Enkelt är bäst
Visst – världen är komplex och komplicerad idag. Krig, migration, populism, nationalism, fascism, klimatförändring, miljöförstörelse och allt annat. Svårt. Mycket. You name it.
Man blir uppgiven, man stampar i marken, man bränner ut sig på att försöka hindra världen från att gå under. Man har ångest och man förstår ingenting. Varför i hela världen (pun intended) kan man inte bara vara nöjd med det som är istället för att förstöra allting genom krig, tillväxtidiotism? Det är en tusenkronors fråga. Fast med pengavärdet av idag och marknadsekonomin skulle vi nog sätta ett högre pris på svaret – typ: tusenmiljoner dollar.
Det är kanske här felet – eller ett av många system fel ligger. När en tusen kronors fråga blir en tusen miljarder dollars fråga, blir allt så mycket mera komplicerat. Tusen kronor, hundra euro, det är litet extra kul, men tusen miljarder dollar det är ansvar och placeringar: inte kan man bara låta pengarna vara , eller ge bort dem – man måste ju göra något med dem, något förnuftigt och förmera dem förstås och herregud ändå. Jobbigt.
Poäng om att allt egentligen är mycket enklare än vi tror är just den. Vi, säger jag pompöst och menar därmed det vita västerländska mansnormativa dito har en osannolik förmåga att tänka komplicerat och rovgirigt. Dessa båda saker går ofta hand i hand.
Jag har dock en intuitiv känsla att vågade man tänka enkelt kunde mycket problem lösas. Att tänka enkelt, rentav simpelt kan användas på världsomfattande problem och även med fördel på det personliga planet. Det som krävs är förutom att tänka och tänka efter är att mötas: att tala, fråga, undersöka och att helt enkelt låta vara.
Enkla lösningar har bara ett problem och det är att de inte ger massor vinst och/eller makt till några få, eller upprätthåller hierarkiska strukturer. Enkla lösningar handlar ofta om ”empowering”, göra själv, självorganiserande strukturer, om att dela med sig. Eller att låta bli. Låta bli trycka på den där knappen, pilla bort skorpan. Man måste inte bara för att man kan. Speciellt naturen tycker om enkla lösningar.
Som Arshe Said påpekar i sin kolumn om fisket utanför Afrikas kust i Hbl 12.4 om inte västerländskt och japanskt rovfiske skulle tömma haven, skulle väst Afrika må bättre och sysselsätta mera folk, speciellt kvinnor som är nyckeln i samhällenas utveckling. Då skulle mindre folk behöva emigrera och fly. En enkel lösning som inte kostar något alls. Man bara tar hem monstertrålarna och åker hem – låter bli.
Enkla lösningar har ett annat fel och det är just det att de är enkla, de är inte alls glänsande, pampiga. De gör oss inte till självpösande kings and queens of fckin everything. Men de kan förändra allt, världen och sinnet och på något konstigt sätt är jag optimistisk mitt i allt. Det verkar som om denhär nya kulturella trenden med communities och snällhet i fokus kommer att ändra världen, om den finns kvar efter dinosauriernas dödsryckningar och då kommer de enkla lösningarna att flyta fram.
Er nya bloggare Zeitgeist
Lämna ett svar