Kvotman på balen

Ett vanligt skämt såhär veckorna innan självständighetsbalen på slottet brukar ju vara att inbjudningskortet måste ha kommit bort på posten, mycket förargligt.

Så när hustrun för några veckor sen medan jag var och spelade squash messade att jag har fått inbjudan till självständighetsbalen tänkte jag att det var ett skämt, andra vägen liksom. Men sen när jag kom hem visade det sig att det faktiskt hade kommit ett inbjudningakort som såg nog så äkta ut dessutom.

Följande fas var sen att vi började beskylla varandra för att vara den som inbjudan egentligen gällde, på kortet står ju varken varför en blivit inbjuden eller vem det i första hand gäller. Om man inte räknar med i vilken ordning namnen står, men det verkade lite osäkert.

Så småningom började det gå rykten att man på slottet i år hade inbjudit människor som är aktiva som frivilligarbetare inom medborgarorganisationer, sk NGOs. Men det är vi ju båda, ganska mycket faktiskt. Så osäkerheten och beskyllningarna fortsatte. I positiv anda naturligtvis.

Sen häromdan hade en av de organisationer som hustrun frivilligjobbar för ordnat en invig­ningsfest i sina nya lokaliteter. Hon var inbjuden och jag avecade. Det bjöds på skumvin och tal plus cocktailmat. I nåt skede kom verksamhetsledaren fram till oss och frågade om hon fick ställa en privat fråga och det fick hon ju förstås; hon frågade om vi fått inbjudan till slottet. De hade nämligen tillfrågats om de ville rekommendera några frivilligjobbare till balen och de hade då rekommenderat hustrun.

Så var det med den saken. En kommer till självständighetsbalen som kvotman. Första och säkert sista gången iförd frack.

Kanske en försmak av mannens predikament inom en inte alltför avlägsen framtid. Med kvinnorna på frammarsch på de flesta områden och männen fortfarande i tron att de nog klarar sig ändå, kommer mannen eventuellt mycket snart att få ty sig till kvotering för att alls komma i åtanke.

Glad självständighet !