Är det redan dags att tala om det svenska valet?

”Samtliga valdistrikt är nu räknade och under söndagen kommer Valmyndigheten att presentera det slutgiltiga valresultatet där det kommer framgå hur mandatfördelningen kommer se ut. ”

En vecka efter valet kan man alltså få veta vem som blivit vald vart, och så… Det svenska valsystemet har aldrig upphört att förundra en, men denna gång nådde det nog sin topp.

Alltså: partierna gör färdiga valsedlar som man kan dela ut hur som helst. Men för att vara mera demokratiskt går det att både skriva in och kryssa ut folk på sedeln. Men eftersom det förra gången dök upp en del valda som inte ens visste att dom var uppställda, så får man bara skriva in sådana som gett sitt samtycke. Valsedlarna ligger också framme i röstningslokalen så att alla kan se vilken sedel man tar med sig för att sedan i all hemlighet vika ihop den och föra den till urnan.

Förhandsröstningen håller på rätt länge men slutar alldeles inpå valet. Rösterna skickas in så där ibland, så att de som röstar sent får sina röster inskickade sent – och 300 000 röster blev liggande hos Postnord för att man inte hade tillräckligt med personal för att sortera dem. När rösterna väl kommit fram skall det då kollas att eventuella inskrivnas samtycken och valbarhet är ok. Sen skall man också se till att det inte bland förhandsrösterna finns någon som ändrat sej och röstat även på valdagen – det får man, den senare gäller.

Och man har tre val på samma gång – rike, landsting och kommun. En nämnd skickade fel röster till centralvalnämnden.

Nu står det då 144 – 143 – 62 i riket, men efter hela denna spännande vecka ids man ju nästan inte bry sej. Olika tv-debatter, analyser, diskussioner, förklaringar kryllar varje dag och ingen har egnetligen något att säga. Ett drygt halvsekel av enkla höger-vänsterval har nu blivit en ytterhöger-höger-sossecenter-vänster-miljöpartilös soppa.