Hur hamnade vi här?

Nu skulle jag behöva en Hans Rosling för att ta fram det positiva i det som händer. Men han är död. Det enda litet lätt roande just nu är talmansvalet i den amerikanska kongressen. Men det återställer på inget sätt ordningen i världen.

I Iran pågår demonstrationerna mot förtrycket för fjärde månaden. Vem bryr sig? Att Ryssland skickar in iranska drönare över Ukraina skapar en del rubriker, men resten orkar man inte längre ta till sig.

I Afghanistan portas kvinnorna från universiteten och kvinnor får inte längre arbeta i hjälporganisationer. Åtgärderna fördöms av omvärlden, men gör någon någonting?

Det vi orkar ta till oss är kriget i Ukraina, det är så nära så vi känner oss hotade. Men det som verkar engagera betydligt mer är priset på el och hur vi ska bära oss åt för att hålla elräkningen på rimlig nivå.

Och riktigt förskräckligt blev det när elen bröts i Borås (?) på julaftonen precis när Kalle Anka skulle börja på TV. Kallchock för 6.000 hushåll kunde vi läsa om i Husis.

Vad gör jag själv? Går till Ukrainaplatsen vid ryska konsulatet kl 17 och visar mitt missnöje. De som drog igång manifestationen den 24 februari i fjol trodde nog inte att de skulle stå där fortfarande efter 306 dagar.
Någon annan har siktat in sig på kejsarinnan Maria Alexandrovnas staty i stadshusbacken, en gåva från ryska staten till Mariehamns 150-årsjubileum. På julaftonen hade Maria en snara runt halsen och på nyårsaftonen var hon målad i gult och blått. Knappast som en hyllning till Sverige.

Vad mer? Någon som tycker illa om vindkraft har startat en namninsamling mot etablering av vindkraft till havs. Det finns planer på stora, riktigt stora vindkraftsparker norr och söder om oss, vilket anses störa horisonten, flyttfåglarna, fiskarna och miljön. Finns det någonting vi människor gör som inte är illa på något sätt?

De som förordar den rena kärnkraften i form av små modulära reaktorer kan inte heller garantera att inget påverkar miljön. Visserligen kan anrikat bränsle användas och halveringstiden minskar betydligt, men kan fortfarande vara 1.000 år. Efter det finns hälften kvar. Frågan är om mänskligheten har överlevt till dess.

Undergångsprofetior? Just nu känns det litet dystert. Det går inte ens att glädja sig över att vädret har varit så milt som jag vill ha det, för det är också fel.

Som pricken över har Ålands statistik- och utredningsbyrå mätt ålänningarnas tilltro till institutioner och annat. För landets regering har den ökat från 30 till 70 procent på fyra år medan vår lokala regering har gått från drygt 20 till knappt 30 procent. Vad ska man tro om det?

God fortsättning brukar man önska den här tiden på året. God fortsättning på vad?