En tidsresa

Plockar upp en tidskrift på kaféet och började bläddra i den som kaffelektyr. Och hamnade på en tidsresa.

Tidningen heter Kansan ääni – folkets röst – språkrör för Finlands arbetarparti, folkfronten mot EU och kommunistiska förbundet. En tidning för arbete, fred, vänsteråsikter och folkvälde. Utkommer varannan månad, detta nummer lämpligen inför valet med en större upplaga, att delas ut på kaféer och andra mötesplatser.

Tjugo sidor med tättskriven text med liten font och med få och små fotografier. Men ren rubrikerna ger en alldeles tillräcklig uppfattning av innehållet. NATO katastrofen förvärras – Finland håller på att dras med i krig. Vänsterförbundets förfall djupnar. Bostadsproduktionen rasar. Arbetarna borde tillägna sig en vetenskaplig världsbild dvs dialektisk materialism. Anarkism eller socialism? Den marxistiska samhällslärans nödvändighet. Utmärkelserna regnar över Marins krigshetsande. Marx igår och idag – bruttonationalprodukt eller resultaträkning – snabbkurs i marxistisk ekonomi. Var sovjetunionen en miljöstormakt? (ja åtminstone i Chernobyl tycks ju både flora och fauna blomstra, haha). Den historiska materialismens grunder, del 1 av 9. Sovjetunionens återkomst. Hundrafem år sen klasskriget. Sovjetunionens hundraårsjubileum. I Ukraina pågår en operation, inte ett krig. Sociala medier flödar över av nazism och rysshat och lagstiftarna tiger. Finland hotas inte av Ryssland utan av NATO. Och så vidare.

Och till sist naturligtvis listor med länkar till kommunistiska och nordkoreanska sajter och bloggar och studiecirklar i marxism och Juche-ideologi och insamlingslistor för förstamajhälsningar. Som på den gamla goda tiden..

Ja, det känns som att förflyttas femtio år tillbaka i tiden, till stalinisternas och revisionisternas tidevarv, till sjuttiotalet med blåskjortor och rödskjortor och Tiedonantaja vs Kansan Uutiset och Enhet vs Folktidningen – ja Tiedonantaja lär väl existera fortfarande?

Riktigt nostalgisk blir man på denna tidsresa. Folkets röst kantänka – men vilket folks?