Hellre rik och frisk
..än fattig och sjuk, som den moderna versionen av det gamla ordspråket lyder. Utan att nu vara rik men åtminstone inte brödköfattig fick jag cynismen bekräftad handgripligen häromdan.
Min ena fot började plötsligt göra ont och svällde upp, utan någon som helst orsak jag kunde tänka ut. På kvällen kunde jag nästan inte gå på den, kände mig trött och frös som en hund. Sov sen iklädd t-skjorta och under extra filtar.
Nästa dag på förmiddagen körde jag till Munksnäs hälsostation för att visa upp foten. Damen i receptionen ställde några allmänna frågor, tittade i sitt register – och meddelade att följande lediga läkartid var om åtta dagar ! Hon beklagade situationen. Jag reste mig upp och gick. Utan läkartid.
Sen körde jag några hundra meter till Munkshöjden och den privata läkarstationen Dextra. Där fick jag omedelbart tid hos en läkare som efter att ha tittat på foten ansåg att det var fråga om en akut inflammation, troligen orsakad av ett litet sår mellan tårna som jag inte ens noterat. Han skickade mig till blodprov i samma hus för att kolla inflammatoriska faktorer, och efter att efter tio minuter fått resultatet, tittade han en gång till på foten och skrev ut en tio dagars antibiotikakur.
Jag betalade hundratjugo euro i kassan, gick till apoteket nästa dörr och fick ut min antibiotika. Sen tog jag en kaffe i Fazers bar och det första antibiotikapillret. Allt hade gått på en timme.
Men skulle jag inte ha haft råd med privat läkare skulle foten – enligt läkaren – ha blivit mycket sämre under de åtta dagarna till hälsostationsläkaren. Inget att leka med, sa han. Utom om man är fattig förstås.
Läste just under veckoslutet en hetsig nätdiskussion där folk redogjorde för lägen där de inte fått vård på HVC. Det paradoxala är att bedömningen om vems som ska få vård ju inte görs av den med den relevanta utbildningen för diagnosticering. sedan verkar det ju vara så att mottagningsskötarna är under strikta order att agera utkastare. etiskt godtagbart är det inte, såvitt jag kan se.
Should one perhaps have the legal right to demand the price of the private treatment to be refunded from the public system if a trained physician (even one who is payed by the private system) can certify that the case was in fact urgent (as in this case)? And might this be worth a political initiative?
Låter bekant. Jag har varit med om samma sak nu sen hösten då jag inledde min ”relation” med Femkantens hälsostation. Värre än på 1970-talet !!! Jag har börjat tänka om i ”sotefrågan” därför. På något vis måste vi ge möjligheter åt den privata sektorn där eller nån slags ”egna läkare”, som i Tyskland.
En viktig sak att minnas för alla är att man kan gå till HUS laboratorier (t ex i Kampen) och ta alla laboratorieprov man ordinerats på den privata läkarstationen men mycket billigare. Det här lönar sig speciellt om laboratorieproven är flera och dyra.
Ännu gällande det som A-K skrev här. Jag har suttit i omgångar länge och talat om detta med den trevliga sköterskan på Femkantens hälsostaion som har som uppgift att slussa patienter vidare till läkarna. Hon var totalt uppgiven och talade hemskt mycket om direkta relationsproblem vid mottagningen och hon bad mig tom göra anmärkning skriftligt. Läget är ju det att läkarna har en tidsreserveringslista ”som öppnas” för några veckor i taget och den fylls omedelbart. Sen kan det gå 3 veckor innan den öppnas igen. Bara ytterst brådskande fall tas in mitt i lista tidigare.
En bekant på en annan hälsostation sade att personalen mest hela tiden är sjukskriven pga burnout. Läget är katastrofalt och blir inte bättre med Sote.
Jag rekommenderar att alla under 65 tar en privat sjukförsäkring. Jag hade en sån från 1984 till nu för något år sen och fick min hälsovård skött med den. Nu gäller det att bli sjuk på resa, då duger reseförsäkringen, eller att falla och slå sig, då gäller olycksfallsförsäkringen.
Ju tidigare man tar sjukförsäkringen, desto billigare är den. Och ju friskare man är då man tar den, desto mer ersättning kan man få.
Det är ingen vits att klaga över att en privat försäkring är dyr. Jag har följt med vad mina söner betalar för sjukförsäkringar själva i Schweiz och USA och det vi hamnar att betala här är struntsummor ! Och sönerna betalar dessutom försäkringar som är lagstadgade för dem. Vi är lyckligt lottade här bara vi fattar det.
Risker finns att man med Sote försöker komma åt den privata sektorn för mycket.