Kan en man vara feminist?

På facebookgruppen Feministisk mediegranskning i Finland har det diskuterats huruvida en man kan vara feminist. För dem som eventuellt är intresserade men till äventyrs inte följer med gruppen här ett något redigerat sammandrag av diskussionen fr.o.m. 23.3.

A: Till alla karar i gruppen! Kan en man vara feminist ?

B: Könsbyte bara. Fritt fram !

A: Hur menar han nu? Om du menar att d ska va fritt fram fö alla så håller vi nog med! :-)

B: Jag menar att vill du vara feminist som man så byt kön – fritt fram alltså – så kan du ev uppleva patriarkatet ur en kvinnosynvinkel. Vill du däremot stöda feminismen så kalla dig profeminist.

C: Va? Känns det avmaskuliniserande, att kalla sig feminist?

B: Nä men falskt. Du kan ju inte heller för att stöda svartas kamp mot rasism bara genom att kalla dig svart – eller kanske kan du – men erfarenheten av att vara svart i en vit kultur kan du inte få genom att kalla dig svart.

D: Jag är feminist och kallar mig feminist och inget annat. De är mina egna erfarenheter som har gjort mig till feminist. Att vara något annat, att inte kämpa utan stå vid sidan och inbilla sig stöda, skulle vara falskt och svek mot mina medsystrar. Sedan ungdomsåren, i arbetslivet, i kyrkan, i hela samhället har jag tillsammans med kvinnor fått uppleva så mycket jämställdhetsbrist som drabbar oss alla men speciellt hindrar kvinnornas möjligheter att jag har börjat känna ett starkt systerskap. Min feminism betyder inte alls att kalla mig kvinna eller att inte känna mig som man. Däremot har jag en stark kallelse att kämpa i samma front och inte bara stå vid sidan. Det finns ingen ”manlig jämställdhet” eller ”kvinnlig jämställdhet”. I vår värld som lider av patriarkatet är kvinnosak allas sak oavsett kön.

A: Jag har inte ännu nämnt något om att själv vara feminist som B försöker påstå. Jag postade en video med ett svar på en fråga som ofta ställs av folk som är intresserade av feminismen, inklusive många som är medlem av den här gruppen. Men det var kanske ett dåligt argument för jag anser nog mig själv vara det också. Så länge jag aktivt försöker lyssna på kvinnorna som jag har nära och som jag känner, och så länge jag inser att jag har fördel av att patriarkin existerar och att jag ärligt talat inte kan uppleva det nånsin från någon egen synvinkel än min egen. Jag försöker varje dag tänka på att inte tro mig vara bättre än någon annan. Jag försöker aktivt lyssna och göra vad ja kan, och så länge jag gör de vågar ja kalla mig själv feminist. Har vågat göra detta nu i hela 3 dagar och har redan stött på många vars första reaktion är att jag borde byta kön. Desto mer man sätter in sig på såna här feministiska diskussionsforum desto mer förstår man hur sån sorts mentalitet i århundraden hållit tillbaka utvecklingen mot en jämställd värld, och att jag är en del av den mentaliteten.

C: Det är ju inte likamedtecken mellan feminist och feminin.

E: Jag tycker mig märka en skillnad i attityderna till det här om män kan vara feminister, som beror på ålder. Egentligen vet jag inte om det är så noga eller värt att gräla om, målsättningen förenar ju de flesta av oss. Det finns mycket att ta itu med, mansfrågor som nu en del dårpellar tagit monopol på, frågor om transfobi (tex. vem räknas som kvinna och kan bli medlem i en förening?) frågor om funktionshinder, religion, rasifiering, solidaritet som brister utanför den vita medelklassfeminismen.

B: Den som vill kalla sig feminist får gärna för mig göra det, oberoende av kön och ålder – och jag tar mig förstås samma rätt att tycka det låter som lite väl lättvindigt språkbruk ifall hen alltid har möjlighet att när det faktiskt gäller ta sin tillflykt till den trygga mansrollen

F: Videon ger ju klartecken till alla män att vara feminister oavsett vad de identifierar sig som. Alltså inte enbart cis-män utan ALLA att alla ska få rätten att utföra feministiskt arbete. Tolkar jag det som. Varifrån ni fått könsbyte fattar jag ej..

A: Den första kommentaren indikerar på att jag borde ta könsbyte, den tredje kommentaren klargör detta

F: Jag förstår inte ditt resonemang i åsikten om att som man bör du byta kön för att få insikt i feminismen ur en kvinnlig synvinkel när det finns filmer, böcker, bloggar m.m. om just detta. Filmen dessutom i vars kommentarfält vi nu pratar handlar dessutom om att feminismen även finns till för män som mår dåligt av patriarkatets struktur och normer. Med andra ord enligt min tolkning påstår du att en cisman som mår dåligt av patriarkatets normer om mannen som empatilös testosteronbomb bör byta kön för att känna till feminismens egentliga struktur? Ursäkta om jag tolkar fel, men är det inte egentligen ett hån mot de män och kvinnor som mår dåligt av den samhälleliga norm som byggts upp av median på en patriarkatisk grund?

A: Ursäkta jag misstolkade dig, bra pointer och jag känner mig själv mycket mera tillfreds nu efter många år av grubblande och alla falska löften till min flickvän att jag redan vet allt om kvinnoproblem och förstår henne

F: Är osäker på hur jag skall tolka, hur menar du nu? Vet inte om jag missläser in sarkasm där eller ej.

A: Den första är sarkastisk pga min egen misstolkning å testosteron utlösning, kan ta ner den nog men lämnar den gärna där så att folk sir att ja int e nå bättre själv :-)

A: Jag trodde att du menade att JAG tagit könsbyte från ingenstans, tog det personligt och reagerade sarkastikt, fast du höll med mig från början, så ursäkta. Vill bara att folk ska se den där videon och deras svar på frågan, eftersom den här frågan har ställts sedan feminismen kom till

F: Aaah, no worries, jag tänker snabbare än jag skriver så mina texter ser oftast bättre ut i huvudet än i verkligheten vilket brukar dra fram missförstånd lite väl ofta. Ingen fara! :-P

A: Juu som du ser så edittar jag länge på mina poster efteråt också. Typiskt karar att tro att vi måst veta allt och kunna svara direkt. Faller endå dagligen för den illusionen

F: You’ve got that right! Samma här.

A: Fan så kiva att hålla med! :-) May real love be with you! Kom ihåg att komma ihåg att alltid hålla sig kritisk, fast alla karar runt dig förlöjligar dig för din åsikt. Jag har själv svårt med detta, och jag kan bara föreställa mig hur det är som kvinna.

A: Och så ska ja påminna mig själv och dig också, att du e ju int heller berättigad kärlek, det är ett helt annat intressant fenomen jag ofta känner igen mig själv i :-)

A: Du har rätt B. Därför kommer alla feminister alltid att vara skeptiska till män som säger att dom e de, eftersom vi när som helst kan vända på allt och gå tillbaka i gömman bakom vår fördelaktiga position. För mig e de en process, och för mig gäller det att konstant tänka på vad jag säger och hur jag säger det. Jag har varit pro-feminist länge redan, men inte har jag vågat kalla mig feminist eftersom jag dagligen kan och går tillbaka till min fördelaktiga position i patriarkin. OM du också aktivt tänker på hur du dagligen har nytta av ditt kön, så kan du nog för mig och säkert många andra på det här diskussionsforumet, också våga kalla dig feminist!
En annan orsak varför det tagit så länge för just mig är den, att jag alltid förut trott mig redan veta allt om feminismen, vilket jag tycker är lite småroligt

A: Men där finns ett stort OM

B: Om vi nu ska bli personliga här så kan jag ju säga att jag var feminist innan du var född. Men jag tänker definitivt inte kalla mig feminist, profeminist räcker bra för mig. Låt kvinnorna sköta feminismen, det klarar de alldeles utmärkt utan att män sin vana trogen kommer och berättar för dem hur de ska vara riktiga feminister.

A: Ursäkta att jag svarade personligt på ditt personliga påhopp. Jag har absolut ingenting emot dig som person och försöker bara få dig, precis som alla andra karar som orkar läsa, att tänka om och inte kalla sig det ena eller det andra utan att faktiskt vara det. Det har lönat sig för mig, och det gör det troligtvis för dig också Emoji smile

C: Tur att man kan kalla sig både och. Men kan kvinna? (och jag är inte heller ute efter att käbbla, tycker bara att jag anade nåt här). En fråga till som väcktes hos mig, var om det att kopplas ihop med feminin/kvinnlig sfär är så lågstatus att man hellre kallar sig pro- än enbart feminist? Men jag förstår på B:s förtydligande, att pro- för dig innebär att fixera dig in i ett läge därifrån du inte kan smita undan, medan att kalla dig för feminist (som man) ger ett kryphål? Jag uppskattar profeminister, men jag hiffar inte varför feminism i sig som begrepp är så… knepigt?

A: Menar du kalla sig feminist och inte vara det? Vem som helst kan göra det, men om en kvinna gör det så har det oftast enorma konsekvenser, medan om en man gör det så blir man endå klappad på axeln för att man försöker

E: Precis, jag tror det är det B menar med att män kan dra sig tillbaka till en trygg mansroll. Jag ser stora likheter i hur man uppfattar hemmapappor och manliga feminister, modiga, moderna, alternativa, medan kvinnor som gör samma sak förlöjligas, och inte alls får samma uppskattning. Och jag har ofta varit med om feministiska män som är blinda för sina privilegier som just män och mansplainar och malespreadar och tar otroligt mycket plats och blir skitsura om man säger till om det. Samtidigt som vi behöver alla könsidentiteter för det här arbetet är det så jävla irriterande att det får legitimitet och trovärdighet först när vissa slags män är med på noterna.

B: Den profeministiska organisation jag hör till, profeministimiehet, har mig veterligen åtminstone en kvinnlig medlem, så kvinnor kan nog – men det visste du ju ;-)

A: Visste inte alls så tack för den infon! Jag rekommenderar starkt en organisation med högre kvinnoprocent om det är kvinnoproblem du intresserar dig av! Den här gruppen e riktigt prima nog också :-)

E: Jag sku tro att B:s grupp är den enda som jobbar/funderar på maskuliniteter och problematiserar könsrollsförväntningar på män på ett (pro)feministiskt sätt och inte sätter män och kvinnor mot varandra eller anklagar feminister, kvinnors ökade jämställdhet etc för de problem män som grupp eller individ har. B har varit aktiv med White Ribbon-kampanjen redan, det var så jag hörde om honom som ung kvinnovetenskapsstuderande, som det hette då, typ 2000.

E: Bara som allmän iakttagelse i gruppen, ordet cis är påfallande sällan i bruk?! Och så undrar jag också vad ett kvinnoproblem är? Ett problem som drabbar främst kvinnor/cis-kvinnor? Eller kvinnor med funktionsnedsättning eller rasifierade kvinnor eller medelklasskvinnor i någon region? Jag har själv börjat använda begreppet folkhälsoproblem till exempel om mäns våld mot kvinnor. Om kvinnor i stort har ett problem så är det ett samhällsproblem. Det måste synliggöras att det inte drabbar endast kvinnor och enskilda individer utan hela kollektivet. Och att vi alla, och ibland särskilt män möjliggör dessa fenomen i form av medmänniskor, gärningspersoner, makthavare på olika nivåer. Till exempel i att upprätthålla diskurser som möjliggör attityder och beteenden.

B: A, profeministimiehet är som namnet antyder, en organisation av och för MÄN som vill avskaffa patriarkatet och jobba för jämställdhet. Och här måste jag nog ta tillbaka eller åtminstone moderera mitt påstående att kvinnorna nog sköter feminismen utan inblandning av testosteronmän. Det gör de visserligen alldeles utmärkt MEN verklig jämställdhet får vi ju aldrig så länge som majoriteten av män inte engagerar sig i något som de fortfarande betraktar som en kvinnofråga – trots att jämställdhet ju alltmer håller på att bli en mansfråga, i takt med att kvinnorna kör om på område efter område…

E: Och här behövs verkligen ett feministiskt grepp som klarar av att bolla med intersektionalitet, de män som faller emellan är inte den hottaste gruppen så att säga, det handlar om klass och utbildning och genus, olika tillgångar till välfärdsfaktorer som inte fördelas lika i befolkningen. Och fortfarande ser jag inte en problematisering av den enorma mängd våld som ingår i mäns liv, eller till exempel rusmedelsbruket som varit alarmerande på folkhälsonivå länge men inte könats innan kvinnors rusmedelsbruk ökat.

B: E, Amnesty International, i Finland åtminstone, har ju redan några år jobbat med våld mot kvinnor som ett brott mot mänskliga rättigheter.

…och fortsättning följer troligen, men på facebook, här får det räcka…