Sic transit..
Lat som en är utgick en ju från att förstamajtåget som vanligt skulle gå till Hagnästorget. Men komna till torget upptäcker vi att det ligger öde och vi inser att på grund av den tillfälliga hallbyggnad som uppförts mitt på torget medan den riktiga hallen renoveras så finns där inte riktigt utrymme för större folksamlingar.
En snabb googling på mobilen visar att tåget i år startade från Hagnäs, men säger inget om vart det gick. Så kanske till senatstorget då, som i fornstora dagar? Vi hoppar in i bilen, Senatstorget nästa alltså. Men komna över Långa bron står polisbilar parkerade tvärs över Kajsaniemigatan och spärrar av fortsatt trafik mot Järnvägstorget. Aha, det är alltså där.
Så vi tar Unionsgatan ned mot Espen. När vi passerar kyrkan och Senatstorget ser vi att torget ockuperats av nåt slags Jesus-demonstration. Nå, vi tar Espen och Mannerheimvägen och svänger ner på Brunnsgatan och ja, här är det liv och rörelse. Och ljud minsann. Parkerar under Elielplatsen och går till järnvägstorget där uppskattningsvis ett drygt tusental människor har samlats för att fira arbetarrörelsens internationella högtidsdag.
Vi vandrar omkring och försöker hitta vänner och bekanta – men de blir nog tyvärr bara färre och färre år för år. En handfull blir det, modell äldre. Som vi alltså, och de flesta på torget för den delen. Var håller ungdomarna hus ? Och var håller alla Ny Tid-läsare och Tigermedlemmar hus? Inte en enda Tiger får vi syn på. Och var håller anarkisterna och alla andra trevliga hang-aroundgrupper hus ?
I ett stånd köper jag Sirpa Kähkönens ’Hugo 1918’, om Hugo Enbom som dog i fånglägret i Dragsvik 1918. Boken är tvåspråkig, översatt till svenska av Guje Hemming. Lämplig läsning såhär på arbetarnas högtidsdag.
For myself I do have the good excuse that on that day I was already feeling the beginnings of a cold which has since kept me in bed for a few days. But there is also the other aspect that very many people whom one might have expected to be there are just these days VERY busy (e.g. the pre-summer rush in the university might very well have already begun), so that they thought whether the political effect to be expected might be worth the trouble of coming. And I do actually NOT blame them for arriving at the conclusion that there was not much of a political effect to be expected. – But if somebody thinks different, I shall be eager to listen to some good reasons.