Investeringsdomstol – nytt namn, samma gamla agenda

Just när medborgarna fick upp ögonen för investerarskyddet ISDS, som var tänkt att ingå i det beramade handelsavtalet mellan EU och USA kallat TTIP, är det som bortblåst ur EU:s förhandlingsposition. De senaste träffarna datorns sökmotor ger är från hösten.

EU-kommissionen kom nämligen i november med ett nytt förslag: Investerarskyddet finns kvar men kallas nu ICS, Investment Court System eller Investeringsdomstolssystemet.

Är det här bra eller illa?

Det är bra för det visar att kritiken har haft effekt och att det alltså också är möjligt att stoppa förhandlingarna för att börja på ny kula med andra utgångspunkter. Kommissionen har ändrat kursen, men bara en aning. Om sådana små eftergifter har det ibland sagts ”för lite och för sent” och de har flera gånger i historien följts av riktigt radikala förändringar.

De små förbättringarna innebär att det ska finnas en pool av domare som tar sig an fallen i domstolen och att de här juristerna inte längre ska kunna jobba som advokater för bolag eller stater. Bestämmelserna om vilka fall som kan tas upp ska definieras mera exakt och en appellationsdomstol inrättas.

Man kan ju tycka att det här låter bra och det svarar nog på en del av kritiken. Men – och det är ett gigantiskt men – det ändrar inte på utgångspunkten. Det ändrar inte heller på de allvarliga följderna för demokratin.

Professor Martti Koskenniemi sa under riksdagens globaliseringsgrupps seminarium den 22 april om investerarskyddet i TTIP: ”Det behövs inte, eftersom det varken i Europa eller Förenta staterna förekommer strukturella problem med diskriminering. Alla sina ansträngningar till trots har kommissionen bara funnit ett par enskilda fall, och bland juristerna förs en diskussion om de alls är exempel och i så fall på vad.”

Kommissionens förslag är inget svar på det viktigaste problemet, enligt Koskenniemi.
”Kärnan är att maktbalansen mellan den offentliga makten och amerikanska investerare i den europeiska ekonomin ändras radikalt. … Här [med investerarskyddet] försöker man reglera de tusen och åter tusen situationer där det amerikanska kapitalet i Europa möter den europeiska offentliga makten. I diskussioner mellan de amerikanska investerarna och kommunala eller centrala myndigheter och lagstiftare kan investerarna säga See you in court.”

Koskenniemi poängterade att han inte syftar på företag som har verksamhet här och skapar arbetsplatser. Nej, kan tänkte på protfolioplacerarna, amerikanska pensionsstiftelser och placeringsbolag. De utgör den överväldigande delen av dem förslaget gäller.
”Både finländska och europeiska riksdagsledamöter och europarlamentariker borde känna oro för en situation då exempelvis finländska hälsovårdsföretag som Attendo, Mehiläinen och Terveystalo får ett amerikanskt placerings- eller pensionsbolag som ägare. När förvaltningsbeslut bereds kan bolagen sända sina jurister till ministeriet för att kommentera planerna och till sist meddela att om kommentarerna inte beaktas dras staten inför rätta.”

Det är alltså uttryckligen på de amerikanska ägarnas vägnar som den här effektiverade påtryckningen kan bedrivas. Aktieägarna i ett bolag har alltså olika rättslig ställning, påpekade Koskenniemi, och förvånade sig över att de finländska aktieägarna inte har problem med det.

Investeringsdomstolssystemet förbigår det nationella rättsväsendet totalt. Koskenniemi gjorde en jämförelse med en fungerande internationell tribunal, nämligen den europeiska människorättsdomstolen. En stor skillnad är ändå den att de nationella möjligheterna att få sin sak prövad ska ha utnyttjats fullt ut innan man kan vända sig till människorättsdomstolen i Strasbourg.

Också i det nya förslaget från kommissionen är det bara investerarna som kan väcka åtal när de ser sina vinstmöjligheter krympa eller på annat sätt ser sig som offer för diskriminering. Staten sitter på de anklagades bänk och ska om den blir fälld punga ut med enorma belopp av skattebetalarnas medel.