether one wants to call this a ”frivilliga” decision one can discuss, but anyway it is HER decision (presumably based on the assumption that it is the best thing to do under the circumstances). In the same line: if Bert thinks that ”att utnyttja en medmänniska är inte en mänsklig rättighet” then I can only most warmly advise him to tell that to those managers who outsource the production of, e.g., fashion clothes to Bangladesh (and should we perhaps consider – in line with the Swedish model – to punish everybody who is buying those clothes?). Again: if it turns sexual it is of course bad, if not, then it is just the usual (and fully acceptable) business … . Though, of course NOT to one on the political Left.
– (b) About the Swedish model (which he hopes will also be introduced in Finland) he has to say that this was a ”… beslutet, som ju också uppfattas som en signal till medborgarna om hurdana värderingar det svenska samhället ska byggas på”, and points out that according to DN, Amnesty’s proposal ”möts av ilska och bestörtning i Sverige”, that ”nu star 70 procent av svenskarna bakom det beslutet”, and that ”Europaparlamentet godkände nämligen den 26 februari med klar majoritet en resolution där det konstateras att prostitution kränker både människovärde och mänskliga rättigheter och utgör ett hinder för jämställdhet mellan könen”. Certainly clear results, and so very moral. And now let’s make a thought experiment: Imagine somebody would have asked the Swedish population in 1650 whether witches should be burned, or would ask now the population of Uganda whether homosexuals should be be put to prison for life (according to the law which was just recently passed). Wouldn’t there be quite a probability for a quite clear majority for these laws? AND WOULD THE SWEDISH POPULATION, OR WE, THINK THAT GOOD AND FULLY ACCEPTABLE? The mental mechanism is always the same: there is a minority which engages in activities which do not harm anybody, but for which the vast majority of the population has not any need or uses, then there are preachers who label those minorities, claiming that they are a stain on the reputation of the majority (before God, or the world’s opinion, or the majority’s self respect). And then those activities are becoming punishable crimes with the agreement of the majority. – The consequences can, for sex work, be that it moves out of the country over the border, leaving for those under the Swedish model the possibility to take sometimes a sex holiday, e.g. in Germany, or in Thailand. But if ALL of Europe should follow the Swedish example, then the probability is that the sex work goes underground in the same way as the selling of alcohol, and drugs, has gone underground in any country which tried to forbid these things (to the delight and very good income of the blackmarketeers). PUBLICLY, though, the preachers will of course go on and label anybody who can be caught as a bad person – especially the media on the political Right (such as DN?) are living very well on moral outrage. The consequences for sex workers are already now (to quote from an article by Jeanette Björkqvist in Hbl of 10.09.2011, p.6, ”Slopa Sverige som modell”) that ”- Är du sexarbetare måste du ta på dig offermanteln eller medge att du är störd på något sätt, annars är du en sämre människa”. – As an example of the consequences the same article mentions the case that ”- Den våldsamma pappan ansågs vara en bättre vårdnadshavare än jag för att jag salde sex …”. And that crimes against sex workers are, by police and judges, not really taken as serious (and punished accordingly) as crimes aganst other people has become clear also in Jeanette Björkqvist’s work since. AND THIS IS EXACTLY WHAT HUMAN RIGHTS ARE FOR, NAMELY THAT PEOPLE SHOULD BE PROTECTED BY THE LAW IN SPITE OF, AND EVEN AGAINST, THE PREJUDICE OF SOME HOWEVER GREAT MAJORITY. And the promotion of human rights is what Amnesty considers its job, also of the human rights of sex workers.
As also could have become clear, human rights are meant to override usual laws – e.g. as those can well be just an expression of an unfounded prejudice. But of course, citizens whom you simply ask for their opinion (like those 70 % of Swedes) and also members of the European parliament (who just these days are anyway worried about getting re-elected) will mostly just express their honestly-felt prejudice (or try to please the prejudice which they suspect their voters to hold).
Altogether: should we agree that it would be wise to make laws only about real problems (and after having looked carefully at those), rather than to use them as mere vehicles of moral convictions. – And if Bert could still explain to me how a criminalization of sex work would decrease the frequency of rape, I should be grateful.
– (c) Amnesty has presented its suggestion on 6 very carefully worded pages, also added two further pages on which 36 references are listed, whereas Bert has not even noticed that THERE IS SIMPLY NO CONTRADICTION between Amnesty’s intentions and the present Finnish law (and also its ”framtida något strängare form”): BOTH try to prevent coercion, deception, threats, or violence, but do not forbid the sexual contact as such. Of course there would be a conflict between Amnesty’s suggestions and the Swedish model, but the government has anyway at present no intention to introduce that. – And according to the above-quoted article of Jeanette Björkqvist that may be in fact a great good luck, because we should ”… komma ihåg att det finns undersökningar som visar at 80 procent av människosmugglingsfallen i sexindustrin kommer till polisens kännedom tack vare att kunderna anmäler sina misstankar om att allt inte står rätt till”. Whereas of course under the Swedish model the customer cannot admit to the police that he has been buying sex, and thus has no possibility to ”anmäla sina misstankar”. The police may think that covenient, because if there is no announcement of crime then there is also less work to do – and also the statistics look much better without any effort having to be taken. But the prevention of (see above) coercion, deception, threats, or violence is certainly NOT helped.
Well, this was long enough. My opinion should have become clear. For Bert’s comment I am waiting.
Det verkar som om du Ernst ondgör dig över att jag har en åsikt och vågar komma fram med den. Välkommen själv att ha en, HBLs debattsidor är öppna för allmänheten, ifall du inte visste det.
Och Amnesty tycks vara en organisation, som uppenbarligen vuxit sig för stor, eller åtminstone för centralstyrd. Ner med konformism och hukande, leve protest och civil och annan olydnad !
Amnesty skall arbeta för mänskliga rättigheter. Det är inte att arbeta för mänskliga rättigheter att stigmatisera människor som väljer att sälja sex. Det är inte heller att arbeta för mänskliga rättigheter att stigmatisera sexköpare så länge dessa inte ägnar sig åt brott mot de mänskliga rättigheterna.
Alltså är det helt rätt att Amnesty inte skall driva en anti-sexköpslinje utan ta bort denna från sin agenda. De behöver inte jobba för legalsering men bör stödja avkriminalisering av det som sker frivilligt i sovrummet mellan vuxna människor. Istället skall de lägga sin kraft på att jobba mot t.ex. trafficking och våldsbrott mot kvinnor. Helt olika saker.
Fakta tycks stödja att kriminalisering av sexköpare minskar trafficking i någon mån. På precis samma sätt som kriminalisering av cyklister skulle minska trafikolyckor med dödlig utgång. En så yxig lagstiftning skulle man inte kunna tänka sig på trafikområdet men när det gäller morallagar går det utmärkt.
Nä, en tänkande människa måste kunna skilja på frivillig sexhandel och ofrivillig sådan.
Här är ett exempel av väldigt många:
http://www.expressen.se/nyheter/amelie-24-tillhor-hemlig-grupp-som-saljer-sex/
Det är en mänsklig rättighet att inte behöva sälja sig för pengar. Så torsken kränker denna rättighet när hen köper sex för pengar.
Det som torsken och hens försvarare tror eller vill tro sker ’frivilligt’ i sovrummet är nog för det mesta bara maskerat som frivilligt och i själva verket framtvingat av ekonomisk nöd.
Och, kära ’filosof’, en kriminalisering av bilister skulle nog minska på trafikolyckornas antal mycket radikalare än en kriminalisering av cyklisterna.
Bert,
Jag respekterar din fria åsikt, men dina argument är ihåliga.
Argument nr 1 är ju ett felslut. Låt oss för ögonblicket vara överens om att det är en mänsklig rättighet att inte behöva sälja sex för pengar (om man inte vill). Men det behöver man ju heller inte – om man inte är kidnappad / traffickingoffer etc vilket redan är förbjudet och med hårda straff därtill. Därför kränker man alls inte denna rättighet om man köper sex av någon som säljer frivilligt.
Argument nr 2 – ”Den lyckliga horan finns inte”. Ja, man måste naturligtvis intala sig det om man överhuvudtaget skall kunna argumentera för en så repressiv lagstiftning som numera finns i Sverige. Men det finns de som gör detta helt frivilligt och är glada för det. Att de inte tillmäts något värde i den allmänna diskussionen är nog ett större brott mot deras mänskliga rättigheter än att ligga med dem men det har ju ingen betydelse för moralpolisen.
Du har rätt i att kriminalisering av bilister skulle ge ett ännu större ”resultat” än cyklister. Men i den här analogin vore det ju mer som att förbjuda sex helt och hållet och där skall vi väl inte behöva hamna än på ett tag…
Den heliga enfalden är för det mesta tyvärr manlig
Må så vara. Men i din artikel skriver du att det inte är en mänsklig rättighet att köpa sex. Det är en ohederlig debatteknik. Varken Amnesty eller någon annan har påstått att det är en mänsklig rättighet att köpa sex. Vad Amnesty säger är att det inte skyddar mänskliga rättigheter att förbjuda prostitution eftersom det stigmatiserar människor som gör saker av fri vilja. Det hedrar Amnesty att komma till denna insikt. Men jag misstänker att de kommer att få ändra sig då moralpolisen hotar dra in bidragen.
Ha en bra dag.
Ohederligt tyckr jag det att säga att
1) varken Amnesty eller någon annan har påstått att det är en mänsklig rättighet att köpa sex
2) därför kränker man alls inte denna rättighet om man köper sex av någon som säljer
dvs att tycka att det trots allt är en manlig rättighet att köpa sex.
Men förlåt, jag inser först nu att du ju förstås avsåg att säga att mannen ju inte behöver bry sig om mänskliga rättigheter eftersom du tycks mena att han inte är en människa ?
Var detta tillräckligt filosofiskt ?
Det beror möjligen på vilken filosofi man vill åberopa. Att använda prepositionen ”man” för att sedan könsbestämma en handling som kränker mänskliga rättigheter tycks mig inte helt seriöst.
Och varför lägger du åsikter på mig som inte finns. Inte har jag någonstans skrivit att män inte behöver bry sig om mänskliga rättigheter?
Vill du argumentera för förbud mot sexköp så gör det, men använd gärna hederliga argument.
It seems that we are in fact both of the opinion that nobody should be in such an economical situation that selling sex appears as ”the best possibility under the circumstances”. But if we really are both of this opinion then I notice a certain imbalance between the excitement created by a discussion about the sale of sex on the one hand and the resounding absence of excitement about the conditions which our Western economical system is routinely creating (with the consequence that to some the selling of sex does appear as ”the best …” – see above). Whether one calls this decision then ”frivilligt” does not seem really relevant to me. Anyway there are obviously people who have, for some reason or other, decided that they want to survive this way. And to hinder their business (at the same time labeling them as morally inferior, by that exposing them to less-than-respectful treatment by police and authorities), also to hinder (by criminalizing their customers) the police in the prevention of trafficking and the general mistreatment of sex workers (perhaps read my comment a bit carefully!!!), and all that on the basis of the claim that it is a human right not to have to sell sex, is (considering the real state of the world) GROTESQUE.
Sorry, it seems as if I had overlooked the discussion between Bert and Filosofen (or had that not yet been inserted into the blog?). My previous piece (of 10.03., klo 22:20) was meant as an answer to Bert’s piece of 10.03 klo 21:19.
And as an answer to Bert’s suggestion (in his piece of 9.03., klo 23:56) that Hbl’s debattsidor were open to anybody, I have (regretfully) to inform him that Hbl accepts only contributions in Swedish (and certainly is not willing to translate any contributions in other languages).
But, and aside of all the above, I am deeply grateful to the Filosof for having come into the discussion. It does not feel good to fight something like a duel (whose purpose is to convince possible readers/listeners) without ever getting some sign that somebody is actually following the discussion. But if some third (or still further) person is joining the discussion, that is then such a sign. It is very encouraging. And my sincere thanks for that!