Dyrt papper

Efter en lördag med en massa fysiskt slit på villan med vinterförberedelser – få upp båtarna, ta upp bryggändan och sånt – har jag plötsligt vänster ben nedan om knäet rejält uppsvullet och så ont i benet att jag knappt kan gå, plus en bula på själva knäet. Kvällen innan hade jag under kvällspromenaden fallit och slagit samma knä, därav kanske bulan.

Det är som sagt lördag så hälsocentralen är inte öppen – man ska ju inte bli sjuk under veckänden. Så jag kör till närmaste privata läkarstation, får ett könummer med vilket jag sen checkas in i deras system och hänvisas till väntrummet där det ren sitter ett tiotal personer. Bland annat en högljutt svärande gubbe med sin uppenbart besvärade ledsagare. Klockan är halv sex.

Efter halvannan timme ropas jag upp och får visa upp benet. Några labbprover och igen till väntrummet. In till läkaren på nytt. Han kan inte ställa entydig diagnos men ger två alternativ; antingen nån inflammation typ ros eller begynnande blodpropp – för att kunna utesluta blodpropp behövs en ultraljudsundersökning av benet men en sån kan de inte göra där så han remitterar mig till Haartmanska sjukhuset på måndag. Till dess ska jag sticka mig med blodförtunnande engångssprutor morgon och kväll. Klockan är åtta, jag får remissen, två recept, patientinstruktion, stickinstruktion, kontaktuppgifter till Haartmanska och kvitto på alla åtgärder, sammanlagt åtta ark, med mig till kassan där jag betalar 280 €. Dyrt papper, det blir 35 € per ark.

Måndag stiger jag tidigt upp och är på Haartmanska halv åtta. Visas till ett väntrum. Efter en timme kommer en sköterska och tar EKG och mäter blodtrycket. Sen igen väntrummet. Efter en timme kollar en läkare med assistent benet med ultraljud men hittar ingen ens begynnande propp. Så jag skickas till röntgenavdelningen där de tydligen har bättre ultraljudsutrustning. Men inte heller med den hittas nåt. Tillbaka till väntrummet. När klockan närmar sig elva sista läkargranskningen. Slutresultat: ingen inflammation, ingen propp, inget fel på mitt ben. Men det är fortfarande svullet och gör jäkla ont. Läkaren hoppas det ska bli bättre på egen hand, om inte ska jag ta kontakt på nytt. Tack och adjö.

Linkar ut till bilen och kör hem. Åtminstone kostade det ingenting denna gång, hos det kommunala.