Råttor

Sprängningarna och de enorma byggarbetena vid Banan och järnvägsstationen i Böle har skrämt iväg stadens råttor österut, det vill säga till oss i Västra Kottby. Och de frön som de sparsmakade tipporna petar ner på marken från fågelbrädet duger tydligen alldeles ut­märkt åt mindre sparsmakade råttor.

Det var för ett par veckor sen när jag öppnade dörren till förrådsutrymmet under träd­gårds­trappan som jag fick syn på stora högar av jord och småsten på brädgolvet. Efter den första chocken insåg jag att de måste ha kastats upp på golvet via springorna på båda sidor, av nån som av allt att döma nu bodde under golvet. Grävling ? Nej, inte så här centralt. Citykaniner ? Nej, de dog ut för ett par år sen. Råttor ? Troligtvis, i synnerhet som vi faktiskt sett en råtta sittande under fågelbrädet ett par gånger.. Säkert grannens råtta, tänkte vi naivt.

Efter lite googlade på skadedjursbekämpning inser jag att staden inte längre sköter sånt utan hänvisar en till privata skadedjursbekämpare. Så jag ringer första bästa som blir så intresserad av min beskrivning att han kommer och gör en första lägesbedömning ren samma dag. Han hittar råttspår i snön mest över hela tomten och i synnerhet kring huset; ett tiotal råttor är bedömningen.

Man får nog emellanåt dåligt samvete när råttfångaren lägger ut om råttornas själsliv och beteende; de verkar så mänskliga rent ut. Råttor är sociala och intelligenta varelser och har som ickeönskvärda grannar till de fientligt inställda människorna utvecklat en försik­tighetskultur där de förhåller sig mycket misstänksamt till alla förändringar, i synnerhet om de kan tänkas vara åstadkomna av fienden människan. Och det råttor i första hand söker är trygghet – som under ett brädgolv – mat hittar de alltid.

Råttor lär kunna gnaga sig genom betong, åtminstone icke-armerad. Så att forcera ytterdörren av trä till vår bastu har tydligen inte varit nåt problem. Dörren används inte och är förbommad men råttfångaren upptäckte genast ett avgnagt hörn och råttgångar i värmeisoleringen av stenull. Varmt och skönt – och tryggt – där mellan ytter- och inner­dörren.

Råttfällor och råttgift kan man ju inte lägga eller ställa ut sådär bara, då riskerar man att fåglar, ekorrar, harar eller grannens katt stryker med eller skadas. Så råttfångaren lägger ut ett dussin plastlåddor med råttgift på olika ställen runt huset och i trädgården. De mycket misstänksamma råttorna kommer då först under några dagar att bara observera och nosa på låddorna. Sen när den värsta misstänksamheten avtar och den ljuva doften av jordnötssmör och honung blir övermäktig kommer en råtta försiktigt att våga sig in i en lådda och smaka lite på godiset, men bara lite, för att kolla att det inte är giftigt. Och här ligger nämligen hunden begraven, om uttrycket tillåts, för råttgiftet verkar först efter några dagar när den stackars råttan ren hunnit bli övertygad om att godiset faktiskt inte var farligt. Och då är det för sent. Råttan börjar nu må dåligt men kan inte längre koppla sitt illamående till godiset. När den sen mår ännu sämre vill den ut i friska luften och där dör den stackars råttan sen i inre blödningar, vilket ju är praktiskt för husägaren som kan plocka döda råttor i trädgården och inte behöver ha dem ruttnande i eller under huset.

Råttfångaren lägger genast i början av projektet upp en statuspanel på webben, där jag kan logga in och kolla läget. I projektet – som kostar skjortan, nåja, så dyra skjortor har jag aldrig köpt – ingår utplacering av beteslådorna och kollbesök veckovis för att fylla på bete och/eller plocka döråttor, sammanlagt fem besök. Efter det ska större delen av råttklanen förhoppningsvis vara avdagatagen och eventuella överlevare ha flyttat till grannarna. Få se.