Fascistisk mobb löper amok

Rubriken på flygbladet som delades i lördags på Centralstationen löd ”Det är nog nu.” Under kvällen riktade maskerade män våld mot sådana de trodde vara ”marockanska gatubarn” och en civilpolis. Under lördagen fortsatte oroligheterna då personer med fel hudfärg misshandlades av deltagarna i en demonstration under parollen Folkets demonstration. Tydligare än så kan det inte sägas. De båda händelserna är sammanvävda politiska aktioner med udden riktad mot samhällets mest utsatta. Mot folk med fel hudfärg.

I Svenska Dagbladet och i TV4 nyheterna beskrevs de maskerade gärningsmännen som fotbollshuliganer och asyl och regeringskritiska. Därmed har normaliseringen av den öppna rasismen kvalitativt språng. Nu finns det ju redan en term för majoritetssamhällets hot, hat och våld mot människor till följd av den etnicitet gärningsmännen anser dem ha. Rasism brukar det kallas.

Till de drabbade av den rasistiska mobben hörde barnen. Våldet mobben hotade med ledde till att ”barnen vid samtliga 16 HVB-hem i Stockholm rekommenderades att hålla sig inne på fredagskvällen och lördagen,”enligt Expressen. Precis som att mobbade tvingas byta skola medan mobbarna få går kvar.

Runt detta måste man fundera.

Vem bär skulden?

Självklart bär inte fotbollsfirmor, eller de rasister som arrangerade demonstrationen på lördagen hela skulden för det inträffade. Men en del av skulden är tvivelsutan deras.

Ännu har ingen ansvarig för fredagskvällens mobbvälde kunnat urskiljas. Men bakom lördagens aktioner stod bland annat SD-politikern Johan Widén från Enköping. Han sitter i tekniska nämnden i Enköpings kommun och som nämndeman vid Uppsala tingsrätt. Även ”två tidigare sverigedemokrater som fått lämna partiet på grund av så kallad ”ideologisk avvikelse och personer kopplade till den högerextrema tidningen Nya Tider,” talade uppger Dagens Expo. Och envar bär förstås ansvar för sina egna handlingar.

Men det är svårt att uppmana folk att slå tjejer och småbarn. Inte ens nazister vill framstå som ”barnkritiska.” Lösningen tittar fram ur ett sms skickat från gruppen ”Vi som sympatiserar med Sverigedemokraterna” i helgen som uppmanar ”alla svenska män” att samla sig för att ”skydda våra kvinnor,” (min kursiv) står det att läsa i meddelandet; ”inte bara vikingar, alla som hatar muslimer” skriver sms:ets undertecknare. I ett tweet skrev författaren Katerina Janouch: ”(ä)r det inbördeskrig mot det marockanska gatuslöddret på g?” och ”för första gången är jag team ”huliganer.” I ett desperat försök försökte hon sedan ta tillbaka de uppenbart hatiska tweeten.

På måndagen tog raskt ett stort antal kvinnor istället initiativet till en twitter-tag #inteerkvinna. Som just nu lever i högönsklig välmåga.

Varför ger sig en mobb på barn, och andra med fel hudfärg?

Djupast är orsaken ideologisk. Genom Fas-3-jobb, mobbing mot romska tiggare, genom nedskärningar inom vård, skola och omsorg; genom nykonservatismen, allstras ett förakt för svaghet som förändrar människosynen: (svenska) kvinnor blir svenska mäns egendom som behöver skyddas av tappra svenska vikingar, gatubarn kan avhumaniseras till ”slödder,” (och därigenom rationaliseras misshandeln av dem, gärningsmännen blir asyl-kritiska istället för barnkritiska) folk med fel hudfärg blir några som kan misshandlas efter behag etcetera.

Sedan är orsaken politisk. Det är ingen tillfällighet att en politiker från landets tredje största parti tillhörde initiativtagarna under lördagens demonstration. Inte heller kommer Katerina Janouchs tweet ur ett vakuum. Och även TV4s och Svenskans rubriker tillhör självklart den politiska sfären. Tillsammans strävar de efter att våld mot människor med fel hudfärg normaliseras.

Den politik såväl Katerina Janouchs tweet som sms:et från ”Vi som sympatiserar med Sverigedemokraterna” som arrangörerna till Folkets demonstration för – av deras handlingar och texter att tyda – är helt enkelt att barn ska misshandlas. Den politiska linje de har valt är radikal; det nakna våldets och terrorns politik i syfte än att försvara de egna intressena, och ytterst överklassens intressen.

Kvinnor, äldre personer, den svenska arbetarklassen är endast olika sinsemellan utbytbara politiska objekt i syfte att rationalisera det våld som man tillgriper. Inget annat.