Dags avskaffa celibatet
Fransk rapport: Tusentals pedofiler under 70 år i katolska kyrkan. Vad väcker den rubriken för tankar? När jag läste den i måndagens Husis var min absolut första reaktion varför man tittat bara på dem under 70. Nå, det handlade om pedofili under 70 års tid. Rapporten har, med rätta, slagits upp stort.
Det har varit att styvt jobb att kartlägga dessa runt 3.000 präster och andra män inom katolska kyrkan i Frankrike och frågan är hur många som inte har avslöjats. Plus att detta inte har förekommit och förekommer bara i Frankrike. Den katolska kyrkan finns över stora delar av världen och problemen ser antagligen ut på liknande sätt överallt.
Inte så att de som blir präster i den katolska kyrkan är pedofiler, som söker sig till branschen för att få fri tillgång till korgossar. Utan så att de som blir präster i den katolska kyrkan är män. Som präster tvingas de till celibat, vilket inte är ett naturligt sätt att leva. Och så går det som det går.
Nej, jag går inte i god för att kvinnliga präster inte skulle falla för samma frestelse. Men de finns inte, inte där. Det är ju för att prästerna inte ska falla för köttets frestelser som man inte har kvinnor i celibatkyrkan.
Det var påven som för några år sen krävde att övergrepp på barn inom kyrkan måste rapporteras. Han verkar vara en rätt förnuftig man, för att vara påve, så kan man nu hoppas att han drar rätt slutsats av det som kommer fram? Här kommer ett tips: Avskaffa celibatet!
Man ska inte ifrågasätta andras tro, inte så länge den inte är till skada för andra. Men ibland kan man undra. Ni som är belästa känner till följande text:
”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.”
För mig var texten totalt obekant tills jag någon gång på senhösten i fjol läste i Hufvudstadsbladet om Magnificat. Kulturchefen Fredrik Sonck hade dristat sig att ifrågasätta det lämpliga i att gör en 13-årig flicka, Maria, gravid. Och då svarade en grupp damer i en insändare att Maria ingalunda var ett viljelöst offer, vilket bevisas av hennes Magnificat.
Detta Magnificat har Maria uttalat när hon besökte sin väninna Elisabeth, som samtidigt var havande med Johannes döparen.
Vi vet, tror jag, att man förr såg det som helt i sin ordning att gifta bort döttrarna när de fått sin första menstruation. Det hade Maria sannolikt gått igenom som 13-åring. Men gick flickor i skola på den tiden? Lärde de sig texter, såna som rabbiner och andra kunde rabbla?
Hörde Maria till en högt uppsatt familj där alla, också döttrarna, från det de låg i vaggan fick lära sig den här sortens texter, som man sen framförde när man träffade sina väninnor? Och skrev väninnorna ner det de talade om? Eller satt någon lärd man och lyssnade för att sen gå hem och teckna ner det han hört?
Jag tror det handlar om en efterkonstruktion.
Men om man vill tro att det var den helige anden som gjorde Maria gravid – och jag tänker mig att Gud fadern och den helige anden är ungefär samma sak – så har vi bevis för att fadern inte levde i celibat. Så varför ska hans efterföljare på jorden, de katolska prästerna, göra det?
Mitt resonemang står fritt till Påven Franciskus förfogande.
.
For a start I can fully agree that it would be reasonable and helpful if the celibat could be abolished. But about various points in the psychological reasoning I do have my serious doubts. If, e.g., as the reason why Catholic priests are (seemingly) easily involved in sexual misbehavior is only given something which could be summed up as ”men will be men”, I do think that a bit very simple (and also somewhat insulting to men in general). As to the probable beginnings of the celibat, I could well understand if those who formulated the rules of monastic life had suspicions that a family life (without any clear knowledge of birth control, without modern kitchen equipment, and while being exposed to biblical texts which describe it as a disgrace for a woman if she does not produce children) would be too much of a distraction for anybody who had vowed to be an instrument of God’s will. And once the celibat had become a tradition, an institution which simply rests on tradition as its basis (like the Catholic church) will have kept it rather automatically, at the same appreciating that it had a supply of people around (i.e. priests and nuns) whom to show to the population as examples of a God-pleasing way of life. And I can inform that still 1960, during a holiday travel through a deeply Catholic region, there were in the Catholic churches lying out small treatises which were propagating educational principles which were sure to produce (a) authoritarian characters and (b) sexual neuroses. In addition the treatises made me understand Hitler as a product of Catholicism. And coming myself from a Christian-conservative Protestant background, I can confirm that also that will easily mass-produce sexual neurosis. As just one example of this: I remember a fiery young pastor who for a while was preparing us for confirmation, also teaching religion at the local gymnasium; he showed very strong negative reactions to anything sexual, told us how he once had helped to save a patient’s life by group prayer, expressed hope that Jesus might return rather soon as the Jews had returned to what he considered their Promised Land …; and suddenly he was not there any more – and only gradually the rumors were reaching us that he had sexually misbehaved (also the Protestant church was reluctant to go into details – the authority of the church had to be protected after all …). And might it be, after this, logical to assume that some of those mass-produced sexual neurotics feel somehow attracted by the celibat (seeing it, e.g., as something like an invitation to try and ”conquer” their sinful tendencies in order to lead a REALLY God-pleasing life)? This just as one possibility. And one can expect that some of them fail in their ”conquest” (like the above young pastor), some will get tired fighting and give in to, e.g., the Bavarian folklore that any village priest has of course a woman around to look after his household (about whom all those good Catholic members of the congregation generally assume that he will NOT keep away from her), some may even become cynical and/or even join some net of pedofils (if that is their inclination, and as priests are often put to work with youngsters they will easily be exposed to according temptations). Altogether, yes, it would be very good and helpful if the celibat could be dropped, and it could also be good and helpful if the Catholic (or even general Christian) propaganda could stop trying to instill monastic values in children’s heads. But still I think that ”explanations” of the type ”men will be men” are too simple.
Bästa Ernst, jag håller helt med om att alla problem inte kan lösas med att avskaffa celibatet. Men om prästerna hade fru och barn hemma så kanske det skulle vara till viss hjälp? Du tycker inte om min förmodan att det är onaturligt för en man att leva i celibat. Noterade du möjligen att jag säger att kvinnor kanske skulle falla för samma frestelse i en liknande situation. Men nu är det inte så. Kvinnor kan inte bli präster i den katolska kyrkan (ett beslut som så vitt jag vet har fattats av män).
Pedofiler finns i många miljöer, tyvärr, men den katolska kyrkan verkar vara en veritabel grogrund för den sortens böjelser. Och jag vägrar tro att alla som blir präster i celibatkyrkan är födda pedofiler.
Men än en gång, jag vet inte jag bara tror. Jag har aldrig diskuterat detta med någon inom den katolska kyrkan.
Dear Harriet, I do agree that it might be helpful if representatives of the church could have families (the way households are nowadays organized and equipped it should not be too much of a distraction), and in Protestantism it is in fact the usual state of affairs (but it was NOT – yet? – in the case of that obviously very neurotic and so very fiery young pastor whom I mentioned), and I also agree that it is not a natural way of life (for both men and women) to be celibate. But concerning pedofiler my suspicion was (still is) that ESPECIALLY such young men in whom a strict Catholic upbringing has installed a sexual neurosis (making them experience sex as something like ”a problem to be overcome”) feel easily attracted by the celibat, become priests, are put to work with youngsters, and more easily than usual people fail to ”overcome the said problem”. – And in this context it could still be worth a discussion how to define a pedofil. You were mentioning correctly that there were times when it was considered normal to marry a girl off at a very young age (say, 13), and I have myself in my life had something like a ”favorite niece” (with whose mother I had a very good and close friendship) whom I liked for, among others, her REMARKABLY reasonable and FAIR ways of handling her relations, and about whom her mother told me at some occasion that she had taken up a full sexual life (fully voluntarily) at the age of 12. Considering this, if a priest is put to work with teenage girls and one of those is not obviously averse to having/trying sex with him, we can agree that this is illegal (at least as long as the girl is under-age), but does this fall under the definition of ”pedofil”? Or does it rather fall under what is in Germany called ”Sex mit Abhängigen” (i.e. sex with dependent persons), which certainly is also illegal? We can certainly agree that priests (as well as anybody else) should abstain from illegal actions. But as to the question how far there is violence or coercion involved I should not like to let my (or anybody else’s) imagination run away too far. Because exactly that happened already once in the public discussion about ”child sexual abuse” which had been got going by the psychologically incompetent Jeffrey Masson in the 1980ies. I wrote a long paper about it (also considering the scientific literature about it), but was turned down by, among others, the then editor of Ny Tid. Thus, let’s agree that we do not like it if priests are doing illegal things with the youngsters under their (supposed) care, but still leave it (in every actual case) open whether the priest is a monster or, perhaps, rather somebody like the male figure in Nabokoff’s ”Lolita”.
Mmmm. Hm? Sådär sexologiskt då, så förorsakar inte celibat eller t.ex. masturberingsförbud, att män eller kvinnor begår våldshandlingar av sexuell art mot barn eller våldtar vuxna.
Men katolska kyrkans Doctor Angelus, nämligen Tomas av Aqvino som nog kan räknas som den mest inflytelserika teologen i katolska kyrkan ända tills modern tid, skrev även om biologi och filosofi och sexualitet och kön och hade en syndakatalog (han var systematiker) av ”synder mot naturen” (de var värst) och ”synder med naturen” (mindre hemska) där onani räknades som större synd än våldtäkt och incest.
Vi kan ju fundera hur det har påverkat sexualmoralen bland troende genom århundradena.
I ett nyhetsinslag om den franska rapporten berättade en av de utsatta gossarna, nu en vuxen man, hur prästen efter penetreringen hade uppmanat gossen att knäppa byxorna så skulle prästen ge honom syndernas förlåtelse.
På tal om celibat finns ju sen förstås alla de här ’stackars’ incel-typerna (involuntary celibate), män som är så hopplöst toxiska eller annars odrägliga att ingen kvinna vill ha dem. Och då blir de bittra, inåtvända och misogyna och ska hämnas sin misär på alla kvinnor – för enligt egen mening har de ju sin manliga rätt till en kvinna och denna rätt har nu allsköns manshatande feminister tagit ifrån dem.
Att avskaffa ett sånt här incel-celibat är knepigare eftersom det ju är s.a.s. självförvållat, genom okritiskt anammande av en toxisk mansroll. Visserligen oftast pådyvlad från tidig ålder av pappa, kompisar och hela patriarkatet. Så i den meningen kan det för en pojke vara en lycka att växa upp faderlös. Leve alltså alla ensamstående mödrar!
I am very sorry, BUT: Having been born in 1942 and having grown up while seeing very many boys who had to be brought up by their mothers (while the father had died in the war, was still a war prisoner in the Soviet Union, or was too absorbed by the job of rebuilding Germany to still bother about educating even his own children) and having later on seen the doings of the Finnish-Finnish system, I really can NOT agree to the idea that it is always men who are transmitting ”en toxisk mansroll” to the next generation. As I wrote already once in the course of this discussion: ”explanations” of the type ”men will be men” are too simple.