Om midsommarfirandet

Det är lite knepigt att veta exakt vad midsommar är å hur den ska firas. Mina religionslexikon och mina samlingar av nordiska sagor lämnar inget entydigt svar. Men eftersom varenda en av de ritualer som förknippas med högtiden har med jordbruket att göra förefaller högtiden mycket gammal, eftersom de forntida invånarna i norden huvudsakligen var bönder.

I resten av Europa sägs det att man den här helgen firar Johannes Döpares dag. Och Wikipedias uppslagsord berättar ”det är okänt om midsommarfirande förekom under förkristen tid, varför alla förkristna kopplingar är mycket spekulativa.” Ett påstående som i sig själv är mycket spekulativt. Ity det finns inga kristna inslag i midsommarfirandet, så bevisbördan hamnar helt på uppslagsordets författare. Det är kanske rättare att vända på uppslagsverkets text: det är okänt om midsommarande förekom i kristen tid, varför kristna kopplingar är mycket spekulativa.

Å andra sidan är även de litterära texterna om det förkristna firandet knapphändiga. För vad det är värt så berättar juristen vid alltinget, Snorri Sturluson i sitt litterära verk Óláfs saga Tryggvasonar en mesta, i Nordiska konungasagor (Heimskringla, eftersom den inleds med orden runtom jorden/enligt andra översättningar Jordrundeln =Kringla Heimsin) om hur Olaf Tryggvarson ska firat midsommar. Sannolikt hade han rätt däri. Och det även ifall Snorri inte var någon historiker i modern mening. Han var en realpolitiker i Islands diplomatiska förbindelser med omvärlden och som sådan något av en streber och trickster. Böckerna i Heimskringla är ett slags furstespegel (under medeltiden och renässansen ett litterärt verk som hyllar din lokala furste), och därför en blandning av skröna, historia och ren diktning och därför inte mycket till källa.

Å tredje sidan tyder inget på att Olaf inte firade midsommar; det finns goda skäl att anta att hans samtid gjorde firade festen å Olaf liksom flertalet kungar deltog i högtidligheten. Om inte på det vis Snorri berättar, så på något annat sätt. I den här lilla essän tänker jag inte diskutera det datum man förr firade midsommar. I jordbrukskulturer brukar man oftast högtidlighålla att sådden inleds med offer till gudar och småfolk för att arbetet ska få löpa utan problem. Det verkar logiskt att man även firar att det tunga arbetet med sådden är över i mitten av odlingscykeln samt att den kommande skörden ska slå ut väl; den sista festen i odlingscykeln, Skördefesten är förstås självklart. Midsommarfirandet som torde markera festen i mitten av odlingsperioden, och den ska enligt vissa äldre källor ägt rum dagarna runt 13–15 juli i den julianska kalendern, vilket motsvarar den 20-22 i den gregorianska kalendern. Kanske har midsommar firats vid olika tillfällen eftersom odlingscyklerna i norden är olika. Norrländska jordgubbar är som bekant färdiga mycket senare än skånska.

Det faktiska och nutida midsommarfirandet ger i vart fall ledtrådar till hur det historiska midsommarfirandet gick till. Bondesamhällets välstånd byggde på en god skörd och en stor och stark barnaskara. De centrala gudomarna i förkristen tid var därför det gifta syskonparet Frej och Freja, båda från gudaätten vanerna, som praktiserade syskongifte – där Frej oftare förknippas med jordbruket och Freja oftare med mänsklig fertilitet och sexualitet. I Midsommarfestens centrum bör symboler för jordens och människornas fertilitet ha funnits. Eller det vi numera kallar midsommarstången eller majstången.
Det verkar sannolikt att stången symboliserar en fallos, som tillhör guden Frej,  som befruktar jorden. Att den även kallas majstång, beror på att den är en lövad stång. Ordet maj härleds till latinets maius som betyder gröna blad: att maja något, är att klä eller utsmycka något med gröna blad, som ofta även kompletteras med nyplockade blommor. Majstångens utseende varierades lokalt, regionalt och även  sockenvis.

Det finns även ett påstående som jag själv först såg i Ebbe Schöns texter om att majstången skulle vara tysk. Det anser jag vara ett djupt problematiskt påstående, som jag köper först då någon visar mig en exklusivt tysk majstång.

Även ifall det förstås kan vara en romantisk ordning, så verkar det inte orimligt att denna symbolik ännu är närvarande på många håll. Då jag själv hade det utsökta nöjet att fira en traditionell midsommar i Dalarna, i Leksand, för några år sedan så majade den lilla stadens kvinnor stången medan männen reste den. Kan symbolik bli tydligare?

Det hedniska midsommars historia kan även ses i det man äter och dricker, exempelvis årets första skörd av färska grödor exempelvis potatis (sedan 1700-talet) och jordgubbar (ursprungligen smultron med från mitten av 1700-talet moderna jordgubbar). Nubben är ett nytillskott (det sägs att brännvin först användes vid krutframställning från 1700-talet), men lagrad öl från förra årets skörd och mjöd på årets första honung är självklara. Fisk finns i närmaste bäck och eller tjärn, å bor du vid havet har du tagit upp sill länge vid midsommar. Midsommarnatten rymmer ofta många sexuella eskapader som förstås helt passar en hednisk tolkning av midsommar (när passar det väl bättre att bli föräldrar än under en fest till Frej och Frejas ära?). Även ungmön som plockar sju sorters blommor att lägga under kudden för att drömma om hunken hon ska gifta sig med är magi tillägnad Freja.

Annat som tyder på midsommarnattens hedniska rötter är dansen runt stången (med pornografiska kvaliteter). En del nyare traditioner som den där nidvisan om fransmän (små grodorna) är förstås inte hednisk, utan nationalistisk.

Sammanfattningsvis kan inget i midsommarfirandet sägas vara kristet (eller tyskt, mer än bockölen på midsommarbordet förstås): det är med andra ord okänt om midsommarfirande förekom i kristen tid, varför kristna kopplingar är mycket spekulativa.