Tvång eller inte
I Singapore har man beslutat att ovaccinerade som blir så sjuka i corona att de måste tas in på sjukhus själva får lov att betala för vården. Och i Österrike har man gjort vaccinering obligatorisk, så att vägran att vaccinera sig kan resultera i böter eller rentav fängelse.
Inget daltande där alltså. Singapore är visserligen ingen trovärdig västerländsk demokrati men Österrike nog. Men här känner sig folk som inte vill vaccinera sig kränkta om de inte släpps in på kaféer och restauranger eller olika publika evenemang där man enligt nu gällande restriktioner måste visa upp ett coronapass för att få komma in.
Så kränkta att de drar ut på gatorna och demonstrerar mot den upplevda diskrimineringen. Mot att medborgarna av staten godtyckligt delas upp i två klasser, av vilka den ena utsätts för trakasseriet att utestängas från sociala evenemang och sammanhang. Eftersom vaccinering tillsvidare är frivillig och endast en rekommendation, så ska det vara en privatsak vilket man valt – lite som vilken kandidat man röstat på i ett val. Och då ska valet inte heller få några negativa följder. Så här går resonemanget uppenbarligen.
För nog är det ju klart att man ska ha rätt att välja, det hör ju liksom till de mänskliga rättigheterna i en demokrati. Så där som rätten att ha en åsikt. Oberoende av om den är obekväm eller inte. Eller dårpippig som allsköns konspirationsteorier om mikrochips i vaccinet. Eller bara rädsla för biverkningar.
Svårt faktiskt att hitta en metafor som känns rätt för att motivera obligatorisk vaccinering. Kör man bil måste man kunna visa upp ett körkort som i princip visar att man kan framföra sin bil utan att åsamka andra risker eller skada. Men alla har ju inte bil.
Intagning på mentalvård då, om man befinns vara farlig för sig själv eller sin omgivning? Kanske nånting åt det hållet?
Ansvarslösa enfaldiga egoistiska stollar säger hustrun om vaccinvägrarna, och jag håller med till hundra procent. Eller nittiosex åtminstone.
As to ”hitta en metafor”, my favorite comparison in this matter is that joining social life without accepting vaccination is like driving car under alcohol. It is a choice which every car driver can make a decision about, and if s/he should decide for driving under alcohol there is an increased risk but will USUALLY not result in much harm to anybody, but IF there is an accident/a transmission of COVID then the consequences for each and any person involved CAN be pretty bad (including death). Which is the reason why there are laws which forbid car driving under alcohol and demand punishment for anybody to does it. And strange enough our freedom-loving anti-Vaxxers seem not to object to that law … .
Om jag är HIV-smittad, tiger om det och sprider smittan vidare så döms jag till böter eller fängelse. Strängt straff för att sjukdomen kan leda till döden. Som vi har sett de senaste åren så kan covid också ta livet av folk. Varför är det inte straffbart att sprida den smittan?
Vaccinerade kan också sprida smitta, jag vet. Men då gör man det inte medvetet. Man har gjort vad man kan för att stoppa smittspridningen.
De jag har väldigt svårt att förstå är vårdanställda, som tycker att de kan vårda gamla och sköra (förr hade vi kallat dem/oss skröpliga) utan att ta vaccin. Minsta lilla risk att sprida smitta till en gammal patient, som riskerar att dö borde ju vara avskräckande.
Vi hade en diskussion här på Åland för några år sen. Det var vårdanställda som vägrade ta vaccin mot höstinfluensan. Av princip, för några besvärliga biverkningar var det inte tal om. Sjukhusledningen kom då med förslaget att de skulle bära munskydd när de var i kontakt med patienterna. Men det gick inte alls, man måste ha rätt att välja och att bära munskydd var ju utpekande! Så jag frågade i en kolumn i tidningen vad min gamla mamma på bäddavdelningen hade för möjlighet att välja. Det var tydligen ointressant, för jag fick inget svar.