Patetisk gubbsjuka

Jag spelar innebandy en gång i veckan med ett gäng äldre män av vilka de flesta spelar enligt parollen hellre än bra, mest för motionens skull liksom. På en liten plan, det blir alltför mycket spring för artrosknän och sjuka muskler på en stor plan. Vi spelar mitt på dagen så vanligen är vi ensamma i hela den stora hallen.

Nån gång har det hänt att när vi varit för få och det på grannplanen spelat ett också litet gäng pojkar så har vi bjudit in dem och spelat med yngre och äldre på båda sidor. Inga problem, utom för oss äldre att hänga med i farten.

Men senaste gång var det på en av grannplanerna ett gäng flickor eller unga kvinnor som spelade, av ljuden att döma. Och gubbgänget blev som galet, regredierade fullständigt. Som om de varit nåt slags Pavlovska hundar som betingats att reagera på ljudet av unga kvinnor. Plötsligt yrde det i luften av sexistiska ’skämt’ om att bollen som slogs över rinken nog hade åkt in i flickornas omklädningsrum och att det att det ena laget släppte in ett mål nog måste ha berott på att laget distraherades av en lättklädd flicka som gick förbi, att duschrummet och bastun säkert var gemensamt med flickorna men att de säkert var för unga för att lägras osv osv.

Helt otroligt. Och jag som ändå hade tänkt att vi var ett gäng mogna äldre män. Men maken till pueril, patologisk eller åtminstone väldigt patetisk gubbsjuka har jag faktiskt inte råkat ut för tidigare.

Vad gör man som man i en sån här situation ? Som en av gubbarna i den här gubbsjuka mobben ? Jag tyckte det hela var mycket obehagligt men ville ändå inte börja protestera eller tillrättavisa – flickorna på grannplanen bakom en vägg dessutom var säkert inte ens medvet­na om gubbarnas utbrott – så jag teg och hoppades att utbrottet skulle gå över. Vilket det ju gjorde efter en stund. Med lite recidiv i omklädningsrummet och bastun.

Och jag gick hem och skrev detta blogginlägg. Och kom därvid att tänka på att i fråga om våld mot kvinnor är ju det som förväntas av ickevåldsamma män att de slutar tiga om våldet – tigandet gör dem till medbrottslingar nämligen – och att våld ju inte är enbart fysiskt våld utan också t.ex verbalt.