Vad vill Ylöjärvi säga?

Otålighet är kanske inte den nästa av dygder, men den antastar mig. I en insändare till Hufvudstadsbladet ställde jag frågan vad chefredaktören ville ha sagt med sin ledare om Sanna Marin. Texten har inte tagits in – än. Så jag har inte fått något svar. Detta är vad jag skrev:

Vad är detta?
I Slaget efter 12 förra veckan sade chefredaktör Erja Yläjärvi att hon ville veta mer om statsminister Sanna Marins festkväll innan hon skrev ledare. Det lät sakligt och bra, så det var med intresse jag såg fram emot texten, som uppenbart skulle bli klok och balanserad.

”Sluta glorifiera fylleri”
Det är den balanserade och sakliga rubriken.

”Det är många som stenhårt försvarar hennes rejäla konsumtion av alkohol. Som om alla ibland behöver supa sig fulla…”
”Alla finländare har verkligen inte enbart goda erfarenheter av föräldrar som kommer hem berusade…”
”Många ensamstående föräldrar kan inte komma hem fulla klockan fem på morgonen.”

Detta varvat med att var och en har rätt att festa och vi behöver inte moralisera.
”Hon tänker fortsätta som hon är, och festa om hon vill. Det har hon i och för sig rätt till och hon behöver inte skämmas för det.”
Men.

Alla 36-åringar har inte tillgång till pengar och barnvakt. Många småbarnsföräldrar kämpar med lågavlönade och osäkra jobb, påpekar Yläjärvi, och då ska man inte offentligt presentera ett ytterst privilegierat sätt att festa.
Man ska alltså skämmas litet i alla fall.

Och så är man inte ung när man är 36? Jag som nästan 77 tycker 36 är väldigt ungt. Vid vilken ålder anser Yläjärvi att man ska sluta sjunga och dansa? Här på Åland ordnas det pensionärsdans för att det är bra för både kropp och själ.

Jag har inte läst kommentarer på sociala medier, så jag vet inte vem som glorifierar fylleri. Men förstår man Yläjärvi rätt om man tolkar texten så att hon anser att det är fylleri statsministern sysslar med? Är det inte litet grovt av en seriös tidning. Krävs det inte litet mer kött på benen än ett veckoslut i augusti? (Ok, vi minns den där lördagen i början av december, när hon också var på krog och hade bara en mobiltelefon med sig.)

En statsminister lyder inte under samma lagar som vi vanliga dödliga. Helt rätt. Men det gäller också ledarskribenter. En opinionstext ska, tycker jag, argumentera för det man anser är rätt och riktigt. Inte genom ordval och val av exempel sprida precis det man påstår sig inte vilja göra. Det är inte vackert.

Harriet Tuominen
Mariehamn
Slut på insändaren.