Hukande stadsdelsföreningar – eller bara lata ?

Som styrelsemedlem i och webmaster för den stadsdelsförening jag hör till har jag en längre tid inom föreningens styrelse propagerat för att föreningens webbplats borde vara tvåspråkig, trots att den stadsdel jag bor i nu inte hör till dem som har någon betydande andel svensk­språkiga invånare.

Jag har haft styrelsens odelade stöd i mina strävanden och lyckades i början av hösten med tekniskt stöd från stadsdelsföreningarnas paraplyorganisation HELKA skapa svensk­språkiga parallellsidor för föreningens webbplats, så att den nu som första stads­dels­förening i HELKAs historia har en helt tvåspråkig webbplats.

Vilket faktiskt är helt absurt. På paraplyorganisationen HELKAs server har åttioen stads­dels­föreningar sina webbplatser, bl.a stadsdelsföreningarna i Eira, de södra stadsdelarna, Haga, Skatudden, Kronohagen, Brändö, Drumsö, Rödbergen och Tölö. Av åttioen föreningar har två (ingen av de uppräknade dock) webbplatser endast på svenska och sjuttionio webbplatser endast på finska. Och alltså tills helt nyligen, ingen på båda språken.

Här måste dock påpekas att den styvnackat enspråkigt finska paraplyorganisationen HELKA aldrig lyft ett finger för att uppmuntra till svenska på medlemsföreningarnas webbplatser, trots att den finansieras av tvåspråkiga Helsingfors stad. En verklig skamfläck i stadens två­språkig­hetssköld. Först i och med arbetet med min förenings svenskspråkiga sidor upp­täckte HELKAs IT-support t.ex att den programvara som används för webbplatserna nog har mekanismer för flerspråkiga lösningar, men som alltså aldrig använts hittills.

Alltnog, nu är alltså isen bruten och HELKA (som ju för övrigt på svenska borde heta HELST ;-) har som biprodukt till vårt projekt publicerat guiden ”Tvåspråkig stadsdel – tvåspråkig webbplats”, deras första publikationen på svenska förstås (!) och t.o.m ställt i utsikt att anordna kurser för ändamålet, så i fortsättningen måste man nog alltså fråga sig om enspråkigt finska webbplatser åtminstone för stadsdelsföreningar med betydande andel svenskspråkiga invånare beror på hukande eller enbart lättja.

Denna text publicerades som insändare i dagens (9.10) nummer av HBL