Inget behov av Charlie kantänka
I dagens Hbl grinar minister Stubb på paradsidan ovanför rubriken ”Inget behov av Charlie” – han tycker vi inte har några såna problem med yttrandefriheten i Finland som kunde motivera en finländsk Charlie Hebdo.
Må så vara, Finland brukar ju placera sig nära toppen i diverse index som räknar ut internationella tryckfrihetskoefficienter.
Men Charlie Hebdo är ju inte i första hand ute för att försvara yttrandefriheten. Charlie Hebdo är en satirisk tidskrift som är ute för att gör narr av makt och så ifrågasätta den och dess utövare och gör det i skydd av den press- och yttrandefrihet som det franska samhället erbjuder och så starkt värnar om.
Och magkänslan säger ju att om en svamlingspartist eller annan högerpolitiker säger att det inte finns behov av nåt visst så blir en ju misstänksam direkt, det betyder ju då med största sannolikhet att det verkligen finns ett behov av just det som förnekas.
Men vi har ju faktiskt i tiden (1923-53) haft vår egen Charlie, satirtidningen Garm, där bland annat Tove Jansson i karikatyrteckningar gjorde narr av ideologier, makthavare och deras tilltag. Garm ironiserade och förlöjligade både kommunism och nazism, inte minst drev den med Adolf Hitler mitt under brinnande världskrig. I programförklaringen i sitt första nummer uttryckte Garm sin linje så här: Garm är den skämttidning, som alla väntat på. Den kan inte undvaras – därför att de andra tidningarna, de allvarliga, äro så löjliga.
Garm har tyvärr inte fått några värdiga efterträdare. Här funnes kanske en nisch för nya Ny Tid (fin vink).
Också den magkänsla som utvecklades under ett par år i Singapore, som i praktiken har ett enpartisystem och som i sextiosex år enväldigt styrts av People’s Action Party och klanen Lee, säger att ett verkligt demokratiskt samhälle behöver sina Charlies. I Singapore har de nämligen absolut inget behov av satir, pressfrihet definieras som frihet från press och censuren kallas media development.
Så trots vår yttrandefrihet har vi nog definitivt ett behov av Charliesk respektlöshet inför religion, (annan) vidskepelse, makt och maktfullkomlighet.
Väl formulerat! spot on…
Visst skulle en satirisk tidskrift vara bra att ha i Finland också – eller fler än en. Och visst är respektlöshet bra i många fall, men det är bra att också tänka på att respektlöshet mot dem med makt är satir medan respektlöshet mot minoriteter och redan utsatta ofta är mobbning.
Charlie Hebdo är, som du säger, inte direkt ute efter att försvara yttrande- och pressfriheten, men kan finnas till tack vare den. Tidningen avskedade ju en av sina tecknare på grund av ett skämt som spelade på stereotypen att judar är (socialt framgångs)rika (http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/france/4351672/French-cartoonist-Sine-on-trial-on-charges-of-anti-Semitism-over-Sarkozy-jibe.html) – medan att leka med andra stereotyper (såsom att alla palestinier är ociviliserade) gick bra.
Bara som ett apropå vill jag tipsa om http://www.satirarkivet.se
Tack för länken, Bror!