Charlie Hebdo

Franska satirtidningen Charlie Hebdo utsattes i dag för ett attentat av terrorister som lär ha ropat ut att de utförde attentatet som redskap för profeten Muhammeds hämnd; tidningen hade i tiden återpublicerat Jyllandspostens Muhammedteckningar.

Hämnden bestod i att med Kalashnikovs skjuta ihjäl tolv personer och såra ett antal. Bland de döda var tydligen tidningens chefredaktör och fyra tecknare. Ren för tre år sen kastades en molotovcocktail in genom redaktionens fönster efter att tidningen kommit ut med ett nummer under namnet Charia Hebdo.

Jag håller för tillfället på och läser Erik Wahlströms bok Gud, på holländska (”God”), eftersom den är en av de mycket få böcker stadsbiblioteket i Böle har på holländska och eftersom jag håller på och lär mig språket, numera genom att läsa.

Jag kan väl tänka mig att om boken inte bara översattes till arabiska utan också lokalise­rades som det med IT-terminologi heter när också hela innehållet så att säga förflyttas till destinationskulturen så att bokens Gud skulle bli Allah och profeten Moses skulle bli Muham­med och så vidare skulle det rendera stackars Erik en fatwa på samma sätt som Satans­verserna i tiden renderade Salman Rushdie en.

Jag kan till och med tänka mig att det i vårt eget lilla bibelbälte kan finnas personer som tar anstöt av Wahlströms bok om Gud. När den utkom tyckte en resencent (i SvD) t.ex att den höll en satirisk och absurd ton, kryddad med lättsamma nedslag i kyrkohistorien – lite som fan läsande Bibeln. Gud tas ned på jorden, förmänskligas, förminskas, förlöjligas rentav.

Mig passar det utmärkt, jag har roligt när jag läser boken. Jag skrattade också åt Muham­med­teckningarna i Jyllandsposten. Satir fyller lite samma funktion som barnets utrop i Kejsarens nya kläder, avslöjar maktsystem.

Så det är inte utan att en önskar att nya Ny Tid kunde ta in ett stråk av satir i sin nya profil. Med redaktionen på femte våningen så är ju risken för molotovcocktails genom fönstret dessutom minimal.