Håriga ben trendigt
Nu har det äntligen blivit både trendigt och sexigt med håriga ansikten, armhålor och ben även för kvinnor. Påstås åtminstone i gårdagens numer av gratistidningen Metro, numera HS Metro.
Som mer eller mindre analfabet i fråga om trender och sånt hade jag ju ingen aning om detta, men när det nu äntligen tycks hända nåt radikalt på den fronten kan man ju inte annat än applådera och hoppas att kosmetikbranschen med det snaraste går i konkurs eller åtminstone drastiskt får dra åt svångremmen, lite på samma sätt som tobaksindustrin har fått göra.
För vi ska väl vara stolta över och bejaka naturlighet och ifrågasätta allt onödigt konstrande med kropp och själ ?
Skådisen Julia Roberts och fitnessbloggaren Morgan Mikenas har tydligen varit trendsättare i den här hårighetskampanjen. Och förstås Frida Kahlo ren på femtitalet. Också inhemska dansare har enligt Metro hakat på hårighetstrenden. No shave no shame !
Egentligen är ju inställningen till kroppsbehåring endast ett av symptomen. Sjukdomen heter, ja, vad heter den ? Kosmetikindustrins imperialism kanske ? Påtvingandet av normer för hur en ska se ut för att vara attraktiv, eller för att bara duga. Under två år i Singapore lärde jag mig att en av de vanligaste ’skönhets’operationerna på unga kinesiskor där var näsförstoring och ögonvecksmodifikation, i syfte då att uppnå ett mera ’västerländskt’ utseende.
I Konsthallen pågår ju för övrigt en utställning med självporträtt av finska konstnärer. De övriga konstnärerna i all ära men det självporträtt som jag minns bäst är Stina Saaristos enorma – över tio kvadratmeter stora – med blyertspenna utförda självporträtt med en upplösning där man nästan ser varje enskilt hårstrå. Nu är hon Stina inte speciellt hårig men porträttet är utfört i en minutiöst hyperrealistisk och samtidigt psykoterapeutisk teknik som gör att man – jag – tycker att porträttet trots sin groteskitet är vackert. Hon förfular sig medvetet, koketterar med fulhet – och blir vacker.
Kroppspositivism kallar behåringsaktivisterna det. Bli åtråvärd genom att vara dig själv, utan yttre eller internaliserat inre tvång.
För en gammal hippie låter det besynnerligt bekant, nästan som de tusen blommorna som då, anno dazumal, skulle få blomma. Snart brinner kanske BH:na igen..
Lämna ett svar