Kan man lufta begreppen ibland?
Ser att Roosa Meriläinen skriver i HS om toxisk maskulinitet. Läste för en tid sedan på en spalt begreppet ’kulturell assimilation som leder till psykisk och fysisk ohälsa’. Alla dessa behändiga begrepp. Har dom längre någonting alls i sig?
Är den toxiska maskuliniteten något specifikt maskulint eller är den bara toxisk? Förgiftade beteendemönster torde ju säkert allra lättast fastna på särskilt utsatta typer – se den typiske 15-20 års killen – men vore det dags att se bakom den fasaden vad det egentligen är som går snett? Det att kulturell assimilation ibland går illa och ibland helt bra har förstås inte räddat begreppet från att bli ett simpelt slagord, men man kunde ju igen ibland försöka komma ihåg bland andra hela bunten finska pensionärer i Florida som faktiskt mår ganska bra (jag blev lovad en gravplats i Lake Worth av en pigg sådan, men jag tror hon hann före mej dit).
Därför gladde det mej att för ett par dar sedan höra Hossam Hewidy ur begreppslådan plocka fram ’positiv segregation’. Mycket realistiskt – våra myndigheter har inga som helst dugliga redskap för att förhindra segregation, så det är bara att se till att den blir till nytta. Med många människor på samma plats kan man till exempel få en lämplig service att löna sig. Se Tavastvägens butiksrad som startade med Vii Voan. Sen kan man ju också försöka sej på att ordna några fungerande moskeer så att man inte behöver blanda in diverse emirer – ja alltså, för den delen, begreppet ’stormoske’…
Jag frågar mig varför du kopplar ihop toxisk maskulinitet och kulturell assimilering. Det blir visserligen enklare då att avfärda begreppet ’toxisk maskulinitet’ som invandrarkillars beteende när samhället inte lyckas integrera dem. Men det är oärligt och fegt (typiskt manligt alltså).
Det är nämligen inte alls nån invandrarmaskulinitet det handlar om, utan vår egen nordiska / europeiska / västerländska maskulinitet, som är alldeles tillräckligt giftig. Att du inte inser det beror förstås på att du uppenbarligen trivs alldeles förträffligt med din toxiska maskulinitet. Och det är ju inte heller i allmänhet heterosexuella cis-män som upplever giftigheten i sin maskulinitet, utan offren för den, dvs kvinnor och män med andra köns- och sexuella preferenser. Men i synnerhet kvinnor; eller har du ren lyckats glömma #metoo-kampanjen ?
Ditt sätt att läsa är ganska spännande. Du skapar samband alldeles på egen hand, både mellan begreppen och mellan dem och mej. Sistnämnda är jag förstås inte ojävig att bedöma. Vi har visst fört den här begreppsdiskussionen förut, så den tar jag inte nu vidare, men även som jävig så undanber jag mej faktiskt att bli könspsykoanalyserad per post…vad jag trivs med är kanske min sak.
Att ’skapa samband alldeles på egen hand’ är ju inte så långsökt när begreppen av nån anledning serveras i praktiskt taget samma mening. Och jag hoppas verkligen att du trivs med din maskulinitet.