Jämställdhet fortfarande kvinnofråga ?

Feministiska partiet höll sitt första preliminära partimöte ett par veckor före jul.

Preliminärt eftersom partiet registrerades officiellt först på luciadagen. Olyckligtvis endast på finska – att ett parti som vill framstå som tvåspråkigt ska registreras på båda språken och ha stadgar på båda var okänt för mötesdeltagarna och väckte förvåning när det på­pekades.

Den preliminära styrelsen kompletterades med under mötet nyvalda styrelseledamöter. Sammansättningen följer tyvärr inte jämställdhetsnormen om att minst 40 % represen­tation för vartdera könet. Av tjugoen styrelsemedlemmar är två män (9,5 %). Och inte är det mycket bättre i föregångaren, inspirationskällan och systerpartiet Feministiskt initiativ, av dess sjutton styrelsemedlemmar är två män (12 %).

Att välja in nästan enbart kvinnor in styrelsen är inte klokt; för att genomföra jämställdhet behövs nämligen att också män joinar. Och röstar. Men att med en sån sammansättning entusiasmera män att rösta på partiet kan bli svårt.

Och att Feministiska partiet troligen är det enda parti som inte ens försöker följa köns­kvoteringsprincipen rimmar ju också illa med jämställdhetsidealen. Inte heller minoriteter är särskilt representativt företrädda. Finlandssvenskarna, som ju traditionellt har varit föregångare på jämställdhet, är i styrelsen väldigt underrepresenterade, 2 % om jag räknat rätt.

I partiregistret infördes Feministiska partiet den 10 januari. Nu pågår febrila aktiviteter för att förbereda sig för det instundande kommunalvalet. Partiet försöker ställa upp kandidater i alla större städer. Få se hur könsfördelningen bland kandidaterna kommer att se ut.

Tyvärr verkar det som om Feministiska partiet fortfarande väljer att se feminism, alltså jämställdhet, som en kvinnofråga. Vilket ju tyvärr är att måla in sig i ett hörn, eller rentav att skjuta sig i foten – det är nu en gång för alla så att jämställdhet mellan könen bara inte går att förverkliga utan männens medverkan. Och en framsynt feminism borde ju dess­utom absolut ta vara på den framtida resurs som männen utgör, i synnerhet som det i denna framtid mycket väl kan bli så att det är männen som allt högljuddare kommer att ropa på jämställdhet, männen som uppfostras i illusionen att de som män har bättre chanser att klara sig men som i allt snabbare takt droppar ur skola, högre utbildning och yrkesliv och snabbt prekariatiseras.